”22. Sörja för timliga behov och stärka oberoende”, Allmän handbok: Tjäna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga (2020).
”22. Sörja för timliga behov och stärka oberoende”, Allmän handbok.
Bild
arbetande man
22.
Sörja för timliga behov och stärka oberoende
22.0
Introduktion
Kyrkans medlemmar ingår förbund att ”bära varandras bördor … sörja med dem som sörjer … och trösta dem som står i behov av tröst” (Mosiah 18:8–9). Att ta hand om dem som har timliga behov är en del av Guds frälsnings- och upphöjelseverk (se 1.2). Detta ansvar gäller alla medlemmar i kyrkan när de betjänar varandra.
Kyrkans medlemmar uppmanas också att stärka sitt eget oberoende genom flitigt arbete och med Herrens hjälp. Oberoende är förmågan, åtagandet och arbetet med att sörja för sitt eget och familjens andliga och timliga behov. När medlemmar blir oberoende ökar också deras förmåga att tjäna andra.
ENSKILDAS OCH FAMILJERS INSATSER
22.1
Stärka oberoendet
Med Herrens hjälp stärker medlemmarna sitt oberoende på följande sätt:
De utvecklar andlig, fysisk och känslomässig styrka.
De skaffar sig utbildning och arbete.
De förbättrar sin timliga beredskap.
22.1.1
Andlig styrka
Frälsaren lärde: ”Allting är andligt för mig, och jag har aldrig gett åt er någon lag som var timlig” (Läran och förbunden 29:34). Medlemmarna utvecklar andlig styrka genom att göra följande:
utöva tro på Kristus
be
fasta
studera skrifterna och de levande profeternas ord
hålla buden
gå på sakramentsmötet och andra möten i kyrkan
tjäna andra
delta i heliga förrättningar och sträva efter att hålla tillhörande förbund.
När medlemmar gör detta får de vägledning av den Helige Anden om hur de kan lösa sina problem och effektivt hjälpa andra.
22.1.2
Fysisk och känslomässig hälsa
Vår himmelske Fader vill att hans barn ska utveckla fysisk och känslomässig styrka. Det innefattar att hans barn gör följande:
De strävar efter att äta näringsriktig mat, motionera regelbundet och få tillräckligt med sömn.
De undviker ämnen och beteenden som är skadliga eller beroendeframkallande.
De håller god hygien och får god medicinsk vård.
De utvecklar och stärker sunda relationer med familjen, släkten och andra.
De lär sig att hantera stress.
De söker vid behov hjälp vid psykiska eller känslomässiga svårigheter.
Bild
par joggar
22.1.3
Utbildning och anställning
Frälsaren lärde att ”Guds härlighet är intelligens” (Läran och förbunden 93:36). Han lärde också: ”Sök lärdom, ja, genom studier och även genom tro” (Läran och förbunden 88:118; se även 130:18). Studier eller yrkesutbildning kan leda till bättre anställning så att medlemmarna kan tillgodose sina egna och familjens behov.
Genom att utveckla sin arbetsförmåga kan medlemmarna på bättre sätt bidra till sina familjer, kyrkan och världen. Medlemmarna uppmanas att arbeta hårt och vara ärliga i allt de gör.
22.1.4
Timlig beredskap
Skrifterna undervisar om vikten av att vara förberedd (se Hesekiel 38:7; Läran och förbunden 38:30). Medlemmarna uppmanas att förbereda sig så att de kan ta hand om sig själva, sina familjer och andra när behov uppstår.
Medlemmarna ökar sin ekonomiska beredskap genom att
betala av och undvika skulder i den mån det är möjligt
ta fram och leva inom ramen för en budget
spara för framtiden
skaffa en lämplig utbildning som hjälper dem att försörja sig själva och familjen (se 22.3.3).
Beredskap innebär också att man utarbetar en plan för hur man ska möta de grundläggande behoven under en nödsituation. Medlemmarna uppmuntras att bygga upp både kortsiktiga och långsiktiga förråd av mat, vatten och andra förnödenheter.
Hjälpa dem som har timliga och känslomässiga behov
Herrens lärjungar lär sig att ”älska … och att tjäna varandra” och att ”bistå dem som behöver … bistånd” (Mosiah 4:15–16). Medlemmarna strävar efter att se andra så som Frälsaren ser dem när de förstår deras unika styrkor och behov. Genom att göra detta inspireras medlemmarna att veta hur de kan hjälpa dem som har timliga och känslomässiga behov. Dessa behov kan omfatta mat, kläder, boende, utbildning, arbete, fysisk hälsa och känslomässigt välbefinnande.
22.2.1
Herrens förrådshus
Frälsaren lärde: ”[Ge] av era medel till de fattiga … och de ska läggas fram inför min kyrkas biskop … [och] ska … förvaras i mitt förrådshus för att ges åt de fattiga och behövande” (Läran och förbunden 42:31, 34). Alla resurser som är tillgängliga för kyrkan för att hjälpa dem som har timliga behov kallas för Herrens förrådshus (se Läran och förbunden 82:18–19). Detta inkluderar medlemmarnas erbjudande av tid, talanger, medkänsla, materiel och ekonomiska resurser för att hjälpa behövande.
Herrens förrådshus finns i varje församling och stav. Ledarna kan ofta hjälpa enskilda och familjer att hitta lösningar på sina behov genom att använda sig av den kunskap, de färdigheter och det tjänande som församlings- och stavsmedlemmarna erbjuder.
Förutom resurserna i Herrens förrådshus kan medlemmarna ofta få nödvändig hjälp genom kommunala och samhälleliga resurser (se 22.12).
