Endast digitalt: Unga vuxna
Släktforskning hjälpte mig att känna större tillhörighet
Jag kunde hitta djupare förbindelser genom underverk i min släkthistoria.
Jag minns att min mor berättade historien om sin familjs situation i Mexiko. Hon berättade för oss hur hennes fars arveland stals av en släkting och att hennes far aldrig kände sin egen farfar. Och historien slutade alltid med den sorgliga berättelsen om ett gäng som kom och brände ner familjens hus och allt i det – inklusive deras släkthistoriska uppteckningar.
Jag trodde att all vår genealogiska information på min mors sida var borta för alltid.
Varje gång jag öppnade FamilySearch kunde jag bara gå tillbaka ett par generationer på hennes sida. Men på grund av flitig släktforskning kunde vi spåra min fars linje så långt tillbaka som 300 f.Kr. Skillnaden var häpnadsväckande! Men jag trodde att det inte finns något arbete jag kunde göra, så jag rörde inte vårt släktträd på över tio år. Mina förfäder var som ett avlägset minne som inte behövde återupplevas.
Men jag har lärt mig att det finns kraftfulla välsignelser som kommer från att lära känna våra förfäder.
Jag hittade känslan av tillhörighet – och helande
Jag älskar vad äldste Gerrit W. Gong i de tolv apostlarnas kvorum sa om släktforskning:
”Vi upphör inte att existera när vi dör …
Våra förfäder, som fortfarande är högst levande, förtjänar att bli ihågkomna. Vi minns vårt arv genom muntliga berättelser, klanuppteckningar och släktberättelser, minnesmärken eller minnesplatser och hyllningar med foton, mat eller föremål som påminner oss om nära och kära.”1
Denna påminnelse var den främsta anledningen till att jag bestämde mig för att försöka hitta mer information om mina förfäder. Det skadar inte att försöka, eller hur? Jag märkte till och med att jag fick en brinnande känsla i mitt hjärta som manade mig att kolla en specifik släktlinje. (Jag inser nu att det var Anden, uppenbarligen.)
Varje gång jag följde dessa maningar hittade jag en förfader vars förrättningar behövde utföras i templet. Och när jag fortsatte för att hitta dem kände jag att mitt band till mina förfäder började växa. Jag insåg plötsligt hur verkliga de är och hur verklig vår förbindelse är. När jag gjorde min släktforskning kändes det som att mina förfäder var där med mig och hjälpte mig att göra framsteg.
Jag hade bara de muntliga och begränsade skriftliga historierna om min mors familj att gå på. Men eftersom det ”med små och enkla medel uträttas mycket stort” (Alma 37:6) räckte det med den lilla informationen för att det skulle bli ett underverk för min familj.
När jag långsamt lade till information i min mors släktträd fick jag ett meddelande på FamilySearch från någon jag inte kände. Ett släktnamn på min mors sida som jag hade skickat till templet reserverades av den här personen, som bad mig om hjälp att hitta mer information om sin familj.
Tempelnamn kan endast reserveras av ättlingar till det namnet, vilket betyder att jag var släkt med den här personen som skickade meddelanden till mig. Jag var förbluffad! Min familj hade alltid trott att vi var de enda medlemmarna i kyrkan på min mors sida och att ingen från hennes sida bodde i USA. Men vi hade fel.
Den här personen visade sig vara en avlägsen släkting – familjen invandrade till USA nästan 40 år innan min mor gjorde det och är aktiva medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Det kan bara beskrivas som ett mirakel, men de kontaktade mig just när de besökte min stat, och vi fick möjlighet att träffa varandra.
Vi grät när vi äntligen träffades. När vi delade våra historier insåg vi att vi hade så mycket mer gemensamt än vi trodde. Det är något visst med att hitta sedan länge försvunna släktingar som får mitt hjärta att växa av kärlek – en kärlek som har förmågan att läka ensamhet och modlöshet och påminna mig om min gudomliga identitet och eviga förbindelser.
Betydelsen av våra förfäders berättelser
Jag har känt sådan glädje genom detta arbete. Som äldste D. Todd Christofferson sa: ”Alla uppoffringar vi gör i Herrens verk bidrar till att stärka vår plats hos honom som gav sitt liv till lösen för många.”2
De välsignelser som finns tillgängliga för oss när vi arbetar med släktforskning är ”enastående förunderliga på grund av hur omfattande och skräddarsydda de är och deras följder under jordelivet”3, som äldste Dale G. Renlund i de tolv apostlarnas kvorum berättade. Herren välsignade min familj med släktingar som kunde hjälpa oss att känna oss lite mer som hemma och lindra en del av den ensamhet vi har känt.
Jag tror att denna typ av underverk är möjlig för alla att uppleva om de provar på att släktforska.