Saliga är de som skapar frid
Första presidentskapets julandakt 2021
Söndagen den 5 december 2021
Än en gång har vårt älskade första presidentskap inbjudit oss att samlas för att inleda vårt firande av julen. Även om våra traditioner och sedvänjor skiljer sig åt från land till land, är vi alla tacksamma och välsignade att få vara förenade, att tillsammans dyrka vår Frälsare Jesus Kristus och fira hans födelse för över tvåtusen år sedan.
En favorittradition i det Bassettska hemmet, såväl som i många av era, är att spela upp berättelsen om Jesu födelse. Att läsa Jesajas, Lukas, Matteus, Nephis och Mormons berättelser, till tonerna av julpsalmer, för att sedan levandegöra dem i en föreställning om Maria, Josef och Jesusbarnet, har för oss varit inspirerande och andligt – dock inte alltid.
En julafton, till exempel, utbröt vår hjord av små lamm i en korus av gråtande bebisar. Deras gapskrik spred sig snart till herdarna och änglarna och till och med den lindade bebisen själv. Året därpå hade vi ingen hjord. Ingen vågade spela får av rädsla för att fåren, på något sätt, var orsaken till det skrämmande och katastrofala skrikandet. Ett annat år blev herdarnas stavar till lasersvärd och ännu ett annat år ville ingen vara vis man eller ängel, utan de insisterade i stället på att ta på sig dinosaurie- och delfinkostymer från halloweenfirandet. Men det kanske mest minnesvärda framförandet var när den alldeles nyfödda bebisen föll från sin alldeles för upphöjda och mycket instabila krubba och störtade mot stengolvet vid eldstaden, bara för att fångas några centimeter från golvet. Jag tar åt mig äran för den där djupdykningen, även om fallet också var helt och hållet mitt fel.
Stilla natt? Allt är frid? Våra julkrubbor borde hellre kallas ”Kaos i krubban”. Jag måste erkänna att när julen närmar sig så undrar jag ofta om vi kanske skulle prova en jultradition som faktiskt inbjuder till frid?
Frid – det där ljuvliga och hoppfulla tillståndet som vi alla önskar oss, inte bara till jul utan alltid. Runt om i världen verkar det dock som att frid blir allt svårare att finna. När jag studerade Läran och förbunden i år så påmindes jag om en uppenbarelse som beskriver vår tid:
”Och på den dagen ska … hela jorden … vara i uppror, och människornas hjärtan ska svika dem.”1
Var kan vi finna denna större frid som hela världen önskar sig i dagens tillstånd av jordiskt tumult?
President Russell M. Nelson har förkunnat:
”Jesu Kristi evangelium är precis det som behövs i den här förvirrade, stridslystna och trötta världen.
Vart och ett av Guds barn förtjänar möjligheten att få höra och ta emot Jesu Kristi helande, återlösande budskap. Inget annat budskap är mer avgörande för vår lycka – nu och för alltid.”2
Budskapet om återställelsen är julens budskap. Ljuset från stjärnan som vägledde herdarna till barnet i krubban har paralleller med ljuspelaren som sänkte sig över Joseph – båda föregick de glada budskap om stor glädje och tillkännagav Kristus för världen.
Jesajas budskap till vår ansatta värld fortsätter att vara: ”För ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Far, Fridsfurste.”3
Äldste Quentin L. Cook har sagt: ”En av de mest älskade titlarna på vår Herre och Frälsare, Jesus Kristus, är ’Fridsfurste’ [Jesaja 9:6]. … Hans rike [kommer] att upprättas, innehållande frid och kärlek.”4
När vi läser orden i Lukas det här året hoppas jag att ni ska begrunda orden från en ”himmelsk här som prisade Gud” när de sa: ”Ära åt Gud i höjden, och frid på jorden bland människor som han älskar.”5 Jag har begrundat dessa ord och tänkt att det skulle vara lämpligt om vi ser detta som en förkunnelse att ”nu är det frid på jorden”. ”Frid är kommen!” kanske de utropade. För den kvällen i det enkla stallet hade ”Fridsfursten” bokstavligen kommit till jorden.
