Varför är pressen så stor på unga män att gå ut som missionärer? Är det inte ett personligt beslut?

Ett personligt beslut som varje ung man måste fatta är om han ska fullfölja sin prästadömsplikt och gå ut som missionär eller inte. Som president Thomas S. Monson har sagt: ”Varje värdig och duglig ung man bör förbereda sig att verka som missionär. Missionsarbetet är en prästadömsplikt — en plikt som Herren förväntar sig av oss som har fått så mycket. Unga män, jag uppmanar er att förbereda er för att gå ut som missionärer” (”Vi möts tillsammans igen”, Liahona, nov. 2010, s. 6).

Att förbereda sig för att gå ut som missionär är en del av en ung mans upplevelse som bärare av aronska prästadömet. Det är hans plikt, och han bör känna ett lämpligt mått av allvar inför denna plikt. Naturligtvis ska han inte gå ut som missionär bara för att det förväntas av honom eller för att han känner sig pressad. Han bör tjäna därför att han vill sprida Jesu Kristi återställda evangelium till andra.

Men när han ber för att fråga om han bör gå på mission bör han också tänka på att han, genom att ha tagit emot prästadömet, redan har antagit det heliga ansvaret att ”varna, förklara, förmana och undervisa samt inbjuda alla att komma till Kristus” (L&F 20:59), vilket han bland annat gör genom att verka som heltidsmissionär. Om en ung man inte kan gå ut som missionär på grund av dålig hälsa eller ett handikapp är han med heder befriad från det.