Vaka och håll ut
Ett förvarningssystem för andliga faror … kan hjälpa Sions föräldrar att vara vaksamma och märka vad som händer med deras barn.
För en tid sedan satt jag i bilen och körde när åskan kom och regnet började slå mot vindrutan. Vid sidan av vägen fanns en elektronisk skylt med en passande varning: ”Vattensamling längre fram.” Vägbanan som jag körde på verkade vara ganska säker. Men den här viktiga upplysningen gjorde att jag kunde förbereda mig för en tänkbar fara som jag inte väntat mig och ännu inte kunde se. Medan jag fortsatte mot mitt mål saktade jag ner och tittade noga efter fler varningsskyltar.
Tidiga varningssignaler visar sig inom många olika områden i livet. Feber kan till exempel vara första tecknet på sjukdom eller smitta. Olika indikationer inom den ekonomiska marknaden och affärsvärlden används för att förutse framtida trender inom den lokala och nationella ekonomin. Och beroende på i vilken del av världen vi bor kan vi få varningar om översvämningar, laviner, orkaner, tsunamier, tornador och snöstormar.
Vi välsignas också med tidiga andliga varningssignaler som ger skydd och vägledning i våra liv. Kom ihåg hur Gud varnade Noa för något som ännu inte syntes, och han ”byggde … en ark för att rädda de sina” (Hebr 11:7).
Lehi uppmanades att lämna landet Jerusalem och ta sin familj ut i vildmarken eftersom folket som han predikat omvändelse för ville döda honom (se 1 Nephi 2:1–2).
Frälsaren själv räddades genom en ängels varning: ”Se, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: ’Stig upp och ta med dig barnet och dess mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det’” (Matt 2:13).
Tänk på Herrens sätt att uttrycka sig i den uppenbarelse vi kallar visdomsordet: ”Som följd av den ondska och de onda avsikter som finns och kommer att finnas i ränkfulla människors hjärtan i de sista dagarna, har jag varnat er, och förvarnar jag er, genom att ge er detta visdomsord genom uppenbarelse” (L&F 89:4).
Andliga varningar bör leda till att vi blir alltmer uppmärksamma och på vår vakt. För er och mig är detta ”en varningens dag” (L&F 63:58). Och eftersom vi blivit varnade och kommer att bli varnade måste vi, som aposteln Paulus uppmanade oss, ”vaka och hålla ut” (se Ef 6:18).
Jag ber om den Helige Andens vägledning när jag beskriver ett förvarningssystem för andliga faror som kan hjälpa Sions föräldrar att vara vaksamma och märka vad som händer med deras barn. Förvarningssystemet gäller barn i alla åldrar och har tre grundläggande komponenter: (1) läs och tala om Mormons bok med era barn, (2) bär spontana vittnesbörd om evangeliets sanningar för era barn och (3) uppmuntra barnen att verka och inte bara påverkas medan de lär sig om evangeliet. Föräldrar som trofast gör detta välsignas med att känna igen tidiga tecken på andlig tillväxt eller svårigheter hos sina barn och är mer beredda på att ta emot inspiration för att stärka och hjälpa dessa barn.
Komponent nummer ett: Läs och tala om Mormons bok
Mormons bok innehåller fullheten av Frälsarens evangelium och är den enda bok som Herren själv har vittnat om att den är sann (se L&F 17:6; se också Russell M. Nelson, ”Ett vittnesbörd om Mormons Bok”, Liahona, jan. 2000, s. 84). Mormons bok är sannerligen vår religions slutsten.
Mormons boks makt till att övertyga och omvända kommer både av en central fokusering på Herren Jesus Kristus och av den inspirerade tydligheten och klarheten i dess lärdomar. Nephi förkunnade: ”Min själ gläds åt att tala tydligt till mitt folk så att de kan få kunskap” (2 Nephi 25:4). Ordet tydligt i den här versen avser att orden är otvetydiga och lätta att förstå.
Mormons bok är den mest felfria boken av alla på jorden eftersom sanningen (se Joh 14:6, 1 Nephi 13:40), Jesus Kristus själv, står i centrum, och den återställer de tydliga och högst dyrbara ting som tagits bort från det sanna evangeliet (se 1 Nephi 13:26, 28–29, 32, 34–35, 40). Den unika kombinationen av dessa två faktorer — fokusering på Frälsaren och lärdomarnas tydlighet — frambringar kraftfullt det bekräftande vittnesbördet från den tredje medlemmen i Gudomen, den Helige Anden. Mormons bok talar följaktligen till läsarens ande och hjärta så som ingen annan helig skrift gör.
