Vägledning under resan
En kväll med en generalauktoritet
Onsdagen den 5 februari 2020
Vi är så tacksamma över att kunna vara här med er i kväll. Jill och jag verkade i fyra år bland de underbara människorna i Europa och vi blev mycket förvånade och glada när president Nelson bad oss återvända till KUV. Det känns som att komma hem, att få ha nära kontakt med er som lägger ner så mycket själ och hjärta i att hjälpa unga människor lära sig och leva efter Jesu Kristi evangelium.
När jag har betraktat upp- och nedgångarna i våra egna och andras liv, har jag tänkt på den resa vi befinner oss på mot evigt liv. För dem av oss som tar emot Jesus Kristus och hans försoning ser livets mönster ut på liknande sätt. Vi utövar tro på Frälsaren och följer honom trots svårigheter. Vi omvänder oss från våra synder, tar emot nödvändiga förrättningar och håller ut intill änden. Men detaljerna i varje liv ser mycket olika ut, och de utmaningar vi möter varierar från person till person.
Tänk på Lehis familjs resa till det utlovade landet. Deras unika resa kan ge oss insikter om vår egen resa. De visste att de var på väg till det utlovade landet, men de visste inte allt om sin destinationen eller precis vilken väg som skulle leda dem dit. De stötte på allvarliga svårigheter längs vägen. Till och med Nephi, som inte knotade, förklarade att de hade ”utstått många lidanden och stora svårigheter, ja, så många att [de inte kunde] skriva om dem alla”.1
De fick vägledning på sin resa. Faktum är att Lehi under natten fick veta att ”han nästa dag skulle fortsätta sin färd ut i vildmarken”.2 Morgonen därpå hittade han Liahona vid sin tältöppning, som gav gudomlig vägledning på deras resa. Men bara för att de hade Liahona förändrades inte geografin mellan dem och det utlovade landet. Det krympte varken den arabiska halvön eller haven de behövde korsa. De behövde fortfarande ta sig vidare trots de svårigheter som just deras episka färd innebar. Men Liahona vägledde dem till ”de mer fruktbara delarna av vildmarken”3 och om de inte var försumliga hjälpte den dem att gå den rätta vägen.4
Laman och Lemuel knotade på grund av svårigheterna de mötte under resan. En del av de svårigheterna var självförvållade. Men även när de följde anvisningar och färdades på rätt sätt, ställdes de inför måltider av rått kött och dagar av stekande ökensol. I likhet med Lamans och Lemuels upplevelse tror en del ibland att de inte kommer att möta svårigheter, att om de gör det rätta så kommer allting att bli lätt. Så är helt enkelt inte fallet. Vad det innebär är att vi kan få styrka och vägledning, men inte att vi inte möter svårigheter.
De färdades som grupp, men befann sig också var och en på en personlig resa. Trots att deras färd förde dem till samma fysiska plats, skiljde sig var och ens eviga kurs mycket åt och avgjordes av deras personliga beslut och handlingar längs vägen.
Vi är var och en på en egen och personanpassad resa genom det här livet, men vi delar också stycken av den resan med andra. Vi befinner oss till exempel på en gemensam resa i det vi gör i Kyrkans seminarier och religionsinstitut och utbildningen i kyrkan. Vi har ett mål. Vi vet i stort sett vart vi är på väg, men vi känner inte till alla hinder vi kommer att stöta på eller den exakta kursen vi måste ta för att komma dit.
Var och en av oss väljer hur vi ska resa med gruppen. Vi kan knota. Vi kan fröjda oss. Vi kan vara tacksamma till och med i svåra stunder. För somliga kan ändringar i kyrkans riktlinjer eller tillvägagångssätt vara utmanande. Det gör mig mycket glad att se hur S&I svarar på de inspirerade förändringarna som betonar hemcentrerat evangelielärande med stöd av kyrkan.
Vi kommer att möta, och möter, svårigheter. Genom att följa Herrens vägledning kan vi övervinna och lära oss av dessa svårigheter. Profeten Joseph Smith sa: ”Det var helt uppenbart att Herren har gett oss makt i förhållande till det verk som skulle utföras och styrka för de utmaningar som låg framför oss samt nåd och hjälp enligt våra behov.”5
Vi får vägledning som en hjälp för oss att ta den rätta vägen och färdas genom de mer fruktbara delarna av vildmarken på vår resa. Vi har vägledning från profeter. Jag vet att vi leds av profeter, siare och uppenbarare. Vilken välsignelse! Vi får ledning av kyrkans utbildningsråd och vi har också broder Webb, hans team och andra inspirerade ledare. Dessutom är vi var och en berättigad till personlig vägledning när vi möter specifika frågeställningar i våra personliga uppdrag.
Både kyrkans utbildningsråd och dess verkställande kommitté träffas varje månad. Under dessa möten tar vi emot vägledning och instruktioner. Vi har också förmånen av ”En kväll med en generalauktoritet” varje år, och med åren har vi tagit emot mycket nyttig och fokuserad vägledning till hjälp på vår resa – som organisation och enskilt.
Min bön är att vi kan vara öppna för rådgivning och vägledning från Herren. Jag vet att han lever och att han hjälper och älskar oss.
I Jesu Kristi namn, amen.