2012
Evangeliets kultur
Mars 2012


Evangeliets kultur

Den här artikeln är ett utdrag från ett tal som gavs under en utsändning av en regional stavs- och distriktskonferens till Afrika den 21 november 2010.

Bild
Äldste Dallin H. Oaks

Evangeliekulturen härrör från frälsningsplanen, Guds befallningar och levande profeters lärdomar. För att hjälpa sina medlemmar världen över uppmanar kyrkan oss att överge alla personliga traditioner och familjetraditioner eller sedvänjor som går emot denna evangeliekultur.

I den berömda filmen Afrikas drottning försöker två personer som är på flykt undan första världskrigets våld att nå Victoriasjön som är relativt sett tryggare. Efter att ha överlevt många strapatser fastnar deras båt, Afrikas drottning, i ett träsk. De båda flyktingarna, som inte kan avgöra åt vilket håll strömmen går och är omgivna av hög vegetation, känner sig vilsna och missmodiga. Deras energi och tro håller på att ta slut och de står i begrepp att ge upp och dö.

I ett dramatiskt ögonblick höjer sig sedan kameran genom vilken vi ser deras svåra situation och plötsligt ser vi deras verkliga läge i ett nytt perspektiv. Utom synhåll för dem, men bara några få meter bort, finns Victoriasjöns länge eftersökta vatten.

Jesu Kristi evangelium förklarar vår resa under jordelivet och visar oss vår destination i evigheten. Liksom flyktingarna på Afrikas drottning flyr vi ondska och katastrofer. Det finns hinder överallt omkring oss. Vi arbetar hårt för att uppnå våra mål. Ibland ser vi inga tecken på framgång. Vi kan bli utmattade och missmodiga. Vi kanske till och med förlorar vår destination ur sikte. Men vi får inte ge upp. Om vi bara kunde titta ovanför våra nuvarande omständigheter och se vårt sanna läge på resan mot evigt liv, så skulle vi inse vilka stora framsteg vi gör.

Lita på den Helige Anden

Som väl är har Frälsaren gett oss en vägvisare och guide som hjälper oss även när vi inte kan se bortom våra nedslående hinder. Jag talar om den Helige Andens gåva. Men vi måste vara villiga att använda och lita på denna gudomliga gåva, och vi måste hålla den i gott skick.

President Wilford Woodruff (1807–1898), som verkade som kyrkans president under några av dess svåraste tider, sade följande om den Helige Andens betydelse: ”Varje man eller kvinna som någonsin blivit medlem i Guds kyrka och som döpts till syndernas förlåtelse [och tagit emot den Helige Andens gåva] har rätt till uppenbarelse, rätt till Guds Ande till hjälp i sitt arbete.”1

President Woodruff förklarade: ”Anden uppenbarar, dag efter dag, till varje människa med tro, det som är till nytta för honom eller henne.”2 Det är en gåva som Gud har gett oss för att hjälpa oss i vår svåra resa genom jordelivet när vi vandrar i tro.

Om vi ska kunna få hans dyrbara vägledning måste vi hålla buden. President Woodruff sade: ”Den Helige Anden bor inte i oheliga tabernakel. Om du vill åtnjuta din religions fullständiga kraft och gåvor måste du vara ren. Om du är skyldig till svagheter, dåraktigheter och synder, måste du omvända dig från dem, det vill säga grundligt överge dem.”3

Herren har befallt oss att vara med på sakramentsmötet varje vecka för att ta del av sakramentet (se L&F 59:9–12). När vi gör det, när vi omvänder oss från våra synder och förnyar våra löften att tjäna Herren och alltid minnas honom och hålla hans bud, får vi det dyrbara löftet att vi alltid ska få ”ha hans Ande hos [oss]” (L&F 20:77). Det är så vi kan se bortom hindren och missmodet i det här livet och bli vägledda till vårt himmelska hem.

President Thomas S. Monson har förkunnat: ”Vi är omgivna av omoral, pornografi, våld, droger och en mängd andra ondskefulla ting som påverkar dagens samhälle. Vi har en utmaning, ja, ett ansvar, att inte bara hålla oss ’obesmittade av världen’ (Jak. 1:27), utan också att tryggt vägleda våra barn och andra som vi har ansvar för genom syndens stormande hav som omringar oss alla, så att vi en dag kan återvända till och bo hos vår himmelske Fader.”4

Vi behöver verkligen Andens vägledning, och vi måste vara ihärdiga i att göra det som är nödvändigt för att vi ska kunna ha Andens sällskap. I synnerhet måste vi hålla buden, be, studerar skrifterna och omvända oss varje vecka när vi tar del av sakramentet.

