Ungdomar berättar

Förlora saker, finna Frälsaren

Gi Hyun M., 16 år, Laguna, Filippinerna

Älskar att sjunga psalmer, lyssna på musik och hjälpa ungdomar.

Jag brukade inte tycka om att gå i kyrkan eftersom jag kände att jag inte hade några vänner där. I skolan hade jag vänner som jag kunde skratta med. Men jag kände att de unga kvinnorna i kyrkan var annorlunda än jag eller kanske inte tyckte om min personlighet. Jag började låtsas sova så att jag inte skulle behöva gå till kyrkan.

Sedan kom covid-19-pandemin och vi gick igenom en tid när vi förlorade saker. Jag bor med min mamma och mormor. Mamma förlorade sitt jobb och vi trodde att vi skulle behöva lämna vårt hem. Jag började leta efter ett billigare ställe att bo på, men jag hittade inget. I stället fann jag Frälsaren.

Kyrkan började sända kyrkans möten på nätet och mamma tvingade mig att vakna och titta, vilket hjälpte mig att ”fake it till I made it”. Det kändes som om Frälsaren räckte mig handen, även om jag inte nådde ut till honom. Och när jag började nå ut till honom gjorde han sin hand mer nåbar. Att förlora saker hjälpte mig att hitta Frälsaren.

Vår biskop gav mig ett ämbete och de andra unga kvinnorna blev mina vänner eftersom jag öppnade mig för dem. Eftersom det hade känts som om jag inte hade några vänner insåg jag att andra kanske också upplevde det. Det fick mig att tänka att jag borde ta första steget och ta kontakt.

Jag minns när det var min tur att hjälpa till med en lektion i kyrkan. Inombords ville jag egentligen inte göra det. Men när jag hade lyckats kände jag glädje. Det lärde mig att evangeliet verkligen är vackert. Det känns obeskrivligt på ett bra sätt.

Till slut hjälpte Herren mamma att hitta ett nytt jobb. Tack och lov bor vi fortfarande i vårt hem, och Frälsaren gjorde det till en heligare plats. Jag skrattar fortfarande med mina vänner i skolan också. Men inget slår den glädje Frälsaren erbjuder.