Tjäna på andra sidan Jordan
eller varhelst Herren behöver er.
Foto © iStock/Thinkstock
Behovet var akut.
Tidigt på året 2013 bröt fem mässlingsfall ut i flyktinglägret Za’atari i landet Jordanien i Mellanöstern. Över 100 000 syriska flyktingar bodde i överfyllda läger och riskerade att bli smittade av detta högst smittsamma och farliga virus. Den jordanska regeringen planerade en massiv vaccinationskampanj för att hindra sjukdomen från att spridas. Planen var att vaccinera åtminstone 90 000 syriska flyktingar mellan 6 månader och 30 år inom två veckor.
Men det fanns ett problem. FN:s barnorganisation UNICEF hade serumet. Det jordanska hälsodepartementet hade klinikerna. Vad de inte hade var utrustningen för kylkedjan – injektionssprutor, behållare för vassa instrument, kylväskor för serum – och tiden var knapp.1
Så kom Ron och Sandi Hammond in i bilden, äldre välfärdsmissionärer som verkade som chefer för LDS Charities i Jordanien. Eftersom Ron och Sandi redan hade kontakt med UNICEF och hälsodepartementet kunde de snabbt bidra till samarbetet mellan dessa organisationer och avgöra hur LDS Charities kunde hjälpa till.
Ron säger: ”Vi hörde oss för om kostnaderna för utrustningen för kylkedjan. När vi fick reda på det sa vi: ’Vi tror att LDS Charities kan ta hand om det.’ De sa: ’Hur snabbt? Vi måste sätta igång så fort som möjligt!’”
Inom 20 timmar hade LDS Charities godkänt inköpet av den nödvändiga utrustningen för kylkedjan. ”När vi informerade hälsodepartementet och UNICEF”, säger Ron, ”blev de förbluffade. Hur kunde en icke-statlig organisation handla så snabbt? Det var inte bara vaccinationskampanjen som gick framåt enligt schemat, den inspirerade också en landsomfattande kampanj som vaccinerade hundratusentals jordanska och syriska flyktingar.”
Till vänster: foto med tillstånd av Samir badran, UNICEF-Jordan; bakgrundsmönster och foto av Amman, Jordanien © iStock/Thinkstock
Krisen förhindrades.
Detta produktiva partnerskap mellan UNICEF, Jordaniens hälsodepartement och LDS Charities skapade dessutom möjligheter för framtida samarbete.
Hur Ron och Sandi Hammond anlände just i rätt tid i Mellanöstern vittnar om paret Hammonds tro och inspirationen bakom kyrkans missionärsprogram för äldre par.
Önskas: Missionärspar
Under 2012 tjänade broder och syster Hammond som förrättningstjänare i templet i Rexburg, Idaho. Ron hade en framgångsrik tandläkarmottagning och undervisade inom religionsfakulteten på Brigham Young University–Idaho. Men deras rutinartade liv ändrades plötsligt av att de fick ett tydligt andligt intryck om att genast skicka in sin ansökan om att verka som missionärer. Tidpunkten förvånade dem. Deras gifta barn befann sig i olika stadier av karriärval och omflyttning och Ron hade inga tankar på att pensionera sig. Men Anden försäkrade dem om att de behövdes och att allt skulle gå bra.
Det visade sig att prästadömsledare vid kyrkans huvudkvarter hade fastat och bett om att hitta rätt par till att verka som landschefer för LDS Charities i Amman, Jordanien.
”Det var så tydligt”, säger Sandi, ”att Herren gått ut långt före oss och detaljplanerade det särskilda uppdrag han hade för oss. Vi vet att han gör detta för varje missionär som tjänar. Det är en tröst att veta att Frälsaren gör det möjligt för en att tjäna innan man ens anländer.”
”Så här efteråt”, säger Ron, ”är vi tacksamma för att vi varken specificerade eller insisterade på var vi ville tjäna. Genom att lämna den uppgiften i Herrens händer kunde han ge oss en upplevelse som vi aldrig skulle ha haft annars.”
De har bland annat arbetat med Jordaniens kungafamilj för att genomföra humanitära projekt som intresserade de kungliga. Paret Hammond samarbetade med lokala sjukhus och kliniker för att utbilda jordansk sjukhuspersonal i livräddande neonatal återupplivning, vilket resulterade i en betydande minskning av spädbarnsdödlighet. Genom deras och andra missionärspars ansträngningar ombesörjde LDS Charities utbildning och utrustning för ögonkliniker och organisationer som tog hand om personer med fysiska funktionsnedsättningar. Bland dem som paret Hammond och andra välfärdsmissionärer hjälpte finns ett center som lärde kvinnor med fysiska funktionsnedsättningar att formge och sy speciella kläder och hobbyartiklar. Dessa färdigheter gav eleverna möjligheten att bättre försörja sig själva och sina familjer.
Till vänster: foto med tillstånd av LDS Charities, till höger: foto med tillstånd av paret Hammond.
Andra projekt bestod av arbete med andra icke-statliga organisationer och jordanska regeringen i fråga om nödhjälp och att sålla ut jordanska studenter som ansökte om ett av två stipendier varje år för att gå på Brigham Young University. Något av det mest tillfredsställande för paret Hammond var att arbeta med Latinska kyrkan för att bygga klassrum för irakiska kristna som inte hade någon annanstans att samlas.
