2017
Gör vad han än säger till er
May 2017


Gör vad han än säger till er

När vi beslutar oss för att göra vad Gud än säger till oss, förbinder vi oss att uppriktigt följa Guds vilja varje dag.

Frälsaren utförde sitt första nedtecknade underverk vid ett bröllop i Kana i Galileen. Maria, hans mor, och hans lärjungar var också där. Tydligen kände Maria ett visst ansvar för att festen skulle bli lyckad. Under firandet uppstod ett problem – bröllopsvärden fick slut på vin. Maria var bekymrad och gick till Jesus. De pratade en kort stund, sedan vände sig Maria till tjänarna och sa:

”Gör vad han än säger till er.”

”Nu stod där sex stenkrukor …[Dessa krukor användes inte för att lagra dricksvatten, utan för Moselagens ceremoniella tvagning.]

Jesus sade [till tjänarna]: ’Fyll krukorna med vatten!’ Och de fyllde dem ända till brädden.

Sedan sade han: ’Ös nu upp och bär in det till värden.’ Och de gjorde det.

Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin” och uttryckte sin förvåning över att det bästa vinet serverades så sent under festen.1

Vi minns vanligtvis den här händelsen eftersom det visade Guds makt att förvandla vatten till vin – det var ett underverk. Det är ett viktigt budskap, men det finns ett annat viktigt budskap i Johannes berättelse. Maria var ”ett dyrbart och utvalt redskap”2 som Gud hade kallat att föda, vårda och fostra Guds Son. Hon visste mer om honom än någon annan på jorden. Hon visste sanningen om hans förunderliga födelse. Hon visste att han var syndfri och att han: ”[inte talade] som andra människor, inte heller kunde han bli undervisad, ty han behövde inte bli undervisad av någon människa.”3 Hon kände till hans enastående förmåga att lösa problem, också något så vardagligt som att ordna vin till en bröllopsfest. Som hans mor hade hon ett orubbligt förtroende för honom och hans gudomliga kraft. Hennes enkla, raka instruktion till tjänarna innehöll inga förbehåll, inga villkor, inga begränsningar: ”Gör vad han än säger till er.”

Maria var en ung kvinna när ängeln Gabriel visade sig för henne. Hon blev först ”förskräckt” över att höra att hon var ”benådad” och att ”Herren var med henne”, och hon ”undrade vad denna hälsning kunde betyda”. Gabriel försäkrade henne att hon ingenting hade att frukta – han kom med goda nyheter. Hon skulle ”bli havande och föda … den Högstes Son” som skulle bli ”konung över Jakobs hus för evigt”.

Maria undrade högt: ”Hur skall detta kunna ske? Ingen man har rört mig.”

Ängeln förklarade, men bara kortfattat, och försäkrade henne: ”För Gud är ingenting omöjligt.”

Maria svarade ödmjukt att hon skulle göra vad Gud än bad henne om utan att kräva att få detaljer, trots att hon säkert hade oräkneliga frågor om vad det skulle innebära för henne. Hon bestämde sig utan att helt förstå varför han bad henne om det eller vad som skulle hända. Hon accepterade Guds ord utan förbehåll och i förväg,4 utan att helt veta vad som låg framför henne. Med ord som visade stort förtroende för och tro på Gud, sa Maria: ”Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.”5

När vi beslutar oss för att göra vad Gud än säger till oss, förbinder vi oss att uppriktigt följa Guds vilja varje dag. Sådana enkla troshandlingar som att studera skrifterna varje dag, fasta regelbundet och be uppriktigt, fördjupar vår andliga förmåga att möta jordelivets krav. Med tiden leder enkla vanor av tro till förunderliga resultat. De förvandlar vår tro från ett frö till en dynamisk, positiv kraft i våra liv. När vi sedan drabbas av utmaningar, gör vår förankring i Kristus våra själar ståndaktiga. Gud stärker våra svagheter, fördjupar vår glädje och får allt att ”samverka till [vårt] bästa.”6

För några år sedan talade jag med en ung biskop som ägnade timmar varje vecka åt att samtala med medlemmar i sin församling. Han gjorde en slående iakttagelse. De problem som medlemmarna i hans församling upplevde, sa han, var desamma som kyrkans medlemmar överallt upplever – hur man skapar ett lyckligt äktenskap, svårigheten att balansera arbete, familj och plikter i kyrkan, problem med visdomsordet, att behålla ett jobb eller undvika pornografi, eller problem att acceptera någon av kyrkans riktlinjer eller en fråga om dess historia som de inte förstår.

