2013
Redbarhet: Grunden till ett kristuslikt liv
Februari 2013:


Redbarhet Grunden till ett kristuslikt liv

Från ett tal under ett möte den 6 december 2011 vid Brigham Young-universitetet. För hela texten på engelska, gå till speeches.byu.edu.

Bild
Äldste Tad R. Callister

Redbarhet är modet att göra det rätta oavsett följder eller obehag.

Robert Bolts klassiska pjäs En man för alla tider är berättelsen om Sir Thomas More. Han utmärkte sig som pedagog, advokat, ambassadör och slutligen som lordkansler av England. Han var en man med fullkomlig redbarhet. Pjäsen börjar med att Sir Richard Rich säger: ”Varje människa har sitt pris! I fråga om pengar också … Eller nöjen. Titlar, kvinnor, materiella ting, det finns alltid något.”1

Detta är pjäsens tema. Det är också livets tema. Finns det en man eller kvinna i den här världen som inte kan köpas, vars redbarhet är värd mer än något pris?

Allteftersom pjäsen utvecklas vill kung Henrik VIII skilja sig från drottning Catherine och gifta sig med Anne Boleyn. Men det finns ett problem: Skilsmässor är förbjudna av katolska kyrkan. Därför begär kung Henrik VIII, för att inte hindras i sin önskan, att hans undersåtar ska svära en ed att de ska stödja honom i hans skilsmässa. Men det finns ytterligare ett problem.

Sir Thomas More, som är älskad och beundrad av folket, spjärnar emot. Hans samvete låter honom inte underteckna eden. Han vill inte ge med sig, inte ens på kungens personliga begäran. Sedan kommer provet. Hans vänner använder sin personliga charm och påtryckningar, men han ger sig inte. Han går miste om sin förmögenhet, sin ställning och sin familj, men han undertecknar inte eden. Slutligen ställs han inför hotet att bli avrättad, men han ger sig ändå inte.

De har tagit ifrån honom hans pengar, hans politiska makt, hans vänner och hans familj — och ska ta hans liv — men de kan inte ta ifrån honom hans redbarhet. Den är inte till salu för något pris.

Vid pjäsens höjdpunkt blir Sir Thomas More falskeligen åtalad för förräderi. Sir Richard Rich begår mened för att kunna fälla honom. När Sir Richard går ut ur domstolssalen frågar Sir Thomas More honom: ”Det där är en ämbetskedja du bär … Vad [representerar den]?”

Åklagare Thomas Cromwell svarar: ”Sir Richard har utsetts till riksåklagare för Wales.”

More tittar då Rich i ögonen med stort förakt och säger: ”För Wales? Richard, det gagnar inte en människa något att ge sin själ ens för hela världen … Men för Wales!”2

I nästa liv kommer säkert många att se tillbaka med okontrollerbara snyftningar och om och om igen upprepa: ”Varför sålde jag min själ för Wales eller tillfälliga fysiska glädjeämnen eller berömmelse eller ett betyg eller mina vänners godkännande? Varför sålde jag min redbarhet för ett pris?”

Redbarhetens principer

Jag vill tala om sju principer i fråga om redbarhet som jag hoppas ska inspirera oss att göra denna kristuslika egenskap till ett grundläggande karaktärsdrag i vårt personliga liv.

1. Redbarhet är grunden i vår karaktär och i alla andra dygder. År 1853 började de heliga bygga Salt Lake-templet. Under större delen av två långa, svåra år grävde och lade de heliga grunden: omkring två och en halv meter djup, gjord av sandsten. En dag kom förmannen till president Brigham Young med denna förödande nyhet: Det fanns sprickor i sandstensblocken. Brigham Young stod inför ett dilemma: 1) De kunde göra sitt bästa för att laga sprickorna och bygga ett mindre tungt och mindre storslaget tempel än planerat, eller 2) riva upp två års arbete och ersätta den med en grund av granit som kunde stödja det storslagna tempel som Gud hade uppenbarat. Lyckligtvis valde president Young att göra det senare.3