Med Herren i hans vingård
Medan paret Hammond befann sig i Jordanien lärde de sig hur sant Herrens löfte är till dem som tjänar honom: ”Jag skall gå framför ert ansikte. Jag skall vara på er högra sida och på er vänstra, och min Ande skall vara i era hjärtan och mina änglar runtomkring er för att upprätthålla er” (L&F 84:88).
”Gud deltar i verket”, säger Ron. ”Han arbetar i vingården tillsammans med sina tjänare. Alla par som går på mission får sällskap i vingården av vingårdens herre. Vi tror inte bara på underverk i Jordanien, vi upplevde dem.”
Det är obestridligt att de änglar som fanns ”runtomkring” dem inkluderade den himmelska sorten, men där fanns också den jordiska sorten, särskilt deras barn som stödde deras beslut att tjäna så långt borta från hemmet.
Och deras familj välsignades i sin tur av Herrens beskyddande och stödjande kraft. Betydande karriärs- och omflyttningsbeslut fattades, och oro över potentiella förlossningskomplikationer löstes när deras barn vände sig till Herren, rådgjorde tillsammans och bad och fastade för varandra.
Välsignelserna som deras barn fick var så anmärkningsvärda att när broder och syster Hammond erbjöds att förlänga sin mission på två år till tre år, stöddes de entusiastiskt av vart och ett av sina barn. De kände att Herren välsignade dem på ett mycket särskilt sätt tack vare deras föräldrars tjänande.
Trots det upplevde familjen Hammond separationen som en uppoffring. Det var svårt att befinna sig på andra sidan jordklotet från sina nära och kära. Men det var inte lika svårt som det skulle ha varit längre tillbaka i tiden. Tekniken gjorde det möjligt för familjen att vara delaktiga i varandras liv så ofta som det behövdes. Sandi säger: ”Missionärspar förlorar inte kontakten med sina familjer. Vi var ständigt i kontakt med våra barns familjer där hemma. Tack vare FaceTime och e-post kände våra fyra nya barnbarn, som föddes medan vi var på mission, igen oss och välkomnade oss varmt när vi återvände hem.”
Ögon och hjärtan öppnas
Till vänster: foto med tillstånd av LDS Charities, till höger: foto med tillstånd av paret Hammond.
Paret Hammond känner att en av de många välsignelserna de fick av sitt tjänande är att deras ögon öppnades för det jordanska folkets generositet och vänlighet. När paret Hammond fick sin missionskallelse var de inte säkra på vad de tyckte om folket de skulle tjäna.
”Men vi fann att våra muslimska vänner var vänliga och generösa”, säger Ron, ”och vi är säkra på att om de hade trott att vi befann oss i fara så skulle de ha gjort allt i sin makt för att skydda oss.
Deras kärlek är förvånansvärd. Jordanier kan inte stå ut med tanken på att andra saknar förnödenheter om de kan hjälpa dem. De har tagit emot flyktingar sedan före kung Davids tid. Bibeln innehåller många referenser till ’på andra sidan Jordan’, och vi började underteckna våra brev med ’på andra sidan Jordan’ i erkännande av det kärleksfulla tjänande vi hade förmånen att ge i detta historiskt kärleksfulla land. I århundraden har Jordanien varit en plats där människokärleken frodats och Herren har välsignat folket på grund av det.”
Eftersom paret Hammond arbetade så nära det jordanska folket utvecklade de starka vänskapsband. ”Vi inbjöds till flera Iftar-måltider, vilket är måltiden som avslutar den dagliga fastan under Ramadan”, säger Sandi. ”Våra muslimska vänner inbjöd oss också till förlovningsfester, bröllop och andra familjesammankomster.”
Kyrkan proselyterar inte och tillåter inte dop av muslimer i Jordanien eller någon annanstans där lagen förbjuder det, så paret Hammond berättade inte om kyrkan. Istället fokuserade de på att bygga och bevara relationer – med kungafamiljen, lokala humanitära organisationer, andra missionärspar som arbetade med dem och religiösa ledare och samhällsledare. Om någon frågade dem om kyrkan uppmuntrade paret Hammond dem att gå till LDS.org.
Kallelsen att tjäna
Med tanke på de anmärkningsvärda upplevelser som Ron och Sandi hade, känner de att de på något sätt är speciella bland par som kallats att tjäna – eller som skulle kunna kallas att tjäna?
Både ja och nej. ”Vi verkade där och när Herren behövde ett par med våra specifika färdigheter och livserfarenheter”, säger paret Hammond. ”Men det gäller alla äldre missionärer. Varje par med förmågan att gå ut som missionärer har förberetts att tjäna på sätt som är unika för dem. De behöver bara utöva tro nog till att gå dit Herren behöver dem. Då använder han dem till att göra skillnad i andra människors liv.”
”Äldre par kan ha ett stort inflytande”, sa äldste Robert D. Hales i de tolv apostlarnas kvorum. ”De kan uträtta förunderliga ting som ingen annan kan. …
De sätt varpå ett äldre par kan tjäna är bokstavligt talat obegränsade. Från att hjälpa till på missionskontoret och ledarskapsutbildning till släkthistoria, tempeltjänst och humanitärt tjänande – det finns möjlighet att använda nästan alla de färdigheter och talanger som Herren välsignat er med. …
Ni har fått mycket i livet, gå ut och ge det i gåva som ni har fått genom att tjäna Herren. Ha tro, för Herren vet var ni behövs. Behovet är så stort, bröder och systrar, och arbetarna är så få.”2