Var inte förskräckta
Kära bröder och systrar, vi samlas här i kväll på grund av vår gemensamma kärlek till julen och juletiden. Finns det någonting bättre än den vackra julmusiken och julsångerna, julgemenskapen med släkt och vänner, alla glada ansikten och barnens översvallande glädje? Julen har en gudomlig förmåga att föra oss samman som släkt, vänner och samhällen. Vi ser fram emot att utväxla julklappar och njuta av ett festligt julbord.
I En julsaga, skriven av den engelska författaren Charles Dickens, reflekterar Scrooges systerson över den heliga juletidens magi: ”Jag [har] alltid betraktat julen som en lycklig tid, en mild, förlåtande, deltagande, behaglig tid, den enda tid på hela det långa året då människorna genom en tyst överenskommelse tycks öppna sina tillbommade hjärtan och ägna en tanke åt [andra] … … Det är därför jag tror att julen har gjort mig gott och kommer att göra mig gott, även om den inte har bragt mig gods och guld. Och jag säger ännu en gång: Gud välsigne julen!” (En julsaga [2014], översatt av Nils Holmberg, e-bok, s. 7, kursivering tillagd).
Genom barn och barnbarn har jag påmints om julens magi. Jag har sett mina barn och sedan deras barn fira Frälsarens födelse och njuta av varandras sällskap när familjen samlas. Jag är säker på att ni som jag har sett den glädje och oskuldsfullhet med vilka barn ser fram emot och njuter av denna speciella högtid. När vi ser deras glädje påminns vi om lyckliga jular som gått. Dickens har också sagt: ”Det är nyttigt att ibland bli barn igen och aldrig är det nyttigare än om julen, vars store upphovsman själv var ett barn” (En julsaga, s. 51).
Jag växte upp nära Los Angeles i ett hem omgivet av apelsinodlingar. En kväll varje jul bjöd mina föräldrar in släkt, vänner och grannar för att sjunga julsånger och njuta av förfriskningar. Det var en underbar tradition för oss alla, och sången verkade hålla på i timmar. Vi barn brukade sjunga så länge som vi måste och sedan smet vi iväg och lekte bland apelsinträden.
Jag och min fru Kathy uppfostrade också vår familj i södra Kalifornien, ganska nära kusten. Där kännetecknas julen av palmer som vajar i vinden. Varje år såg våra barn fram emot att gå ned till hamnen för att titta på den årliga julbåtsparaden. Hundratals vackra segelbåtar med tindrande lampor i alla möjliga färger åkte runt i hamnen medan vi förundrat såg på.
Nu när vi bor i Salt Lake City har jag och Kathy gjort det till en tradition att ta med våra barn och barnbarn till en lokal uppsättning av pjäsen En julsaga. Varje år, när vi ser Ebenezer Scrooge genomgå sin mirakulösa förvandling från en hjärtlös eremit till en glad granne, känner vi att vi borde släppa taget om vår inre Scrooge. Vi känner oss manade att än mer följa Frälsarens exempel på Kristi rena kärlek gentemot alla.
Juletidens förnyande anda grundar sig i Jesu Kristi återlösande kraft att förändra våra liv till det bättre. Den älskade berättelsen om Guds Sons födelse i Betlehem för mer än två tusen år sedan finns nedskriven i Lukasevangeliet:
”Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. …
Alla gav sig då i väg för att skattskriva sig, var och en till sin stad.
Så for också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som heter Betlehem, …
Han for dit för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som var havande.
När de befann sig där var tiden inne då hon skulle föda.
Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom de inte fick plats i härbärget.
I samma trakt uppehöll sig några herdar, som låg ute och vaktade sin hjord om natten.
Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta.
Men ängeln sade: ’Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket.
Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.
Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.’
Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
’Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag’” (Luk. 2:1, 3–14).
Ängeln såg hur rädda herdarna blev när han uppenbarade sig för dem och sa att de inte skulle vara förskräckta. Guds ofattbara härlighet, som strålade från den oväntade himmelske budbäraren, hade mycket riktigt gjort deras hjärtan förskräckta. Men det bud som ängeln kom för att dela med sig av var ingenting de behövde frukta. Han kom för att tillkännage ett mirakel, för att bära bud om den största tänkbara glädjen, för att berätta för dem att mänsklighetens återlösning bokstavligt talat hade påbörjats. Ingen budbärare, varken förr eller senare, har kommit med ett mer glädjande bud. Faderns Enfödde påbörjade sitt jordiska liv: ”Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.” Det var verkligen ett bud om en stor glädje.
Vi möter alla stunder i livet då den stora glädje som ängeln utlovade kan kännas svårfångad och avlägsen. Vi underkastas alla livets bräcklighet och svårigheter: sjukdomar, misslyckanden, problem, besvikelser och i slutänden döden. Även om många i dag välsignas med fysisk säkerhet, stämmer det inte in på alla. Många har stora svårigheter med att möta de krav som livet ställer och det fysiska och känslomässiga lidande som det kan innebära.
Och ändå, trots livets motgångar, är Herrens budskap till var och en av oss detsamma i dag som det var till herdarna som vaktade sina hjordar för två tusen år sedan: ”Var inte förskräckta.” Kanske är ängelns påbud att inte vara förskräckta mer relevant för oss i dag än när det lugnade herdarnas rädsla där första julaftonskvällen. Kan det ha varit så att han ville att vi skulle förstå att tack vare Frälsaren kan rädslan aldrig segra? Att det aldrig finns skäl att känna fullständig rädsla? Att han ville påminna oss om att inga problem på jorden behöver vara för evigt, att ingen av oss är bortom räddning?
Den bästa julklappen kommer alltid vara den som Frälsaren själv gav oss: Hans fullkomliga frid. Han sa: ”Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa” (Joh. 14:27). Även i en värld där fred verkar mycket fjärran, kan Frälsarens gåva av frid leva i våra hjärtan oavsett våra omständigheter. Om vi tar emot Frälsarens inbjudan att följa honom jagas bestående rädsla bort för alltid. Vår framtid är tryggad. Dessa är de bud som vi får ”om en stor glädje för hela folket”. ”Frukta inte”, påminde profeten Jesaja oss, ”ty jag är med dig, se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand” (Jes. 41:10).
Eftersom Frälsaren föddes i Betlehem för två tusen år sedan finns det hopp – och så mycket mer. Det finns återlösning, frigörelse, seger och triumf. ”Det onda ska falla, det goda segra” (”I Heard the Bells on Christmas Day”, Hymns, nr 214). Inte undra på att en änglakör plötsligt visade sig som ett himmelskt utropstecken till ängelns tillkännagivande om Frälsarens födelse, och sjöng: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag.” Inget budskap kan vara mer lugnande. Inget budskap har varit mer fyllt av välbehag för alla människor.
Må juletiden vara en fridens och glädjens tid för oss alla, ty den dagen blev en Frälsare född åt oss i Davids stad, och han är Messias, Herren. I Jesu Kristi namn, amen.