En utmärkande livsstil

För att få hjälp att hålla Guds bud har medlemmarna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga vad vi kallar en evangeliekultur. Det är en utmärkande livsstil, en rad värderingar och förväntningar och sedvänjor som alla medlemmar är bekanta med. Evangeliets kultur härrör från frälsningsplanen, Guds befallningar och levande profeters lärdomar. Den vägleder oss i sättet varpå vi fostrar våra barn och lever vårt liv. Principerna som framställs i tillkännagivandet om familjen är ett vackert uttryck för denna evangeliekultur.5

För att hjälpa sina medlemmar världen över uppmanar kyrkan oss att överge alla personliga traditioner och familjetraditioner eller sedvänjor som går emot lärdomarna i Jesu Kristi kyrka och denna evangeliekultur. I detta följer vi Aposteln Paulus uppmaning att vi inte ska tillåta att någon ”rövar bort [oss] med sin … filosofi, byggd på mänskliga traditioner och stadgar och inte på Kristus” (Kol. 2:8).

När det gäller att överge falska traditioner och kulturer så lovordar vi våra ungdomar för deras flexibilitet och framgång, och vi vädjar till våra äldre medlemmar att lägga bort traditioner och kulturella sedvänjor eller stammars sedvänjor som leder dem bort från tillväxtens och framgångens väg. Vi ber alla att klättra upp på evangeliekulturens högre mark, till sedvänjor och traditioner som är rotade i Jesu Kristi återställda evangelium.

Många afrikanska traditioner harmonierar med evangeliekulturen och hjälper våra medlemmar att hålla Guds bud. Den starka familjekulturen i Afrika är överlägsen många länders kulturer i västvärlden, där familjevärderingarna håller på att förintas. Vi hoppas att exemplen på kärlek och lojalitet bland medlemmarna i afrikanska familjer hjälper oss att undervisa andra om dessa viktiga traditioner i evangeliekulturen. Anständighet är en annan afrikansk styrka. Vi vädjar till ungdomarna på andra platser att vara lika anständiga som de flesta av människorna vi ser i Afrika.

Vissa kulturella traditioner i delar av Afrika däremot är negativa när de mäts mot evangeliets kultur och värderingar. Flera av dessa gäller familjerelationer — vad som görs vid födslar, i äktenskap och när någon dör. En del afrikanska män har till exempel en falsk bild av att mannen ska vila medan hustrun gör det mesta av arbetet hemma, eller att hustrun och barnen bara ska tjäna mannen. Detta är inte behagligt för Herren eftersom det står i vägen för de slags familjerelationer som måste råda i evigheten, och det hindrar den tillväxt som måste ske här på jorden om vi ska kunna bli värdiga evighetens välsignelser. Studera skrifterna så ser du att Adam och Eva, våra första föräldrar, allas våra föredömen, bad tillsammans och arbetade tillsammans (se Mose 5:1, 4, 10–12, 16, 27). Detta bör vara vårt mönster för familjelivet — att respektera varandra och arbeta tillsammans i kärlek.

En annan negativ kulturell tradition är att använda lobola, eller ett brudpris, vilket allvarligt inkräktar på unga mäns och unga kvinnors förmåga att hålla Jesu Kristi återställda evangeliums bud. När en ung återvänd missionär måste köpa sin brud från hennes far med en så stor summa att det tar många år att tjäna ihop till den så har han ingen möjlighet att gifta sig, eller kan inte gifta sig förrän han blir medelålders. Detta strider mot evangelieplanen för sexuell renhet utanför äktenskapet, för äktenskap och för barnuppfostran. Prästadömsledarna bör undervisa föräldrarna om att upphöra med denna sedvänja, och ungdomarna bör följa Herrens mönster för äktenskap i det heliga templet, utan att vänta på att kunna betala brudpriset.

Vissa andra kulturella sedvänjor eller traditioner som strider mot evangeliekulturen har att göra med bröllop och begravningar. Jag ber er att inte göra upp sådana planer i samband med bröllop och begravningar som gör att ni blir djupt skuldsatta. Undvik onödigt långa resor och dyra fester. Stora skulder gör det svårare eller hindrar dig från att betala tionde, att komma till templet och att sända ut dina barn som missionärer. Gör upp planer som stärker — inte försvagar — din framtida aktivitet i kyrkan.