Redbarhet är den grund varpå karaktär och ett kristuslikt liv byggs. Om det finns sprickor i grunden kommer den inte att kunna stödja tyngden av andra kristuslika egenskaper som måste byggas på den. Hur kan vi vara ödmjuka om vi saknar redbarheten att erkänna våra svagheter? Hur kan vi utveckla kristuslik kärlek till andra om vi inte är fullkomligt ärliga i vårt umgänge med dem? Hur kan vi omvända oss och bli rena om vi bara delvis avslöjar sanningen för vår biskop? Redbarhet är roten till alla dygder.

Den kristne författaren C. S. Lewis lade märke till att när vi har gjort ett misstag med ett matematiskt problem så kan vi inte bara fortsätta: ”Har jag räknat fel och fått ett felaktigt resultat får jag det rätta, ju förr jag erkänner det och börjar på nytt.”4

Inte heller kan vi fortsätta att utveckla andra kristuslika dygder helt och fullt förrän vi har gjort redbarhet till granitgrunden i vårt liv. I vissa fall kan det kräva att vi genomgår den smärtsamma processen att riva upp en befintlig grund byggd på svek och ersätta den sten för sten med en grund av redbarhet. Men det är möjligt.

2. Redbarhet är att inte bara att göra det som är lagligt utan det som är moraliskt eller kristuslikt. Det kanske är lagligt att begå äktenskapsbrott, det kanske är lagligt att ha föräktenskapliga fysiska relationer, det kanske är lagligt att skvallra, men inget av detta är moraliskt eller kristuslikt. Redbarhet är inte bara att följa lagarna. Det är också att följa de högre morallagarna. Det är som Förenta staternas president Abraham Lincoln sade: att leva enligt ”vår naturs bättre änglar”.5

Varje ung man har den moraliska plikten att skydda och bevara dygden hos den han dejtar, och varje ung kvinna har i sin tur samma moraliska plikt mot den hon dejtar. Hans eller hennes redbarhet prövas på detta sätt. Den man eller kvinna som strävar efter redbarhet kommer att utveckla en beslutsamhet och en disciplin som även överträffar starka fysiska känslor. Det är den redbarheten gentemot Gud och gentemot sig själva och andra som stöder dem och ger dem kraft också när Satan släpper lös sin arsenal av moraliska frestelser på dem. Till den här generationen har Herren sagt: ”Jag skall uppresa ett rent folk åt mig” (L&F 100:16). Gud räknar med att vi är den generationen.

För några år sedan behövde min affärskompanjon och jag låta en anställd gå. Efter en del diskussioner nådde vi en överenskommelse för att kompensera honom för hans tjänster. Jag kände att överenskommelsen var mer än rättvis, men förhandlingarna orsakade ändå en dålig stämning. Den kvällen kom en dysterhet över mig. Jag försökte skingra den genom att tala om för mig själv att jag hade varit rättvis, men känslan försvann inte. Sedan kom följande ingivelse: ”Det räcker inte att du är rättvis. Du måste också sträva efter att vara kristuslik.” Lydnad mot de högsta morallagarna är något som kännetecknar en redbar man eller kvinna.

3. Redbarhet fattar beslut utifrån eviga följder. En av de unga kvinnorna i vår församling gjorde ett prov i high school. När hon tittade upp såg hon att en av hennes vänner fuskade. Deras ögon möttes. Vännen ryckte generat på axlarna och mimade orden: ”Jag behöver ha bra betyg.” På något sätt hade den här unga kvinnan förlorat sitt eviga perspektiv — det är inte betyg utan gudaskap som är vårt slutmål. Vad gör det för nytta att bli antagen till det bästa universitetet om vi därigenom går miste om vår upphöjelse? Varje gång någon fuskar säljer han sin andliga förstfödslorätt för en tallrik linssoppa (se 1 Mos. 25:29–34). I sin kortsynthet väljer han en dollar i dag i stället för oändligt välstånd i nästa liv.

