Besökslärarnas budskap
Jesu Kristi gudomliga mission: Hjälpare
Studera det här materialet under bön och försök få veta vad du ska prata om. Hur kan din kunskap om Frälsarens liv och roller stärka din tro på honom och välsigna dem du vakar över genom besöksundervisningen? För mer information, gå till reliefsociety.lds.org.
Tro, Familj, Tjänande
Fotoillustration Sarah Carabine Jenson
Jesus Kristus lovade: ”Jag skall inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er” (Joh. 14:18). Han ger oss ”huvudprydnad i stället för aska, glädjens olja i stället för sorg” (Jes. 61:3). Eftersom Kristus led försoningen för var och en av oss, glömmer han oss inte. ”Vår Frälsare har tagit på sig … vår smärta och vårt lidande och elände så att han kan veta vad vi känner och hur han kan ge oss tröst”, sade Linda S. Reeves, andra rådgivare i Hjälpföreningens generalpresidentskap.1
Vetskapen att Kristus tröstar oss kan ge oss frid och inspirera oss att följa hans exempel genom att hjälpa andra. President Thomas S. Monson har sagt: ”Vår kunskap om evangeliet och vår kärlek till vår himmelske Fader och vår Frälsare ska trösta och uppehålla oss och bringa glädje till våra hjärtan då vi vandrar rättrådigt och håller buden. Det finns inget i hela världen som kan besegra oss.”2
Från skrifterna
Johannes 14:18, 23; Alma 7:11–13; Läran och förbunden 101:14–16
Från vår historia
Elaine L. Jack, Hjälpföreningens 12:e generalpresident, har sagt: ”Som besökslärare sträcker vi oss ut mot varandra. Händer talar ofta på ett sätt som röster inte kan. En varm omfamning säger mycket. Ett gemensamt skratt förenar oss. En stunds förtrolighet uppfriskar våra själar. Vi kan inte alltid lyfta bördan för den som är bekymrad, men vi kan upplyfta henne så att hon kan bära den väl.”3
Våra pionjärsystrar ”blev … andligt stärkta av varandras kärlek och medlidande. … De [bad] i tro för varandra och tröstade varandra när de drabbades av sjukdom och död. ’Guds kärlek flödade från hjärta till hjärta’, skrev Helen Mar Whitney, ’tills den onde tycktes kraftlös i sina ansträngningar att komma emellan oss och Herren, och hans grymma pilar berövades i några fall sin udd.’”4