Ljuset
”Ty jag är Gud och … jag skall visa under, tecken och underverk för alla dem som tro på mitt namn.” (L&F 35:8)
Baserad på en sann berättelse
Kommer pappa hem ikväll?” frågade Benjamin. Pappa arbetade som sjöman utanför kusten nära deras hem i Danmark.
”Nej”, sade mamma, ”han kommer hem om fyra dagar.”
Pappa hade lovat Benjamin att de skulle spela fotboll när han kom tillbaka. Benjamin saknade sin pappa.
”Innan jag går och lägger mig ikväll ska jag be för att han ska komma hem i säkerhet”, tänkte Benjamin.
* * *
Benjamins pappa stod ute på däck i det iskalla regnet och skyndade sig att avsluta sitt arbete före kvällsmaten. Han var trött och frusen och tänkte på sin familj därhemma.
Plötsligt kom en enorm våg som fick båten i gungning. Olika redskap ramlade till golvet medan sjömännen hojtade förvirrat. Kaptenen tittade ut i mörkret. Han kunde inte se Benjamins pappa på däcket.
”Man överbord!” ropade han.
* * *
Senare samma kväll tittade Benjamin på medan mamma travade disken i diskhon. Medan hon diskade tittade hon ut genom fönstret på trädgården. Träden svajade i den hårda vinden. Benjamin såg sin mors bekymrade ansikte och blev också orolig. Skulle pappa klara sig ute i stormen?
* * *
Benjamins pappa kunde höra båtens larmsignal, men ljudet blev svagare och svagare allteftersom de starka vågorna förde honom längre och längre bort från båten. Sjömän slängde ut livbojar i vattnet i hopp om att kunna rädda honom, men de kunde inte se honom i det stormiga mörkret.
Han försökte vara lugn och hålla huvudet ovanför vattenytan. Han hittade ficklampan som var fäst vid flytvästen och riktade den mot båten så att sjömännen kunde se var han var — men lampan fungerade inte.
Ombord på båten anropade kaptenen om hjälp via radion. Snart kom en helikopter som svävade över vattnet och riktade en strålkastare mot de stora vågorna.
”Vi kan inte hitta honom”, sade helikopterpiloten över radion till kaptenen. Kaptenen kämpade för att hålla tårarna tillbaka och befarade det värsta för sin vän. ”Men vi försöker igen”, bestämde piloten. Han var rädd att bensinen skulle ta slut i helikoptern, men han visste att han var sjömannens sista hopp.
Benjamins pappa blev kallare och kallare. Hans tänder skallrade medan han krampaktigt höll ficklampan i sin stelfrusna hand.
* * *
Därhemma var det sängdags för Benjamin. Mamma lyssnade medan han, på knä vid sin säng, bad: ”Käre himmelske Fader, var snäll och beskydda pappa och för honom säkert tillbaka till mamma och mig.
* * *
Benjamins pappa såg en helikopter som flög lågt. Han försökte vinka, men han var så trött och frusen att han knappt kunde röra armen.
Då sade en röst inom honom: ”Sätt på ficklampan.”
”Men den fungerar ju inte”, tänkte han.
”Sätt på ficklampan”, sade rösten igen.
”Varför?” mumlade han medan hans stela fingrar försökte nå knappen. ”Antingen är glödlampan trasig eller så är batterierna slut.”
Helikoptern kom närmare och närmare. När den var nästan rakt ovanför honom riktade Benjamins pappa ficklampan mot skyn och tände den.
Just då såg piloten ett litet ljussken i vattnet nedanför. ”Vi har hittat honom!” ropade han över radion. Sjömännen ombord på båten jublade. Inom några minuter hade Benjamins pappa hissats upp i värmen och tryggheten i helikoptern. Invirad i en filt hörde han motorn vibrera och tyckte det lät som om den sjöng: till Benjamin, hem till Benjamin!”
När helikoptern hade landat och en ambulans tagit Benjamins pappa till sjukhuset, gick helikopterpiloten tillbaka till den plats där Benjamins pappa hade vilat. Där på golvet låg ficklampan. Nyfiken tog han upp den och öppnade den. Två mycket gamla och rostiga batterier föll ut.
”De här batterierna kan inte ha fungerat”, tänkte han. ”Men om det inte var ficklampan jag såg ute på havet, vad var det då?”
”Gud måste ha vakat över den här sjömannen”, sade han högt till andrepiloten som stod bredvid honom. De nickade båda tyst.
* * *
Benjamins mamma kände sig plötsligt glad. Oroskänslan försvann.
Hon öppnade Benjamins dörr på glänt och tittade in i hans rum. Han sov lugnt.
Benjamin drömde om fotbollsmatchen som pappa hade lovat honom. En varm känsla hade försäkrat honom om att hans himmelske Fader skulle besvara hans bön och att pappa snart skulle vara hemma.
Bo Pedersen är medlem i Allerøds församling i Köpenhamns stav.
”Underverk — omöjliga att förklara på ett rationellt sätt — inträffar till följd av lydnad mot Guds bud.”
Äldste Dallin H Oaks i de tolv apostlarnas kvorum, ”Miracles”, Ensign , jun 2001, s 9.