“Kapitel 61: Mormon-bataljonen: juni 1846–juli 1847,” Berättelser ur Läran och Förbunden (2002), 218–22
“Kapitel 61,” Berättelser ur Läran och Förbunden, 218–22
Kapitel 61
Mormon-bataljonen
(juni 1846–juli 1847)
De heliga var vid Council Bluffs. En kapten från Förenta staternas armé kom för att träffa Brigham Young. Han hette kapten Allen.
Kapten Allen sade att Förenta staternas president ville att 500 män skulle ta värvning i armén. Brigham Young sade att de heliga skulle göra vad presidenten ville.
Kapten Allen talade till männen och 500 tog värvning i armén. De kallades mormonbataljonen. Ibland kallas kyrkans medlemmar för mormoner därför att de tror på Mormons bok.
Brigham Young sade till männen att de skulle vara de bästa soldaterna i armén. De skulle ta med sig Bibeln och Mormons bok. De måste vara prydliga, rena och artiga. De fick inte svära eller spela kort. Brigham Young sade till männen att lyda Guds bud. Då skulle de inte behöva döda någon.
Mormonbataljonen gav sig iväg tillsammans med kapten Allen. De heliga var ledsna över att se dem gå. De heliga behövde alla männen för att hjälpa dem att resa västerut. De ville inte att männen skulle ge sig av och strida. Men de visste att soldaterna skulle få betalt. Pengarna skulle hjälpa de heliga.
Mormonbataljonen färdades söderut. En del av soldaternas familjer var tillsammans med bataljonen. Det var mycket svårt för människorna att färdas. de måste gå hela vägen.
Vägarna var mycket dåliga. Ibland fastnade vagnarna i den djupa sanden. Det fanns inget vatten att dricka. Det fanns inga träd där männen kunde vila i skuggan. En del människor blev sjuka. Bara de sjuka människorna fick åka i vagnarna.
Kapten Allen beslutade att de sjuka soldaterna, kvinnorna och barnen skulle stanna i Colorado. De stannade i en stad som hette Pueblo. Soldaterna fick betalt för att de hade varit i armén. En del av de sjuka soldaterna sände pengar till sina familjer i Council Bluffs. De skickade pengar till de fattiga människöma i Nauvoo och till missionärerna.
Soldaterna i bataljonen fortsatte att marschera. Ibland visste de inte vart de var på väg. De måste gräva i sanden för att finna vatten. Vattnet smakade illa. Soldaterna hade inte tillräckligt med mat. Inga träd fanns som de kunde göra upp eld med. Männen måste bränna ogräs.
Soldaterna träffade indianer och andra människor som hade mat. Soldaterna hade inga pengar att köpa maten för. De gav indianerna en del av sina kläder. Indianerna gav soldaterna lite mat.
Mormonbataljonen färdades västerut. De kom till några mycket branta berg. Männen måste binda rep runt vagnarna och dra dem uppför bergen. Sedan släppte de ner vagnarna på andra sidan.
En dag såg soldaterna några tjurar. Tjurarna anföll soldaterna. Soldaterna slogs mot tjurarna. Till slut jagade de bort tjurarna. En man skadades. Han kunde inte fortsätta på en lång tid.
Till slut kom mormonbataljonen fram till Stilla havet. Det var den 29 januari 1847. Männen var mycket trötta. Deras kläder var utslitna. De var glada över att den långa marschen var slut.
Soldaterna fick betalt för att de hade tillhört armén. De behövde inte vara med i armén längre. De kunde fara hem till sina familjer.
En del av männen stannade i Kalifornien. De flesta gav sig iväg till Klippiga bergen för att vara tillsammans med de andra heliga som hade kommit dit från Council Bluffs.