2020
Sju tips för hur man kan känna närhet i ett långdistansförhållande
Juni 2020


Endast digitalt: Unga vuxna

Sju tips för hur man kan känna närhet i ett långdistansförhållande

Om din potentiella eviga livskamrat bor långt från dig har vi här några sätt att göra saker och ting lättare.

Att hitta en kärleksfull, god person som du vill tillbringa ditt liv med kan vara en utmaning. Lägg därtill utmaningen att vilja ha någon som är tempelvärdig och delar dina normer och trosuppfattningar och bor tillräckligt nära för att ni faktiskt ska kunna umgås – då kan det helt enkelt kännas omöjligt. Men med sådana uppfinningar som internet, videochattar, dejtingsajter och dejtingappar är relationer på distans vanligare än någonsin tidigare. Detta är goda nyheter för många sista dagars heliga som bor i områden i denna världsomfattande kyrka där medlemmarna är få och det är långt mellan dem.

Som väl är har vi fått många goda råd av våra ledare i kyrkan om dejting och relationer, oavsett avståndet. Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum har sagt att om vi ”vill ha duglighet, trygghet och säkerhet när det gäller dejting och romantik, i äktenskapet och i evigheten” så behöver vi ”vara sanna lärjungar till Jesus” (”How Do I Love Thee?” New Era, okt. 2003, s. 8). Förutom det är här sju tips på hur man kan känna närhet i ett långdistansförhållande:

  1. Håll stadig kontakt. Kom fram till en tidsplan som fungerar för er båda. Många par som dejtat på distans har sagt att det gjorde stor skillnad för relationen att prata varje dag via telefon eller videochatt. Ni kanske inte har tid att prata varje dag, men ni bör planera tid som ni bara ägnar åt den andra personen.

  2. Ge alltid 100 procent. Långdistansrelationer fungerar ofta inte om den ena personen eller båda inte är fast beslutna att få det att fungera. När du är fast besluten att visa och berätta för den andra personen att du verkligen bryr dig om honom eller henne, fastän ni bor långt ifrån varandra, är det lättare att känna närhet.

  3. Kommunikation är nyckeln. När ni har er planerade tid på tu man hand, fokusera då på att kommunicera öppet. Berätta gärna för varandra om era känslor, oavsett om de är svåra och negativa eller varma och glada. När ni öppet berättar om sådant stärks er relation och ni känner er närmare varandra trots det stora fysiska avståndet.

  4. Var romantiska! Eftersom avståndet gör det svårt för er att visa fysisk tillgivenhet måste ni hitta andra sätt att visa att ni bryr er om varandra. Du kan överraska honom eller henne med små meddelanden under dagen. Du kan beställa mat eller blommor för leverans till honom eller henne. Och ett välskrivet uppriktigt brev som skickats med snigelpost går alltid hem!

  5. Skapa ett andligt band. Försök att ha hemafton eller en andaktsstund tillsammans varje vecka. Se ett generalkonferenstal tillsammans och prata om vad ni har lärt er, eller gå igenom veckans Kom och följ mig-lektion. Genom att stärka ert andliga band stärker ni också ert romantiska band.

  6. Ta er tid att träffas personligen. Att prata med varandra via en skärmbild på obestämd tid räcker inte alltid. Försök planera att träffas personligen så ofta som möjligt. Spendera inte alla era pengar på att träffas hela tiden, men försök besöka varandra åtminstone en gång varannan månad om er separation är långvarig.

  7. Var alltid ärlig. Den viktigaste delen av kommunikation är ärlighet. Låt den andra personen veta hur du känner och vilka förväntningar du har på er relation. Ni behöver vara i fas för att er relation ska fungera, och det enda sättet att få det att ske är att ni båda väljer att vara ärliga mot varandra. När ni är det kan er relation blomstra och förändras till något som kommer att välsigna er för evigt.

Kom framför allt ihåg att dejtingrelationer – vare sig ni bor nära eller långt ifrån varandra – bör vara baserade på vänskap. Som syster Susan W. Tanner, tidigare Unga kvinnors generalpresident, har sagt: ”Vänskap [är] den grund på vilken uppvaktning och äktenskap bör byggas och få sin näring genom” (”Behagliga träffar”, Liahona, okt. 2004, s. 42).