Äktenskapets betydelse

Vi lever i en ondskefull värld. När jag säger det, tänker jag först och främst på det medvetna berövandet av liv, vilket skett så ofta i konflikter mellan stammar och i nationella konflikter i Afrika och på andra håll. Gud har också befallt oss att inte beröva någon sin egendom genom stöld eller bedrägeri. En annan stor ondska är kränkandet av budet ”du skall inte begå äktenskapsbrott” (2 Mos 20:14) och alla relaterade bud varigenom Gud har uppenbarat att den heliga fortplantningsförmågan — som getts för Herrens syften — enbart ska användas inom äktenskapets band. Det är syndigt att ha sexuella relationer utanför äktenskapet.

Vi lever i en tid när äktenskapet ses som ett alternativ, inte en nödvändighet. Ogifta mödrar, till exempel, föder 40 procent av alla barn som nu föds i Förenta staterna. Många bor tillsammans utan att vara gifta. Barnen som föds i sådana relationer får inte uppleva tryggheten i att ha föräldrar som vigts åt varandra genom den vigsel som Gud instiftade åt våra första föräldrar i Edens lustgård.6

Äktenskap är något ytterst viktigt, men i Afrika och i andra länder måste vi fråga: Vilket slags vigsel är det frågan om? Det finns formella vigslar som är godkända enligt lag, och det finns olika sedvanliga vigslar eller stamvigslar som kan ingås och avbrytas utan större formaliteter. Herrens norm — som formaliseras i kraven vi har på hur en vigsel ska beseglas i templet — är en vigsel som är så varaktig som människans lagar kan göra den.

Jag vill bekräfta rådet som kyrkans ledare har gett att män och hustrur inte ska vara åtskilda i långa perioder, som när det gäller en utrikes eller annan långväga anställning. I alltför många fall åtföljs sådana separationer av allvarliga synder. Separationer leder till att eviga förbund bryts, vilket orsakar hjärtesorg och förlorade välsignelser. I en nutida uppenbarelse befallde Herren: ”Du skall älska din hustru av hela ditt hjärta och skall hålla dig till henne och ingen annan” (L&F 42:22). När vi följer Herrens bud och hans ledares råd angående äktenskap så kan vi be honom välsigna oss i allting annat.

Tiondets välsignelser

Tiondelagen är ett bud med ett åtföljande löfte. Malakis ord, bekräftade av Frälsaren, lovar dem som för sitt tionde till förrådshuset att Herren ska ”öppna … himlens fönster och låta välsignelse strömma ut över [dem] i rikt mått”. De utlovade välsignelserna är timliga och andliga. För tiondebetalare lovar Herren att han ska ”näpsa gräshopporna” och ”alla folk skall prisa er lyckliga, ty ni skall vara ett ljuvligt land” (Mal. 3:10–12; se också 3 Nephi 24:10–12).

Jag tror att de här löftena gäller hela folket i länderna vi bor i. När Guds folk undanhöll sitt tionde och sina offergåvor, fördömde Gud ”hela folket” (Mal. 3:9). På liknande sätt tror jag att när många invånare i ett land är trofasta i att betala tionde så nedkallar de himlens välsignelser över hela folket. Bibeln lär att ”lite surdeg syrar hela degen” (Gal. 5:9; se också Matt. 13:33) och att ”rättfärdighet upphöjer ett folk” (Ords. 14:34). Denna välbehövliga välsignelse kan nedkallas genom trofasthet i att betala tionde.

Genom att betala tionde får den enskilde tiondebetalaren också unika andliga och timliga gåvor. Under andra världskriget försörjde en änka sina tre små barn på en skollärares ynkliga lön. När jag blev medveten om att vi fick vara utan vissa trevliga saker därför att vi inte hade tillräckligt med pengar, frågade jag mor varför hon betalade så stor del av sin lön i tionde. Jag har aldrig glömt hennes förklaring: ”Dallin, det kanske finns vissa människor som klarar sig utan att betala tionde, men det gör inte vi för vi är fattiga. Herren har valt att ta din far och låta mig uppfostra er barn. Jag klarar mig inte utan Herrens välsignelser, och jag får de välsignelserna genom att betala ett ärligt tionde. När jag betalar mitt tionde har jag Herrens löfte att han ska välsigna oss, och vi behöver de välsignelserna för att klara oss.”