Bild
kvinna som serverar mat till en man
22.2.2
Lagen om fasta och fasteoffer
Herren har gett lagen om fasta och fasteoffer till välsignelse för sitt folk och för att ge dem en möjlighet att hjälpa behövande. Fastelagen välsignar både givaren och mottagaren. Medlemmarna kommer närmare Herren och får större andlig styrka när de lever efter fastelagen. De stärker också sitt eget oberoende och utvecklar större medkänsla. (Se Jesaja 58:6–12; Malaki 3:8–12.)
Man kan fasta när som helst. Men medlemmarna iakttar vanligtvis den första sabbaten i månaden som en fastedag. En fastedag omfattar vanligtvis följande:
bön
att vara utan mat och dryck i 24 timmar (om hälsan tillåter)
att ge ett generöst fasteoffer.
Ett fasteoffer är en donation för att hjälpa behövande. När medlemmarna fastar uppmanas de att skänka minst det som motsvarar värdet av de måltider som inte äts. Medlemmarna uppmuntras att vara generösa och ge mer än värdet av dessa måltider om de kan.
Medlemmarna ger sitt tionde och den ifyllda talongen ”Tionde och andra offergåvor” till biskopen eller en av hans rådgivare. I vissa områden kan de också göra sin donation på nätet. I vissa församlingar kan biskopen bemyndiga personer som bär aronska prästadömet att samla in fasteoffer (se 34.3.2).
22.2.3
Tjänande
Medlemmarna strävar efter att tjäna andra på Frälsarens sätt (se Johannes 13:35). De försöker se varandras styrkor och behov. De tjänar varandra med kärlek och förståelse.
Tjänandet kan samordnas i församlingen, staven eller samhället. Där JustServe.org finns kan medlemmar och andra använda den för att hitta möjligheter till tjänande i samhället. Medlemmar och andra kan också ge katastrofhjälp eller tjäna i samhället genom att delta i projekt som kyrkan anordnar.
22.2.4
Humanitär hjälp
Kyrkan ger humanitär hjälp världen över. Detta sker både direkt och genom samarbete med andra hjälporganisationer. Hjälp ges utan hänsyn till ras, religion eller nationalitet.
Medlemmar och andra som vill stödja dessa insatser kan donera till kyrkans humanitära hjälp. Medlemmarna kan ge sin donation och den ifyllda talongen ”Tionde och andra offergåvor” till biskopen eller en av hans rådgivare. I vissa områden kan de också göra sin donation på nätet.
LEDARNAS INSATSER
22.3
Mönster för att stärka oberoendet och hjälpa behövande
Kyrkans ledare representerar Frälsaren i sin omsorg om dem som har timliga och känslomässiga behov (se 22.3.4). I detta arbete strävar de efter att hjälpa medlemmarna stärka sitt oberoende.
Ledarna söker den Helige Andens vägledning så att de kan bistå med lyhördhet och medkänsla. Följande mönster hjälper ledarna att hantera medlemmarnas behov på ett sätt som stärker oberoendet:
söka upp behövande
hjälpa dem att bedöma och hantera kortsiktiga behov
hjälpa dem att stärka sitt långsiktiga oberoende
bistå dem som har känslomässiga behov.
22.3.1
Söka upp behövande
Biskopen har det heliga ansvaret att söka upp och sörja för de behövande (se Läran och förbunden 84:112). Andra som har en viktig roll att hjälpa biskopen med detta ansvar är bland annat
stödbröder och stödsystrar
Hjälpföreningens och äldstekvorumets presidentskap
biskopens rådgivare
övriga som sitter i församlingsrådet.
Vid behov kan biskopsrådet kalla välfärds- och oberoendespecialister i församlingen till stöd för detta arbete (se 22.6.4).
I en anda av kärlek och omtanke identifierar församlingsledarna och de som tjänar med dem vilka medlemmar som kan behöva hjälp. Det räcker inte bara med att hjälpa då någon ber om hjälp. Ledarna ska rådgöra med stödbröder och stödsystrar för att se till att behövande medlemmar får lämpligt stöd.
22.3.2
Hjälpa medlemmar att bedöma och hantera kortsiktiga behov
Medlemmarna strävar efter att tillgodose sina grundläggande behov genom egna ansträngningar och hjälp från släktingar. När detta inte räcker kan medlemmar behöva hjälp från andra källor, till exempel
Hjälp från kyrkan kan bestå av att man får hjälp att möta kortsiktiga behov av mat, hygienartiklar, kläder, bostad eller andra grundläggande ting. Biskopen kan använda fasteoffer för att möta dessa behov. Där biskopens beställningar är tillgängliga använder biskoparna vanligtvis sådana för att tillhandahålla mat och andra basvaror (se ”Biskopens beställningar och hänvisningar” i Resurser för ledare och kamrerer [LCR]).
När ledarna tillhandahåller hjälp från kyrkan följer de principerna och riktlinjerna som beskrivs i avsnitt 22.4 och 22.5.
22.3.3
Hjälpa medlemmar att stärka sitt långsiktiga oberoende
Medlemmarna kan behöva kontinuerligt stöd för att ta itu med långsiktiga utmaningar. Studier, yrkesutbildning och andra resurser kan hjälpa dem att stärka sitt eget oberoende och tillgodose sina långsiktiga behov. Hjälpföreningens och äldstekvorumets ledare, stödbröder, stödsystrar och andra kan hjälpa medlemmarna få tillgång till sådana resurser.
Blanketten Plan för oberoende hjälper medlemmarna att identifiera sina styrkor och behov. Den hjälper dem också att identifiera användbara resurser. Denna plan bör användas varje gång man överväger att ge hjälp från kyrkan. Biskopen kan be Hjälpföreningens ledare, äldstekvorumets ledare, stödbröder, stödsystrar eller andra att hjälpa medlemmarna ta fram planen.