En besviken far sade en gång till mig att hans tonårsdotter ville ”leva livet” och sedan, tre månader före det tilltänkta bröllopet, ordna upp saker och ting så att hon kunde få en tempelrekommendation. Jag känner inte till någon stavspresident som skulle utfärda en rekommendation under sådana omständigheter. Men även om en rekommendation utfärdades så skulle det vara till förbannelse och inte till välsignelse. Redbarhet är inte kortsiktig — den är inte bara en tillfällig beteendeförändring. Den är en permanent förändring av vår natur.

Kung Benjamin förklarade hur vi kan förändras från en naturlig människa till en andlig människa: ”Ty den naturliga människan är en fiende till Gud och har så varit från Adams fall, och kommer att så vara i evigheters evighet, om hon inte ger efter för den Helige Andens maningar och lägger av den naturliga människan och blir en helig genom Herren Kristi försoning och blir som ett barn: undergiven, mild, ödmjuk, tålmodig, kärleksfull, villig att underkasta sig allt som Herren anser lämpligt att lägga på henne, alldeles som ett barn underkastar sig sin far” (Mosiah 3:19; kursivering tillagd).

När vi ska förändra vår natur och inte bara vårt beteende så underlättas det av ett evigt perspektiv av att vi är Guds barn, att vi har fått en gnista av gudomlighet inom oss från honom, och att vi genom försoningen kan bli lika honom — det fullkomliga föredömet i redbarhet.

4. Redbarhet är att avslöja hela sanningen och inget utom sanningen. Jag tror att Herren kan leva med våra svagheter och misstag, förutsatt att vi vill och försöker att omvända oss. Det är detta som försoningen handlar om. Men jag tror inte att han lätt kan tåla ett svekfullt hjärta eller en ljugande tunga.

För några år sedan gjorde jag en rundresa i en mission. Några av missionärerna hade problem med lydnad. En kväll höll missionspresidenten och jag intervjuer med några av missionärerna. Morgonen därpå inledde missionspresidenten vår zonkonferens med att hålla ett mästerligt tal om redbarhet. Jag kände mig manad att tala ytterligare om ämnet. Vi nämnde att vi skulle hålla fler intervjuer lite senare. Vi bad missionärerna att inte låta sig ledas in på den vägen att de bara avslöjar sanningen om de får en perfekt, detaljerad fråga.

Anden var där och fyra av missionärerna från kvällen innan kom enskilt fram och sade: ”Vi har något mer att berätta.” En av dem sade: ”Jag vill vara en ärlig människa.” Den dagen bytte han ut sin grund av sand mot redbarhetens grund av granit.

5. Redbarheten har inga alibin eller ursäkter. Det är något förädlande med en man eller kvinna som erkänner sina svagheter och helt tar på sig skulden utan ursäkter eller alibi. Vid flera tillfällen skrev Joseph Smith om sina svagheter i Läran och förbunden så att alla kunde läsa om dem. Det visar oss att han inte var fullkomlig, men det visar oss också att han inte hade något att dölja — han var en redbar man. Vilken betydelse har det för hans trovärdighet när han berättar om den första synen eller om Moronis besök? Det säger oss att vi kan lita på honom, att vi kan tro alla hans ord därför att han verkligen är en redbar man.

6. Redbarhet är att hålla våra förbund och åtaganden också när det inte är så bekvämt. Redbarhet är modet att göra det rätta oavsett konsekvenser eller obehag. President N. Eldon Tanner (1898–1982), tidigare förste rådgivare i första presidentskapet, berättade följande:

”Nyligen kom en ung man till mig och sade: ’Jag har kommit överens med en man om att göra vissa avbetalningar varje år. Jag ligger efter med betalningen och klarar det inte. Om jag gör dessa avbetalningar måste jag gå ifrån huset. Vad ska jag göra?’