Eftersom jag fått dessa välsignelser i hela mitt liv vittnar jag om vår Guds godhet och hans rika välsignelser till sina tiondebetalande barn.

Bygga upp kyrkan

När vi försöker etablera kyrkan i Afrika och i andra länder måste vi ha tredje och fjärde generationens trofasta sista dagars heliga familjer i vårt ledarskap och medlemskap. Trofasta sista dagars heliga som flyttar till andra länder försvagar kyrkan i sitt hemland. Naturligtvis förbjuder inte kyrkan medlemmarna att flytta från en plats till en annan för att åstadkomma en förbättring, men det har gått många år sedan kyrkan har uppmuntrat till sådan emigration.

För länge sedan uppmuntrades kyrkans medlemmar att samlas i Sion i Amerika för att etablera kyrkan och bygga tempel där. Nu när kyrkan är stark i sina centrala stavar uppmuntrar vi medlemmarna att stanna kvar och bygga upp kyrkan i sitt hemland. Vi uppmuntrar till detta genom att bygga tempel över hela världen.

Det är inte lätt att följa Herrens väg. Herren har gång på gång varnat oss, direkt och genom sina tjänare, att världen kommer att hata oss för att vi gör saker och ting annorlunda — på Herrens sätt (se Joh. 15:19).

De goda nyheterna är att när vi gör Herrens arbete på Herrens sätt så har vi en försäkran om hans välsignelser, som hjälper oss. ”Jag skall gå framför ert ansikte”, sade han. ”Jag skall vara på er högra sida och på er vänstra, och min Ande skall vara i era hjärtan och mina änglar runtomkring er för att upprätthålla er” (L&F 84:88).

Älska varandra

Vad tacksamma vi är för Jesu Kristi återställda evangelium. Det säger vilka vi är. När vi förstår vår relation till Gud, förstår vi också vår relation till varandra. Detta innefattar vår relation till vår maka och våra barn — eviga relationer om vi håller buden och ingår och håller heliga tempelförbund.

Alla män och kvinnor på den här jorden är Guds avkomma, bröder och systrar i anden, oavsett färg eller medborgarskap. Inte undra på att Guds enfödde Son befallde oss att älska varandra. Vilken annorlunda värld det skulle vara om broderlig och systerlig kärlek och osjälviskt tjänande kunde sträcka sig över alla gränser i fråga om stam, land, trosbekännelse och färg. Sådan kärlek skulle inte utrota alla olikheter i fråga om åsikter och handlande, men den skulle få var och en av oss att inrikta våra ansträngningar på gemensamma gärningar med våra grannar i stället för att hata och förtrycka dem.

Jag bekräftar den storslagna sanningen att vår himmelske Fader älskar alla sina barn. Detta är en mycket mäktig tanke som barn kan börja förstå genom sina jordiska föräldrars kärlek och uppoffringar. Kärlek är den mäktigaste kraften i världen. Jag ber att varje förälder är ett sådant kärleksfullt exempel som uppmuntrar den uppväxande generationen att förstå Guds kärlek till dem och vår himmelske Faders stora önskan att alla hans barn på jorden ska göra det som krävs för att vara värdiga evighetens mest utsökta välsignelser.

Vi har hans evangelium och vi behöver hålla buden för att kunna få hans mest utsökta välsignelser. Jag vittnar om detta och ber att vår himmelske Faders välsignelser ska tillfalla var och en av er.

Slutnoter

  1. Kyrkans presidenters lärdomar: Wilford Woodruff (2005), s. 49.

  2. Kyrkans presidenters lärdomar: Wilford Woodruff, s. 51.

  3. Kyrkans presidenters lärdomar: Wilford Woodruff, s. 54.

  4. Thomas S. Monson, ”Himmelska hem — Eviga familjer”, Liahona, juni 2006, s. 67–68.

  5. Se ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”, Liahona, nov. 2010, s. 129.

  6. Se Liahona, nov. 2010, s. 129.

Fotoillustration Richard M. Romney

Till vänster: fotoillustration Matthew Reier; till höger: fotoillustration Richard M. Romney

Till vänster: fotoillustration Juan Pablo Aragon Armas; till höger: fotoillustration Christina Smith

Till vänster: fotoillustration Robert Milne; till höger: fotoillustration Howard Collett