Som en del av en plan för oberoende kan ledarna rekommendera att medlemmar deltar i en oberoendegrupp. Dessa grupper hjälper dem att utveckla färdigheter och resurser för bättre utbildning, anställning och ekonomi (se 22.13). Grupperna organiseras i allmänhet av stavs- eller församlingsråd (se 22.10.2, 22.7).
Biskopen, eller en annan ledare som han utser, använder Biskopens guide till Plan för oberoende när han ger hjälp. Den här blanketten hjälper ledarna att följa upp medlemmarnas framsteg mot oberoende.
22.3.4
Bistå dem som har känslomässiga behov
Många medlemmar möter känslomässiga utmaningar. Stödbröder, stödsystrar och församlingsledare kan hjälpa medlemmarna med sådana utmaningar.
En persons kamp mot känslomässiga utmaningar kan också påverka hans eller hennes familjemedlemmar. Församlingsledarna ska vara uppmärksamma på familjemedlemmars, särskilt makens/makans, behov. Ledarna visar stöd och förståelse.
Kyrkan tillhandahåller ”Resurser för rådgivning” för att hjälpa ledare att stödja medlemmarna i ett brett spektrum av känslomässiga och sociala frågor. Ytterligare resurser för medlemmarna:
Biskopen kan konsultera personal inom Familjeservice för att bättre förstå en medlems känslomässiga utmaningar och för att finna tillgängliga resurser och tjänster. Stavs- och missionspresidenter kan också konsultera Familjeservice. Under konsulteringen kan personal från Familjeservice hjälpa dessa ledare att utvärdera om en medlem med allvarliga känslomässiga eller sociala utmaningar kan behöva professionell rådgivning. Dessa ledare kan begära en konsultation genom att kontakta sitt kontor för Familjeservice eller sin lokala chef för välfärd och oberoendeservice. Se 31.3.6 för kontaktuppgifter.
Biskopar kan hänvisa medlemmar som behöver rådgivning till en professionell resurs vid Familjeservice, där sådan är tillgänglig. De gör detta genom att använda en biskopens beställning av tjänster (se ”Biskopens beställningar och hänvisningar” i LCR). Alternativt kan medlemmarna söka hjälp hos välrenommerade professionella rådgivare i samhället.
Ibland ger biskopar råd till medlemmar som behöver hjälp med att omvända sig från syndigt beteende. Sådant beteende kan innefatta synder som är relaterade till eller orsakade av beroenden. I sådana situationer bör biskoparna använda sig av riktlinjerna i 32.8.1 och 32.8.2.
Bild
par som tittar på papper
22.4
Principer för hur hjälp från kyrkan ges
Med Herrens hjälp försöker medlemmarna försörja sig själva och sina familjer. Släktingar uppmuntras att hjälpa till vid behov. När medlemmar behöver ytterligare hjälp kan de vända sig till andra källor som
hjälp från kyrkan genom fasteoffer eller biskopens beställningar av mat och andra basvaror (se 22.3.2).
Kyrkans hjälp är avsedd att hjälpa medlemmarna utveckla oberoende, inte beroende. Allt stöd som ges bör stärka medlemmarna i deras ansträngningar att bli oberoende.
Uppmuntra till att personen och familjen tar ansvar
Ledarna lär att enskilda och familjer har huvudansvaret för sitt eget timliga, känslomässiga och andliga välbefinnande. Genom att leva efter oberoendets principer blir medlemmarna bättre på att lösa framtida behov på egen hand (se 22.1).
Innan biskopen (eller någon annan ledare eller medlem som han utser) ger hjälp från kyrkan går han tillsammans med medlemmarna igenom vilka resurser de använder för att tillgodose sina egna behov. Den här personen kan föreslå andra resurser som medlemmarna kan överväga, som kommunala eller samhälleliga resurser (se 22.12).
22.4.2
Tillhandahålla tillfällig hjälp för grundläggande behov
Målet med kyrkans hjälp är att tillfälligt tillgodose grundläggande behov medan medlemmarna strävar efter att bli oberoende. Fasteofferhjälp används i allmänhet för att betala för nödvändiga saker, som mat och kläder. Det kan dock också användas för att betala boende eller fasta utgifter som el och vatten. Det kan också användas för att betala för personliga tjänster som rådgivning, sjukvård eller kortare utbildningar för utveckling av färdigheter.
Kyrkans stöd är avsett att upprätthålla livet – inte att upprätthålla en livsstil. Medlemmarna kan behöva stöd och empati när de arbetar för att minska eller eliminera utgifter för att bättre kunna tillgodose sina egna behov.
Biskopar bör använda sig av gott omdöme och söka andlig vägledning när de överväger omfattningen och varaktigheten av den hjälp som ges. De ska vara medkännande och generösa utan att skapa beroende.
22.4.3
Tillhandahålla resurser eller tjänster snarare än kontanter
Biskopen bör om möjligt undvika att ge kontanter. I stället bör han använda fasteoffer eller biskopens beställningar för att förse medlemmarna med matvaror eller tjänster. Medlemmarna kan då använda sina egna pengar till att betala för andra behov.
När det inte räcker kan biskopen hjälpa till genom att använda fasteoffer för att tillfälligt betala nödvändiga räkningar (se 22.5.2). Om möjligt bör dessa betalningar skickas direkt till tjänsteleverantören (se 22.5.3).
22.4.4
Ge arbetstillfällen eller möjligheter till tjänande
Biskopen uppmanar dem som tar emot hjälp att arbeta eller tillhandahålla tjänster i den mån de kan. Detta hjälper medlemmarna att behålla sin värdighet. Det stärker också deras förmåga att vara oberoende. Där JustServe.org finns kan den användas för att hitta möjligheter till tjänande i samhället.