Denna första juldag var det budbärare i form av änglar som förkunnade att frid var kommen. Före dem förkunnade Jakob: ”Vi kände till Kristus och … vi hoppades på hans härlighet många hundra år före hans ankomst. Och inte bara vi själva hoppades på hans härlighet utan även alla de heliga profeter som var före oss.”6
Återigen profeterade Jesaja, nu om vår tid, när han skrev: ”Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens steg när han [eller de] kommer över bergen och förkunnar frid.”7
Så vilka är dessa ljuvliga människor som förkunnar frid? Frälsaren förkunnade för sina lärjungar i både Galileen och landet Ymnighet att ”saliga är de som skapar frid, för de ska kallas Guds barn”.8
Dessutom lärde kung Benjamin: ”Och på grund av det förbund som ni har slutit ska ni nu kallas Kristi barn, hans söner och döttrar. För se, denna dag har han andligen fött er, för ni säger att era hjärtan har förändrats genom tro på hans namn. Därför är ni födda av honom och har blivit hans söner och döttrar.”9
Du och jag är Jesu Kristi förbundsbarn, var och en hans barn. Kom ihåg att Jesus förkunnade att de som skapar frid ska kallas Guds barn. Därför ska vi – Guds barn – vara de som skapar frid. Det är vår förbundsplikt. Du och jag gör skillnad i dagens ansatta värld genom vår strävan att skapa frid – i våra hem, våra församlingar, våra samhällen, till och med runt om i världen, med vår vänlighet, våra goda gärningar och våra ord – personligen och på distans. Låt oss trofast ”förkunna frid” när vi vittnar om honom, i ord och handling.
Återigen läser vi i Lukas:
”När änglarna hade lämnat dem och återvänt till himlen, sade herdarna till varandra: ’Vi måste gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren låtit oss veta!’
De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban.
När de hade sett det, berättade de vad som var sagt till dem om detta barn.”10
”Vi måste” på samma sätt ”gå” och ”berätta” om budskapet om frid rörande ”detta barn”. Det här är budskapet som missionärer undervisar våra närstående och vänner om; det här är det levande budskap som servicemissionärer delar med sig av när de tjänar som Frälsaren skulle tjäna. Det här är budskapet vi förkunnar när vi älskar, delar med oss till och bjuder in dem omkring oss att ta del av hoppet och friden i det glada budskapet om Jesus Kristus.
Vi återvänder till Bassetts framförande av Jesu födelse som vi kaotiskt försöker göra varje jul – varför fortsätter vi med den här traditionen, uppmuntrar våra barn och barnbarn att återskapa den allra vackraste natten för oss, när änglar kom med glada budskap om stor glädje?
Svaret är enkelt och ljuvligt: ”Vi talar om Kristus, vi gläds i Kristus, vi predikar om Kristus, vi profeterar om Kristus, och vi skriver i enlighet med våra profetior så att våra barn ska kunna veta till vilken källa de kan se för att få förlåtelse för sina synder.”11
Ja, vi ser att hela jorden är i uppror och att människornas hjärtan sviker dem. Men låt oss trots prövningarna, när vi ställs inför motstånd och befinner oss mitt i kalabaliken, fortsätta förkunna frid, den här högtiden och alltid, när vi förbereder oss själva och alla omkring oss för Fridsfurstens, ja Herrens, Frälsarens och Återlösarens, Jesu Kristi storslagna återkomst. Jag upprepar president Nelsons ord: ”Vart och ett av Guds barn förtjänar möjligheten att få höra och ta emot Jesu Kristi helande, återlösande budskap.”
Må vi förkunna frid när vi firar vår Frälsares födelse, liv och mission den här julen och alltid. Det är min bön i Jesu Kristi namn, amen.