Profeten Joseph Smith lärde att genom att följa lärosatserna i Mormons bok kan vi ”komma närmare Gud” än genom någon annan bok (Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith, s. 63). När vi regelbundet läser och samtalar om Mormons bok ger det oss kraft att motstå frestelser och väcker känslor av kärlek inom våra familjer. Och samtal om lärosatser och principer i Mormons bok ger föräldrarna möjligheter att iaktta sina barn, lyssna på dem, lära av dem och undervisa dem.
Unga människor i alla åldrar, även småbarn, kan bli och blir påverkade av den speciella anda som finns i Mormons bok. Barn kanske inte förstår alla ord och berättelser, men de kan utan tvekan uppfatta ”en andes röst” som Jesaja beskrev (Jes 29:4; se också 2 Nephi 26:16). Och frågorna som ett barn ställer, iakttagelserna som ett barn berättar om och samtalen som uppstår ger på ett tidigt stadium viktiga andliga varningssignaler. Det är viktigt att inse att sådana samtal kan hjälpa föräldrar att urskilja vad deras barn lär sig, tänker och känner för sanningarna som denna heliga skrift innehåller, liksom de svårigheter som de kanske står inför.
Komponent nummer två: Bär spontana vittnesbörd
Vittnesbörd är personlig kunskap som grundar sig på den Helige Andens bekräftelse om att vissa fakta av evig betydelse är sanna. Den Helige Anden är Faderns och Sonens budbärare och han lär oss och vägleder oss till all sanning (se Joh 14:26; 16:13). Därför kan vi ”genom den Helige Andens kraft … få veta sanningen om allting” (Moroni 10:5).
Kunskapen och den andliga övertygelsen som vi får från den Helige Anden kommer som följd av uppenbarelse. För att kunna söka efter och få dessa välsignelser krävs ett uppriktigt hjärta, ärligt uppsåt och tro på Kristus (se Moroni 10:4). Ett eget vittnesbörd för också med sig skyldigheter och ansvar.
Föräldrar bör vara vaksamma och andligt uppmärksamma på tillfällen att spontant bära vittnesbörd för sina barn. Sådana tillfällen behöver inte planläggas, tidsbestämmas eller formuleras i förväg. Faktum är att ju mindre organiserade sådana vittnesbörd är, desto troligare är det att de får uppbyggande och bestående inverkan. ”Bekymra er inte heller i förväg för vad ni skall säga, utan samla ständigt livets ord i era sinnen, och det skall i samma stund bli givet er den del som skall tilldelas var och en” (L&F 84:85).
Familjens naturliga samtal kring matbordet kan till exempel utgöra den perfekta inramningen för en förälder att berätta och vittna om speciella välsignelser som han eller hon fått under dagens relativt rutinmässiga händelser. Och ett vittnesbörd behöver inte alltid börja med: ”Jag vill bära mitt vittnesbörd för er.” Vårt vittnesbörd kan bäras så här enkelt: ”Jag vet att jag välsignades med inspiration på arbetet idag”, eller ”sanningen vi läser om i det här skriftstället hjälper mig alltid att veta vad jag bör göra”. Liknande tillfällen att bära vittnesbörd kan uppstå när vi reser tillsammans i en bil eller buss eller i många andra sammanhang.
Barnens reaktioner när de hör er bära sådana oförberedda vittnesbörd, och deras mottaglighet eller motvilja mot att ta del av dem, är tidiga kraftfulla andliga varningssignaler. Ett barns sätt att uttrycka sig om något som lärts under familjens skriftstudier, eller när det uppriktigt berättar vad han eller hon anser om en princip i evangeliet eller dess tillämpning, kan vara högst upplysande och ge föräldrar bättre förståelse för ett barns frågor eller behov. Sådana samtal — speciellt när föräldrarna är lika ivriga att uppmärksamt lyssna som de är att tala — kan skapa en miljö som ger stöd och trygghet i hemmet och som uppmuntrar till fortsatta samtal om svåra ämnen.