En del medlemmar som är äldre eller har en funktionsnedsättning kan vara begränsade i det arbete eller det tjänande de kan tillhandahålla. Ledarna bör förstå deras situation och erbjuda alternativ som gör det möjligt för dem att göra vad de kan under sina förutsättningar.
22.4.5
Behandla information om hjälp från kyrkan konfidentiellt
Biskopen och andra församlingsledare behandlar all information om medlemmar som kan behöva kyrkans hjälp konfidentiellt. Detta skyddar medlemmarnas privatliv och värdighet. (Se 31.3.)
Medlemmarna som får hjälp bör inse fasteoffers och biskopens beställningars heliga natur. De bör behandla all hjälp de får konfidentiellt och med respekt.
Ibland kan det vara till hjälp för församlingsrådet eller andra att känna till en persons eller familjs behov. Till exempel när en medlem söker jobb. I sådana fall ber biskopen och andra ledare vanligtvis medlemmen om tillåtelse att dela sådan information.
22.5
Riktlinjer för hur hjälp från kyrkan ges
Kyrkans ledare bör följa riktlinjerna som beskrivs i det här avsnittet när de ger hjälp genom fasteoffer eller biskopens beställningar av mat och andra basvaror.
22.5.1
Riktlinjer för mottagare av hjälp från kyrkan
22.5.1.1
Hjälp till församlingsmedlemmar
I allmänhet ska medlemmar som får hjälp från kyrkan bo inom församlingens gränser och ha sitt matrikelkort i församlingen. Hjälp kan ges oavsett om medlemmen regelbundet deltar i kyrkans möten eller följer kyrkans normer.
Om en medlem nyligen flyttat in i församlingen kontaktar biskopen den tidigare biskopen för att diskutera personens situation innan hjälp ges. Biskopen kan också gå igenom all hjälp som getts under de föregående tre åren under ”Ekonomi” i LCR.
22.5.1.2
Hjälp till biskopar och stavspresidenter
Ibland kan en biskop eller hans närmaste anhöriga eller släktingar som bor i församlingen behöva hjälp från kyrkan. När detta sker går biskopen igenom behoven och den föreslagna hjälpen med stavspresidenten. Stavspresidentens skriftliga godkännande krävs innan en biskop kan använda fasteoffer eller godkänna en biskops beställning åt sig själv eller sin familj.
Om fasteoffermedel används går stavspresidenten igenom räkningarna och andra utgifter innan han godkänner utbetalningen. Biskopen får inte godkänna en utbetalning för sig själv eller sin familj.
När en stavspresident eller hans närmaste anhöriga eller släktingar som bor i hans församling behöver hjälp kontaktar han biskopen. Biskopen följer samma principer och riktlinjer för kyrkans hjälp som gäller för vilken annan medlem som helst. Men när biskopen har godkänt begäran måste stavspresidenten skicka den till områdespresidentskapet. Stavspresidenten och biskopen väntar på skriftligt godkännande från en medlem i områdespresidentskapet innan de fortsätter med utbetalningen eller beställningen. (Om en distriktspresident behöver hjälp begärs godkännande av missionspresidenten i stället för områdespresidentskapet.)
22.5.1.3
Hjälp åt personer som tillfälligt vistas i området eller är hemlösa
Biskopen kan hjälpa medlemmar och andra som tillfälligt vistas i området eller är hemlösa. De överväger dock noggrant vilken typ av hjälp och vilken mängd hjälp som ges. De uppmuntras att rådgöra med biskopen i personens tidigare församling innan de ger hjälp.
Biskopen ber i allmänhet medlemmar som tillfälligt vistas i området eller är hemlösa och som får hjälp att tacka ja till arbetstillfällen eller möjligheter till tjänande. Biskopen kan också hänvisa dessa medlemmar till samhällsresurser som kan tillgodose deras behov.
Om behovet finns kan en stavspresident utse en biskop till att ha hand om alla ansökningar som uppstår i staven från personer som tillfälligt vistas i området eller är hemlösa. I en del områden finns det flera stavar med ett stort antal personer som tillfälligt vistas i området eller är hemlösa. I sådana situationer kan områdespresidentskapet kalla en servicemissionär som hanterar deras ansökningar om hjälp. Denna person bör ha verkat som biskop.
22.5.1.4
Hjälp till personer som inte är medlemmar i kyrkan
Personer som inte är medlemmar i kyrkan hänvisas i allmänhet till lokala resurser i samhället om de är i behov av hjälp. I sällsynta fall kan biskopen, enligt Andens vägledning, hjälpa dem med fasteoffer eller biskopens beställningar. Biskopen kan till exempel överväga att hjälpa föräldrar eller vårdnadshavare som inte är medlemmar i kyrkan men som har ett eller flera barn som är medlemmar.
22.5.2
Riktlinjer för användning av fasteoffer
22.5.2.1
Sjukvård eller annan hälsovård
Varje område i kyrkan har fastställda gränser för hur mycket fasteoffer som får användas till att betala utgifter för sjukvård, tandvård eller psykisk ohälsa. De här gränserna rekommenderas av områdespresidentskapet. De godkänns av kyrkans verkställande kommitté för välfärd och oberoende. Gränserna kan variera mellan regioner och länder i ett område.
När biskopen använder fasteoffer för att betala för sjukvård, tandvård eller psykisk vård ska de inte överskrida dessa gränser utan lämpligt godkännande. För belopp och riktlinjer för godkännande, se ”Use of Fast Offerings for Medical Expenses”.
22.5.2.2
Konsumtionsskulder och misslyckade företagsaffärer eller investeringar
Fasteoffer får inte användas till att betala konsumtionsskulder, som kreditkort eller personliga lån. Fasteoffer får inte heller användas till att betala skulder som orsakats av misslyckade företagsaffärer eller investeringar.
