”Mer tid med Max”, Vännen, mars 2024, s. 42.
Skrivet av er
Mer tid med Max
En gång campade jag på stranden med min familj, några vänner och min hund Max. Vi simmade och lekte hela dagen. Sedan tittade vi på fyrverkerier när det blev mörkt. Alla hade det så härligt.
När fyrverkeriet var över letade jag efter Max. Men han var borta! Jag fick panik och skrek att Max var borta. Tårarna rann nedför mitt ansikte medan vi alla letade efter honom i skogen. Jag kände en mild röst säga åt mig att be, så det gjorde jag. Men hela kroppen kändes slapp, som spaghetti, och jag var rädd för vad som kunde ha hänt med Max.
Vi hittade honom inte, så vi gick tillbaka till vårt tält. Jag bad hela tiden i tankarna, men jag började tappa hoppet. Jag grät mig till sömns.
Några timmar senare ruskade mina föräldrar mig så att jag vaknade. Max satt bredvid mig! Mina föräldrar hade hört ljudet av Max halsband utanför vårt tält. Jag höll honom hårt och tackade tyst Gud för att han hade besvarat mina böner.
Tre år senare skadade Max ryggen och hade mycket ont. Han kunde inte bli botad, så vi var tvungna att ta farväl. Min himmelske Fader tröstade mig och gav mig frid. Den Helige Anden påminde mig om att vi nästan hade förlorat Max för tre år sedan, men Gud hjälpte oss hitta honom. Jag är tacksam för att han gav oss mer tid att älska Max.
Jag vet att Gud besvarar böner och ger tröst i prövningar. Jesu Kristi försoning är till för alla. Jag är så tacksam för vad Jesus Kristus och min himmelske Fader har gjort för min familj och mig.
Illustration: Camarie Brunson