Dagbok, 9–11 november 1835

Grammatik, interpunktion och användande av versaler har anpassats. För åtkomst till bilder och hela avskriften av förstahandsredogörelserna för den första synen, se ”Primary Accounts of Joseph Smith’s First Vision of Deity”.

Jag var orolig i sinnet över ämnet religion, och när jag såg på de olika trossystem som lärdes ut till människornas barn visste jag inte vem som hade rätt eller vem som hade fel. Och då jag ansåg det vara av största vikt för mig att välja rätt i frågor av evig betydelse, drog jag mig därför med en känsla av villrådighet undan till den tysta lunden och böjde mig inför Herren i insikt om att han sagt (om Bibeln är sann): ”Be, och ni ska få. Bulta, och dörren ska öppnas för er. Sök, och ni ska finna.” Och även: ”Om någon av er brister i vishet ska han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan att kritisera.”

Upplysning var det jag helst av allt ville ha vid den här tidpunkten, och med fast beslutsamhet att få det, vände jag mig till Herren för första gången på den plats jag nämnt ovan. Eller med andra ord gjorde jag ett fruktlöst försök att be. Min tunga verkade vara svullen i munnen så att jag inte kunde yttra något. Jag hörde ett ljud bakom mig, som om en person gick mot mig. Jag försökte be igen men kunde inte. Ljudet av steg verkade komma närmare. Jag reste mig snabbt upp och såg mig omkring, men såg ingen person eller sak som kunde ha åstadkommit ljudet av steg.

Jag ställde mig på knä igen. Min mun öppnades och min tunga lossades, och jag kallade på Herren i mäktig bön. En pelare av eld visade sig över mitt huvud. Med ens vilade den på mig och fyllde mig med obeskrivlig glädje. En person visade sig mitt i denna pelare av eld som utbredde sig utan att något förtärdes. En annan person visade sig strax, lik den förste. Han sa till mig: ”Dina synder är dig förlåtna.” Han vittnade för mig om att Jesus Kristus är Guds son. Och jag såg många änglar i den här synen. Jag var omkring fjorton år gammal när jag tog emot det här första budskapet.