22.5.2.3
Återbetalning av fasteoffer
Medlemmar betalar inte tillbaka den fasteofferhjälp de får av kyrkan.
22.5.2.4
Församlingens utgifter för fasteoffer
Biskopen behöver inte begränsa fasteofferhjälpen som ges till församlingens medlemmar till summan av de donationer som samlas in i församlingen.
22.5.3
Riktlinjer för utbetalningar
Utbetalningar ska om möjligt göras direkt till de företag som tillhandahåller varor eller tjänster. Utbetalningar görs vanligtvis inte till personen som får hjälp.
Biskopsrådets medlemmar och kamrerer följer de ekonomiska tillvägagångssätt som beskrivs i 34.5.7 när de
skriver ut checkar
förbereder en elektronisk utbetalning
tar ut kontanter för fasteofferutbetalning.
22.5.4
Riktlinjer för utbetalningar som skulle gynna en biskop eller stavspresident
När en biskop ger medlemmar fasteofferhjälp får han inte använda medlen till att betala för varor eller tjänster på ett sätt som skulle gynna honom personligen. Alla undantag måste godkännas av stavspresidenten. Om biskopen till exempel äger hyresfastigheten där en medlem bor får han inte använda fasteoffer för att betala medlemmens hyra såvida inte stavspresidenten först ger sitt godkännande. Samma riktlinje gäller om fasteoffer används för att köpa mat till medlemmen i en mataffär som biskopen äger.
Om en fasteofferutgift för en medlem skulle gynna stavspresidenten eller ett företag han äger krävs områdespresidentskapets godkännande. När biskopen har godkänt den föreslagna utbetalningen skickar stavspresidenten in ansökan till områdespresidentskapet. Stavspresidenten och biskopen väntar på skriftligt godkännande från en medlem i områdespresidentskapet innan de går vidare med utbetalningen.
22.5.5
Skydd mot otillbörlig användning av medel
Biskopsrådet och kamrererna ska skydda fasteoffermedel från otillbörlig användning. Vid frågor eller för att rapportera missbruk av hjälp från kyrkan eller bedrägeri kan medlemmar i biskopsrådet eller kamrererna i USA och Kanada ringa hjälplinjen på 1-800-453-3860, ankn. 2-7887. Medlemmar i biskopsråd eller kamrerer utanför USA och Kanada ringer sitt områdeskontor.
22.6
Församlingsledares roller
22.6.1
Biskopen och hans rådgivare
Biskopen har det gudagivna uppdraget att söka upp och sörja för dem som har timliga behov (se Läran och förbunden 84:112). Han delegerar en stor del av det här arbetet till Hjälpföreningens och äldstekvorumets presidentskap. Men vissa plikter utförs emellertid endast av biskopen. Det är till exempel biskopen som
fastställer vilken slags timlig hjälp som ska ges och till vilket belopp och dess varaktighet
godkänner fasteofferhjälp (se 22.4 och 22.5) och biskopens beställningar av mat och andra basvaror (se 22.13)
De undervisar om de principer och välsignelser som hör samman med 1) omsorg om dem som har timliga och känslomässiga behov och 2) att stärka oberoendet (se 22.1). Det innefattar den enskildes och familjens beredskap.
De undervisar om fastelagen och uppmuntrar medlemmarna att ge ett generöst fasteoffer (se 22.2.2).
De tillser insamlingen och redovisningen av fasteoffer (se 34.3.2).
Som presidentskap för aronska prästadömet har biskopsrådet också tillsyn över det arbete aronska prästadömets kvorum och Unga kvinnors klasser gör för att hjälpa dem som har timliga behov i församlingen och samhället (se 10.2.2 och 11.2.2). Detta arbete samordnas under församlingens ungdomsrådsmöten (se 22.8) och på kvorum- och klasspresidentskapens möten (se 10.4.3 och 11.3.4.3).
22.6.2
Hjälpföreningens och äldstekvorumets presidentskap
Under biskopens ledning har Hjälpföreningens och äldstekvorumets presidentskap en nyckelroll i att ta hand om de behövande i församlingen (se 8.2.2 och 9.2.2). De här ledarna lär församlingsmedlemmarna att
hjälpa behövande
hålla fastelagen
stärka oberoendet
öka den enskildes och familjens beredskap.
Hjälpföreningens och äldstekvorumets presidentskap tillämpar mönstret som beskrivs i 22.3 när de hjälper till att ta hand om behövande.
På en del platser har biskopen möjlighet att förse behövande medlemmar med en biskopens beställning av mat och andra basvaror (se 22.13). Biskopen ger vanligtvis Hjälpföreningens president i uppdrag att träffa medlemmarna och fylla i orderblanketten (se 9.2.2.2). Men han kan också ge äldstekvorumets president detta i uppdrag (se 8.2.2.2). En rådgivare i presidentskapet för Hjälpföreningen eller äldstekvorumet kan få uppdraget om presidenten inte är tillgänglig. Den ledare som utsetts skickar den ifyllda blanketten till biskopen för hans godkännande.
22.6.3
Stödbröder och stödsystrar
Hjälpen med andliga och timliga behov börjar ofta med stödbröder och stödsystrar (se 21.1). De rapporterar behov hos dem som de tjänar till äldstekvorumets eller Hjälpföreningens presidentskap under stödverksamhetsintervjuer och vid andra tillfällen. De kan berätta om konfidentiella behov direkt för biskopen.
Välfärds- och oberoendespecialister i församlingen
Biskopsrådet kan kalla enskilda eller par till välfärds- och oberoendespecialister i församlingen. Dessa specialister stöder församlingsledarna i deras arbete att ta hand om andra och hjälpa dem bli mer oberoende.