Hans råd till församlingens medlemmar var ofta att de skulle börja om från grunden, med enkla troshandlingar som att studera Mormons bok – som president Thomas S. Monson rådde oss att göra – betala tionde och hängivet tjäna i kyrkan. Men deras svar var ofta skeptiska: ”Jag håller inte med dig, biskop. Alla vet att det är bra att göra sådant. Vi pratar hela tiden om de sakerna i kyrkan. Men jag tror inte att du förstår mig. Vad har de där sakerna att göra med de problem som jag har?”

Det är en rimlig fråga. Med tiden har den unge biskopen och jag sett att de som medvetet använder ”små och enkla medel”7 – lyder på sätt som kan verka obetydliga – välsignas med tro och styrka som vida överstiger själva lydnadshandlingarna och faktiskt kan verka helt orelaterade. Det kan vara svårt att se sambandet mellan grundläggande dagliga handlingar av lydnad och lösningarna till de stora och komplicerade problem vi ställs inför. Men de är relaterade. Enligt min erfarenhet är dagliga handlingar av tro det bästa sättet att skydda oss mot livets svårigheter, vilka de än är. Små troshandlingar kan, även när de verkar oväsentliga eller helt avskilda från just de problem som plågar oss, välsigna oss i allt vi gör.

Tänk på Naaman, ”den arameiske kungens högste befälhavare … en modig stridsman”, som led av spetälska. En tjänarinna berättade om en profet i Israel som kunde bota Naaman, så han reste med ett följe av tjänare, soldater och gåvor till Israel, för att så småningom komma till Elisas hus. Elisas tjänare, inte han själv, berättade för Naaman att Herrens befallning lydde: ”Gå i väg och tvätta dig sju gånger i [floden] Jordan.” En enkel sak. Kanske denna enkla lösning slog den mäktiga krigaren som så ologisk, enkel eller under hans värdighet att han såg förslaget som en förolämpning. I vilket fall som helst begrep sig Naaman inte på Elisas förslag så han vände om ”och for sin väg i vrede”.

Men Naamans tjänare påpekade försynt att han skulle ha gjort ”något svårt” om Elisa hade bett honom om det. De påpekade att om han nu blev ombedd att bara göra något litet och enkelt så borde han väl göra det, även om han inte förstod varför? Naaman tänkte över sin reaktion och, möjligen skeptiskt men likväl lydigt ”for han ner och doppade sig i Jordan sju gånger” och blev botad genom ett underverk.8

En del av lydnadens belöningar kommer snabbt, andra kommer först sedan vi prövats. I Den kostbara pärlan läser vi om hur outtröttligt och hängivet Adam höll befallningen att frambära offer. När ängeln frågade Adam varför han offrade, svarade han: ”Jag vet inte, endast att Herren befallde mig.” Ängeln förklarade att hans offer var en ”sinnebild för offret av Faderns Enfödde”. Men den förklaringen kom först efter att Adam hade visat sin beslutsamhet att lyda Herren i ”många dagar” utan att veta varför han skulle offra.9

Gud välsignar oss alltid när vi troget följer hans evangelium och är lojala mot hans kyrka, men han visar oss sällan i förväg när han tänker göra det. Han ger oss inte hela bilden från början. Det är där tro, hopp och förtröstan på Herren kommer in.

Gud ber oss att ha tålamod med honom – att lita på honom och följa honom. Han vädjar till oss: ”Motsäg … inte för att ni inte ser.” Han säger att vi inte ska förvänta oss enkla svar eller snabba lösningar från himlen. Saker och ting ordnar sig om vi står fasta när vår tro prövas, oavsett hur svårt det provet är att uthärda, eller hur lång tid det tar innan vi får svar.10 Jag talar inte om ”blind lydnad”11 utan om eftertänksam tillit till Herrens fullkomliga kärlek och fullkomliga tidsplan.

När vår tro prövas innefattar det alltid att hålla fast vid enkla, dagliga trosvanor. Då, och bara då, lovar han att vi ska få det gudomliga svar som vi har längtat efter. Först när vi har visat att vi är villiga att göra det han ber om utan att kräva eller vänta på att få veta när och hur och varför, får vi ”skörda lönen för [vår] tro och [vår] flit och [vårt] tålamod och [vår] långmodighet”12. Verklig lydnad är att acceptera Guds befallningar utan förbehåll och i förväg.13

Varje dag, väljer vi alla medvetet eller omedvetet ”vem [vi] vill tjäna”14. Vi visar vår beslutsamhet att tjäna Herren genom att trofast ägna oss åt dagliga hängivna gärningar. Herren har lovat att han ska göra våra stigar jämna,15 men för att han ska göra det måste vi gå, och lita på att han vet vägen eftersom han är ”vägen”.16 Vi måste fylla våra vattenkrukorna till brädden. När vi litar på honom förvandlas våra liv, likt vatten till vin. Vi blir något mer och bättre än vi någonsin hade kunnat bli annars. Tro på Herren och ”gör vad han än säger till er”. I Jesu Kristi namn, amen.