Jag såg på honom och sade: ’Håll fast vid er överenskommelse.’

’Även om det kostar mig huset?’

Jag sade: ’Jag talar inte om ditt hus. Jag talar om er överenskommelse. Jag tror att din hustru hellre vill ha en man som står vid sitt ord, uppfyller sina skyldigheter, håller det han har lovat eller ingått förbund om och därmed måste hyra bostad, än ha ett hus med en man som inte håller sina förbund och löften.’”6

Han hade ett svårt val: sitt hem eller sin redbarhet. En redbar man eller kvinna ger inte efter bara för att det är svårt eller dyrt eller obekvämt. Herren har visat ett fullkomligt sinne för redbarhet under sådana omständigheter. Han har sagt: ”Vem är jag … som har lovat och inte uppfyllt?” (L&F 58:31).

Ett av redbarhetens svåraste prov är om vi håller buden och löftena vi har ingått eller om det finns kryphål i våra löften.

7. Redbarhet styrs inte av andras närvaro. Den styrs internt, inte externt. Äldste Marion D. Hanks (1921–2011) i de sjuttios kvorum berättade om en man och hans lille son som ”stannade till vid ett öde majsfält på en avlägsen landsväg” och tittade på den delikata majsen på andra sidan stängslet. Fadern tittade framför sig, bakom sig, till vänster och till höger. Sedan ”började han klättra över stängslet” för att ta lite majs. Hans son tittade på honom och sade förebrående: ”Pappa, du glömde att titta uppåt.”7

I Shakespeares pjäs Hamlet, säger Polonius till sin son Laertes:

Var trogen mot dig själv,

och därav följer det som natt på dag,

att du mot ingen man kan bliva falsk.8

Vilket underbart råd! Vi har ett val. Vi kan antingen ta vara på stunden och ta kontroll över vårt liv eller bara bli marionetter som följer omgivningen och våra jämnåriga.

Skulle du titta på pornografi framför ögonen på din mor, den som du dejtar, din maka eller din biskop? Om det är fel i andras närhet är det lika fel i deras frånvaro. Den redbara människan som är sann mot sig själv och mot Gud väljer det rätta oavsett om någon ser det eftersom han eller hon styrs av sig själv och inte kontrolleras externt.

Må vår själs redbarhet ha en skylt där det står med stora svarta bokstäver: ”INTE TILL SALU FÖR NÅGOT PRIS” så att det kan sägas om oss, som det sades om Hyrum Smith: ”Välsignad är min tjänare Hyrum Smith, ty jag, Herren, älskar honom på grund av hans hjärtas redbarhet” (L&F 124:15).

Må vi alla bli redbara män och kvinnor — inte för att vi måste utan för att vi vill. Herren har tillkännagett belöningen för dem som gör det: ”Sannerligen säger jag er: Alla bland dem som vet att deras hjärtan är uppriktiga … och är villiga att hålla sina förbund genom offer … godtas av mig” (L&F 97:8; kursivering tillagd).

Må vi alla godtas av Gud därför att vi strävar efter att bli redbara män och kvinnor.

Slutnoter

  1. Robert Bolt, A Man for All Seasons: A Play of Sir Thomas More (1960), s. 2.

  2. Bolt, A Man for All Seasons, s. 95.

  3. Se Richard Neitzel Holzapfel, ”Varje fönster, varje spira talar om det som hör Gud till”, Nordstjärnan, nov. 1993, s. 12.

  4. C. S. Lewis, Kan man vara kristen? (1992), översättning av Alf Ahlberg, s. 36.

  5. Abraham Lincoln, i hans första tal som president, 4 mars 1861.

  6. N. Eldon Tanner, i Conference Report, okt. 1966, s. 99.

  7. Marion D. Hanks, i Conference Report, okt. 1968, s. 116.

  8. Se William Shakespeare, Hamlet, (1950), akt 1, scen 3, rad 85–87.

Fotoillustrationer Robert Casey