Specialister kan tilldelas särskilda fokusområden. Det kan till exempel röra sig om
arbete
utbildning
beredskap
känslomässig hälsa
personlig ekonomi
kommunala och samhälleliga resurser som hjälper behövande (se 22.12).
Biskopsrådet kan också be specialister att hjälpa till att samordna eller leda oberoendegrupper. Sådana grupper organiseras i allmänhet av stavs- eller församlingsråd.
22.6.5
Sammanställning av ämbeten och roller
Följande tabell sammanställer de ämbeten och roller som tas upp i 22.6.
Ämbete
Gör besök och utvärderar behov
Lär ut principer för oberoende
Hjälper medlemmar med planen för oberoende
Godkänner fasteofferhjälp eller biskopens beställningar
Ämbete
Biskopen
Gör besök och utvärderar behov
Kan, men delegerar ofta
Lär ut principer för oberoende
Ja
Hjälper medlemmar med planen för oberoende
Kan, men delegerar ofta
Godkänner fasteofferhjälp eller biskopens beställningar
Ja
Ämbete
Hjälpföreningens och äldstekvorumets presidentskap
Gör besök och utvärderar behov
Ja
Lär ut principer för oberoende
Ja
Hjälper medlemmar med planen för oberoende
Enligt uppdrag
Godkänner fasteofferhjälp eller biskopens beställningar
Nej
Ämbete
Stödbröder och stödsystrar
Gör besök och utvärderar behov
Ja
Lär ut principer för oberoende
Ja
Hjälper medlemmar med planen för oberoende
Enligt uppdrag
Godkänner fasteofferhjälp eller biskopens beställningar
Nej
Ämbete
Församlingens välfärds- och oberoendespecialister (om kallade)
Gör besök och utvärderar behov
Enligt uppdrag
Lär ut principer för oberoende
Enligt uppdrag
Hjälper medlemmar med planen för oberoende
Enligt uppdrag
Godkänner fasteofferhjälp eller biskopens beställningar
Nej
22.7
Församlingsrådets roll
Församlingsrådet har en viktig roll i att planera hur man ska ta hand om de behövande och hjälpa dem att bli oberoende (se 4.4). Rådsmedlemmarna grundar dessa planer på information från stödverksamhetsintervjuer och från egna personliga kontakter med behövande. När rådet samtalar om medlemmarnas behov respekterar man önskemålet hos dem som önskar hålla det konfidentiellt.
När församlingsrådet överväger hur man ska ta hand om personer med timliga och känslomässiga behov gör de följande:
De planerar sätt att undervisa församlingsmedlemmarna om hur de kan tillämpa oberoendeprinciper (se 22.1). Dessa principer tar upp den enskildes och familjens beredskap.
De planerar sätt att hjälpa dem som har omedelbara behov, som arbetslöshet, och dem som har långsiktiga behov av hjälp, som hälsoproblem eller funktionsnedsättning.
De identifierar församlingsmedlemmar vars färdigheter kan vara till hjälp när det gäller att möta omedelbara och långsiktiga behov.
De hittar tänkbara arbetstillfällen eller möjligheter till tjänande för dem som får hjälp av kyrkan.
De identifierar medlemmar som kan ha nytta av att delta i en oberoendegrupp. Sådana grupper organiseras i allmänhet av stavs- eller församlingsråd.
De identifierar andra kommunala, samhälleliga och kyrkliga resurser som kan vara till nytta för medlemmarna (se 22.12 och 22.13).
De planerar sätt att tjäna i samhället. Där JustServe.org finns kan den användas för att hitta sådana tillfällen att tjäna.
Församlingsrådet tar också fram en enkel skriftlig plan för hur församlingen ska handla i nödsituationer. Den här planen ska samordnas med stavens beredskapsplan (se ”Stake and Ward Preparedness”, se även 22.9.1.3 i den här handboken).
Församlingens välfärds- och oberoendespecialister kan vid behov inbjudas till församlingsrådets möten.
22.8
Församlingens ungdomsråds roll
Ett syfte med församlingens ungdomsråd är att hjälpa ungdomar att bli hängivna efterföljare till Jesus Kristus (se 29.2.6). Att hjälpa dem som har timliga behov är viktigt för att uppnå detta syfte. Personer som kan ha timliga behov kan bland annat vara äldre, sjuka eller ha en funktionsnedsättning.
Under biskopsrådets ledning planerar församlingens ungdomsråd sätt att hjälpa behövande i församlingen och samhället. Särskilda tjänandeaktiviteter kan planeras under kvorum- och klasspresidentskapets möten. Där JustServe.org finns kan den användas för att hitta möjligheter till tjänande i samhället.
22.9
Stavsledarnas roller
22.9.1
Stavspresidenten och hans rådgivare
Stavspresidenten och hans rådgivare leder arbetet med att hjälpa dem som har timliga och känslomässiga behov och att stärka oberoendet. Hjälpföreningens presidentskap i staven, högrådsmedlemmar och andra som sitter i stavsrådet bistår dem.
Stavspresidenten och hans rådgivare har följande ansvar:
De undervisar om de principer och välsignelser som hör samman med 1) omsorg om dem som har timliga och känslomässiga behov och 2) att stärka oberoendet (se 22.1). Det innefattar den enskildes och familjens beredskap.
De undervisar om fastelagen och uppmuntrar medlemmarna att ge ett generöst fasteoffer (se 22.2.2).
De undervisar biskoparna om hur de på rätt sätt ger hjälp från kyrkan till dem som har timliga behov (se 22.9.1.1).