Komponent nummer tre: Uppmuntra barnen att handla
I den stora mängden av alla Guds skapelser finns det ”ting som verkar och ting som påverkas” (2 Nephi 2:14). Som vår himmelske Faders barn har vi välsignats med handlingsfrihet, förmågan och kraften att handla av oss själva. Begåvade med handlingsfrihet är vi verksamma personer, och vi ska huvudsakligen verka och inte bara påverkas — särskilt när vi söker ”lärdom … genom studier och även genom tro” (L&F 88:118).
Som elever i evangeliet bör vi vara ”ordets görare, inte bara dess hörare” (Jak 1:22). Våra hjärtan öppnas för den Helige Andens inflytande när vi utövar vår handlingsfrihet på rätt sätt och verkar enligt rätta principer — och därigenom inbjuder vi hans undervisning och intygande kraft. Föräldrar har det heliga ansvaret att hjälpa barnen att handla och söka lärdom genom tro. Och ett barn är aldrig för ungt för att ta del i detta mönster för sökandet efter lärdom.
Ge en man en fisk och du mättar honom för dagen. Lär en man att fiska och du mättar honom för livet. Som föräldrar och lärare i evangeliet sysslar ni och jag inte med att dela ut fisk. I stället arbetar vi med att hjälpa våra barn att lära sig att ”fiska” och bli andligt stabila. Det livsviktiga målet uppnår vi bäst när vi uppmuntrar våra barn att verka i enlighet med rätta principer — när vi hjälper dem att lära genom att omsätta i handling. ”Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är från Gud” (Joh 7:17). Sådan inlärning kräver andlig, mental och fysisk ansträngning och inte bara ett passivt mottagande.
För att uppmuntra barn att som elever i evangeliet verka och inte bara påverkas behöver vi läsa och tala om Mormons bok och bära spontana vittnesbörd i våra hem. Föreställ er till exempel en hemafton där barnen inbjuds och förväntas komma förberedda att ställa frågor om vad de läser och lär sig i Mormons bok — eller om något som nyligen betonades i ett samtal om evangeliet eller i ett spontant vittnesbörd i hemmet. Och tänk er också att barnen ställer frågor som föräldrarna inte är tillräckligt förberedda på att besvara. En del föräldrar kanske oroar sig över ett så ostrukturerat sätt att hålla hemafton. Men de bästa hemaftnarna är inte nödvändigtvis produkten av i förväg färdigställda, köpta eller nerladdade paket med översikter och visuella hjälpmedel. Vilken härlig möjlighet för familjen att söka i skrifterna tillsammans och bli handledd av den Helige Anden. ”Ty predikanten var inte bättre än åhöraren, inte heller var läraren bättre än eleven … och de arbetade alla, var och en efter sin styrka” (Alma 1:26).
Hjälper ni och jag våra barn att bli verksamma personer som verkar och söker lärdom genom studier och genom tro, eller har vi fostrat dem att vänta på att bli undervisade och påverkade? Ger vi som föräldrar i första hand våra barn något att äta som kan jämföras med en andlig fisk, eller hjälper vi dem genomgående att verka, att själva lära sig och att stå fasta och orubbliga? Hjälper vi våra barn att vara ivrigt sysselsatta med att be, söka och bulta (se 3 Nephi 14:7)?
Den andliga insikt som ni och jag har välsignats med, och som har bekräftats som sann i våra hjärtan, kan vi helt enkelt inte ge till våra barn. Priset i form av flit och lärdom genom studier och även genom tro måste man själv betala för att skaffa sig och ”äga” en sådan kunskap. Endast på det sättet kan det som sinnet känner till också kännas i hjärtat. Endast på det sättet kan ett barn förmå mer än genom att bara förlita sig på föräldrars och vuxnas andliga kunskaper och erfarenheter och så göra anspråk på dessa välsignelser för egen del. Endast på det sättet kan våra barn förbereda sig andligen för jordelivets utmaningar.
Löfte och vittnesbörd
Jag vittnar om att föräldrar som ständigt läser och talar om Mormons bok med sina barn, som spontant bär sina vittnesbörd för barnen och som inbjuder barnen som elever i evangeliet att verka och inte bara påverkas, välsignas med ögon som kan se långt (se Mose 6:27) och med öron som kan höra ljudet från hornet (se Hes 33:2–16). Den andliga urskillningsförmåga och inspiration som ni får genom att kombinera dessa tre heliga vanor gör att ni kan stå som väktare på tornet för era familjer — vakande och uthålliga (se Ef 6:18) — till välsignelse för er familj och framtida avkomma. Det lovar och vittnar jag i Herren Jesu Kristi heliga namn, amen.