De ser till att äldstekvorumets presidenter och Hjälpföreningens presidenter i församlingarna undervisas om sina roller i att ta hand om behövande. Högrådsmedlemmar och Hjälpföreningens presidentskap i staven hjälper till att undervisa dessa församlingsledare om deras ansvar (se 22.9.2 och 22.9.3).
De leder stavens arbete med att förbereda sig för och agera i nödsituationer (se 22.9.1.3).
Stavspresidenten har också följande ansvar:
Han går igenom begäran om fasteoffer för medicinska utgifter som överstiger gränsen för vad biskopen får godkänna. Stavspresidenten får godkänna en begäran upp till sin gräns. Han skickar in en begäran som överstiger gränsen för vad han får godkänna till områdespresidentskapet för övervägande (se 22.5.2.1).
Han går igenom varje begäran om hjälp från kyrkan till biskopar (se 22.5.1.2).
Han verkar som förvaltande stavspresident för välfärds- och oberoendeverksamheten om han fått detta i uppdrag (se 22.9.1.2).
Stavspresidentskapet kan ge en eller flera högrådsmedlemmar i uppgift att tillse arbetet med att ta hand om dem som har timliga behov i staven (se 22.9.2). Stavspresidentskapet kan också kalla välfärds- och oberoendespecialister i staven till stöd för detta arbete (se 22.9.4).
22.9.1.1
Undervisa biskoparna om principerna för hur hjälp från kyrkan ges
Stavspresidenten ser till att biskoparna tar hand om dem som har timliga behov i deras respektive församling. Han undervisar biskoparna om principer och riktlinjer för hur hjälp från kyrkan ges (se 22.4 och 22.5). I undervisningen använder han verkliga och praktiska exempel.
I sina intervjuer med biskopar går stavspresidenten igenom fasteofferutbetalningar från församlingens månatliga ekonomiska rapport. Han samtalar också med varje biskop om de principer han använder för att hjälpa medlemmarna. Han rådgör med biskopen om utbetalningar eller mönster i rapporten som kan tyda på att biskopen kan ha misstolkat en princip.
Principer och tillvägagångssätt för hur kyrkans hjälp ges tas också upp i biskoparnas råd i staven (se 22.11).
Stavspresidenten ser till att varje biskop går igenom utbildningen i videon ”Heliga medel, heliga ansvar” minst en gång om året.
22.9.1.2
Verka som förvaltande stavspresident för kyrkans välfärds- och oberoendeverksamheter
I förekommande fall utser områdespresidentskapet en stavspresident till att förvalta varje välfärds- och oberoendeverksamhet i området. Exempel på sådana verksamheter är följande:
Den utsedde stavspresidenten hjälper till att hitta volontärer som kan hjälpa till med verksamhetens behov. Volontärerna kan komma från den förvaltande staven och från andra stavar som nyttjar verksamheten.
Den förvaltande stavspresidenten kan organisera en verksamhetskommitté i den förvaltande staven som har tillsyn över verksamheten. Följande personer sitter i kommittén:
stavspresidenten eller en därtill utsedd rådgivare
en högrådsmedlem
en medlem i Hjälpföreningens presidentskap i staven
chefen för verksamheten
de välfärds- och oberoendespecialister som behövs.
22.9.1.3
Bemöta nödsituationer
Stavspresidenten har tillsyn över hur kyrkan agerar och förmedlar information vid nödsituationer inom stavens gränser. Vid katastrofer som täcker mer än en stav kan områdespresidentskapet eller en utsedd områdessjuttio leda insatserna. Välfärds- och oberoendechefer stöder områdes- och stavsledare i detta arbete.
Stavspresidenten kan kalla välfärds- och oberoendespecialister till att ha tillsyn över en nödcentral, hantera delgivande av information eller hantera säkerhetsfrågor. Vid behov kan områdespresidentskapet eller en områdessjuttio också utse sådana specialister på områdesnivå eller samordnande rådsnivå.
Stödbröder och stödsystrar rapporterar medlemmarnas omständigheter och behov till kvorumledare och Hjälpföreningens ledare. Dessa ledare rapporterar till biskopen, som rapporterar till stavspresidentskapet.
Stavspresidentskapet rapporterar information till 1) områdespresidentskapet eller en utsedd områdessjuttio och 2) chefen för välfärd och oberoende. Rapporten innehåller information om medlemmarnas, missionärernas, kyrkans fastigheters och samhällets omständigheter. Om kyrkans medlemmar har drabbats av en katastrof kan biskopen använda fasteoffer för att tillgodose grundläggande behov. Biskopar följer principerna i 22.4.
Stavspresidenten godkänner all information till allmänheten som publiceras lokalt av kyrkan. Han samordnar detta med stavens kommunikationschef, om sådan har kallats (se 6.2.1.7). Han ser till att informationen stämmer och är aktuell. Han kan verka som kyrkans talesman för att svara på frågor från media. Han kan också ge stavens kommunikationschef eller en annan talesman i uppdrag att göra det. Om en katastrof drabbar mer än en stav kan områdespresidentskapet eller en därtill utsedd områdessjuttio hantera informationen till allmänheten.
I en nödsituation kan kyrkans ledare göra kyrkans resurser tillgängliga för myndigheterna. Med godkännande från områdespresidentskapet kan kyrkans byggnader (med undantag för tempel) i en nödsituation användas till logi, första hjälpen eller bespisning. Sådan användning av en kyrkans byggnad ska samordnas med den tilldelade fastighetschefen. Om en annan välgörenhetsorganisation eller samhällsorganisation ges tillstånd att använda byggnaden ska ett avtal om användning undertecknas. Se ”Use of Church Buildings in a Disaster” för mer information.
Mer information finns i ”Emergency Response Procedures”.
22.9.2
Högrådsmedlemmar
Högrådsmedlemmen med ansvar för respektive äldstekvorum stöder kvorumpresidentskapet i deras ansvar att ta hand om de behövande och hjälpa dem stärka oberoendet (se 22.6.2).
Stavspresidentskapet kan också ge en eller flera högrådsmedlemmar i uppdrag att göra följande:
hjälpa till att undervisa stavens och församlingens välfärds- och oberoendespecialister om deras roller, om specialister har kallats (se 22.9.4 och 22.6.4)
samordna volontärarbete för välfärds- och oberoendeverksamheter
verka i specialiserade arbetsgrupper som samordnar resurser som rör oberoende eller tjänande i samhället (se 22.10.2).
I stavar som stöder en välfärds- och oberoendeverksamhet kan en högrådsmedlem ombes att verka i den förvaltande stavens verksamhetskommitté (se 22.9.1.2).
22.9.3
Hjälpföreningens presidentskap i staven
Hjälpföreningens presidentskap i staven stöder Hjälpföreningens presidentskap i församlingarna i deras ansvar att ta hand om de behövande och hjälpa dem stärka oberoendet (se 22.6.2).
Medlemmarna i Hjälpföreningens presidentskap i staven kan bli ombedda att tjäna i specialiserade arbetsgrupper som samordnar resurser som rör oberoende eller tjänande i samhället (se 22.10.2). I stavar som stöder en välfärds- och oberoendeverksamhet kan en i presidentskapet ombes att verka i den förvaltande stavens verksamhetskommitté (se 22.9.1.2).
Vid behov kan stavspresidentskapet kalla enskilda eller par som välfärds- och oberoendespecialister i staven. De stöder stavsledarna i deras arbete att ta hand om andra och hjälpa dem bli mer oberoende.
Specialister kan tilldelas särskilda fokusområden. De kan till exempel bli ombedda att
ge förslag och resurser för att hjälpa stavens medlemmar att öka sin timliga beredskap (se 22.1.4)
hjälpa till att förbereda inför eller agera i nödsituationer (se 22.9.1.3)
dela information om tillgängliga kommunala, samhälleliga och kyrkliga resurser med medlemmarna (se 22.12 och 22.13).
Stavens specialister samordnar arbetet med välfärds- och oberoendespecialister som kan ha kallats i församlingarna.
22.10
Stavsrådets roll
De som sitter i stavsrådet tar upp behoven hos stavens medlemmar och planerar för hur de ska hjälpa medlemmarna bli oberoende (se 29.3.8). De identifierar resurser i samhället och staven som kan hjälpa församlingsledarna ta hand om sina medlemmars timliga och känslomässiga behov (se 22.12 och 22.13). De tar fram och uppdaterar en enkel skriftlig plan för hur staven ska handla i nödsituationer (se ”Stake and Ward Preparedness”). Stavsråd kan också planera olika sätt att tjäna i samhället.
Beroende på den lokala tillgången kan stavsrådet använda eller införa följande valfria resurser. De här resurserna kan hjälpa stavens medlemmar stärka oberoendet och delta i tjänande i samhället:
För att organisera och hantera de valfria resurserna som beskrivs i 22.10.1 kan stavspresidentskapet utse specialiserade arbetsgrupper, till exempel en arbetsgrupp för JustServe. De här grupperna kan bestå av utvalda personer från stavsrådet eller stavens kommitté för vuxnas ledare (se 29.3.9). Även specialister kan tillhöra dessa grupper, till exempel
stavens kommunikationschefer eller JustServe-specialister (se JustServes Handbok för tjänande i samhället)
övriga efter behov.
22.11
Syftet med biskoparnas råd i staven
Biskoparnas råd i staven hålls för att rådgöra om biskoparnas ansvar. De tar bland annat regelbundet upp principerna för 1) omsorg om dem som har timliga och känslomässiga behov och 2) att stärka oberoendet. (Se 29.3.11.)
Rådsmedlemmar uppmuntras att
utbyta idéer, erfarenheter och resurser för hur man möter medlemmarnas timliga och känslomässiga behov; även samhälleliga resurser tas upp; arbetstillfällen eller möjligheter till tjänande för medlemmar som får hjälp av kyrkan tas också upp
samtala om hur man kan uppmuntra medlemmarna att ta emot välsignelserna av att leva efter fastelagen och donera fasteoffer.
KOMMUNALA, SAMHÄLLELIGA OCH KYRKLIGA RESURSER
22.12
Kommunala och samhälleliga resurser
I många områden har medlemmarna tillgång till kommunala eller samhälleliga resurser som bistår med grundläggande behov. Sådana resurser kan inbegripa
sjukvård
mat
yrkesutbildning och placeringstjänster
psykiatrisk vård
utbildning
stöd för äldre
bostadsbidrag.
Medlemmarna uppmuntras att utforska de här resurserna utöver de resurser som kyrkan erbjuder (se 22.13).
Bild
frukt och grönsaker
22.13
Resurser inom kyrkan
Följande uppställning listar resurser inom kyrkan som kan bidra till medlemmarnas strävan att sörja för sina timliga och känslomässiga behov och bli mer oberoende. Herrens förrådshus (se 22.2.1) och fasteoffer (se 22.2.2) finns tillgängligt för biskopen i varje församling. De andra resurserna som listas är utöver dessa och varierar beroende på plats.
Kategori
Resurser
Kategori
Omedelbara behov
Resurser
Herrens förrådshus (medlemmarnas offergåvor av tid, talanger, medkänsla, material och ekonomiska resurser)
Fasteoffer
Biskopens beställningar av mat och andra basvaror från biskopens förrådshus eller en mataffär*
Biskopens beställningar av kläder eller hushållsartiklar från en Deseret Industries-butik*