Kapitel 8

Osjälviskt tjänande

När vi mister oss själva för att tjäna andra finner vi större andlighet och lycka.

Spencer W Kimballs liv och verksamhet

President Spencer W Kimball uppmanade de sista dagars heliga att engagera sig i ”små handlingar av tjänande”, vilka är till välsignelse för andra såväl som för dem själva¹. Han fann själv ofta möjligheter att ge sådant tjänande, vilket följande redogörelse visar:

”En ung mor med en tvåårig dotter som reste med nattflyg blev strandsatta på Chicagos flygplats på grund av dåligt väder. Hon hade ingen mat och inga rena kläder till barnet och inga pengar. Hon var gravid och eftersom det var risk för att hon skulle få missfall hade doktorn sagt till henne att hon inte fick bära på dottern, om det inte var alldeles nödvändigt. Timme efter timme stod hon i den ena kön efter den andra och försökte komma med ett plan till Michigan. Terminalen var full av trötta, irriterade och buttra passagerare. Hon hörde kritiska kommentarer då flickan grät, och om hur hon föste henne framför sig i kön med foten. Ingen erbjöd sig hjälpa till att ta hand om det våta, hungriga, uttröttade barnet.

Kvinnan berättade senare: ’Då kom det en man fram till oss och med ett vänligt leende frågade han: ”Kan jag hjälpa till på något sätt?” Med en tacksam suck accepterade jag hans erbjudande. Han lyfte upp min gråtande lilla dotter från det kalla golvet och höll henne kärleksfullt intill sig och klappade henne försiktigt på ryggen. Han frågade om han fick ge henne tuggummi. När hon blivit glad igen gick han fram till dem som stod före mig i kön, fortfarande med min dotter på armen, och förklarade vänligt för dem att jag behövde deras hjälp. De tycktes hålla med honom och han gick fram till biljettdisken [längst fram i kön] och ordnade så att jag skulle få komma med ett plan som snart skulle starta. Han gick med oss till en bänk och vi pratade en liten stund, till dess att han var säker på att jag skulle klara resten. Han gick sin väg. Ungefär en vecka senare såg jag en bild av apostel Spencer W Kimball och jag kände igen honom som främlingen på flygplatsen’”².

Flera år senare fick president Kimball ett brev som delvis löd:

”Käre president Kimball!

Jag studerar vid Brigham Young-universitetet. Jag har just återvänt från min mission i München i Västtyskland. Jag hade en underbar mission och lärde mig mycket …

Jag satt på prästadömsmötet förra veckan, när någon berättade om ett kärleksfullt tjänande som du utfört för omkring tjugoett år sedan på Chicagos flygplats. Berättelsen handlade om hur du träffat en ung gravid mor med ett … skrikande barn i … trångmål, som väntade i en lång kö på sina biljetter. Hon riskerade missfall och kunde därför inte lyfta upp flickebarnet och trösta henne. Hon hade gått igenom fyra missfall tidigare, vilket gav ytterligare skäl till läkarens order att inte böja sig eller lyfta.

Du tröstade det gråtande barnet och förklarade dilemmat för de andra passagerarna i kön. Denna kärlekshandling gjorde att trycket och spänningen lättade för min mor. Jag föddes några månader senare i Flint i Michigan.

Jag vill bara tacka dig för din kärlek. Tack för ditt föredöme!”³

Spencer W Kimballs lärdomar

Vi bör följa Frälsarens exempel på osjälviskt tjänande.

[Frälsaren] gav sitt allt för sina efterföljare … Han var alltid mån om att göra det som var rätt och att tillgodose de verkliga och sanna behoven hos dem han tjänade⁴.

Han satte sig själv och sina egna behov i andra hand och gjorde för andra mer än vad plikten krävde, outtröttligt, kärleksfullt, effektivt. Så många av svårigheterna i världen idag har sin grund i själviskhet och självupptagenhet, alltför många ställer hårda krav på livet och på andra för att kunna uppnå sina syften⁵.

Ju bättre vi förstår vad som verkligen hände Jesus av Nasaret i Getsemane och på Golgata, desto bättre kan vi förstå vikten av uppoffringar och osjälviskhet i vårt liv⁶.

Om vi följer i [Frälsarens] fotsteg kan vi leva av tro istället för av rädsla. Om vi kan dela hans syn på människorna kan vi älska dem, tjäna dem, och nå ut till dem — istället för att känna oss oroliga för och hotade av andra⁷.

Gud tillgodoser ofta andras behov genom våra små handlingar av tjänande.

Vi behöver hjälpa dem som vi tjänar att själva få veta att Gud inte bara älskar dem, utan att han också ständigt är medveten om dem och deras behov …

Gud lägger märke till oss, och han vakar över oss. Men det är vanligen genom någon annan som han tillgodoser våra behov. Därför är det viktigt att vi tjänar varandra i riket. Kyrkans medlemmar behöver varandras styrka, stöd och ledarskap, sammanslutna i ett samhälle av troende lärjungar. I Läran och förbunden läser vi hur viktigt det är att ”hjälpa de svaga, upplyfta upp de slappnande händerna och styrka de matta knäna”. (Se L&F 81:5.) Ofta består vårt tjänande av enkel uppmuntran eller av att ge vardaglig hjälp med vardagliga uppgifter — men vilka storartade konsekvenser kan det inte bli av vardagliga handlingar och av små men avsiktliga gärningar! …

Om vi inriktar oss på enkla principer och små handlingar av tjänande, kommer vi att se att gränsdragningar mellan organisationerna förlorar en del av sin betydelse. Alltför ofta i det förflutna har skillnaderna mellan kyrkans organisationer blivit murar som har hindrat oss från att nå ut till enskilda så fullständigt som vi borde. Vi kommer också att finna att när vi blir mindre fixerade vid vilken organisation eller person som bör få beröm så blir vi mer måna om att tjäna den som vi har blivit uppmanade att nå ut till. Vi finner också att vi har blivit mindre måna om vår plats i organisationen och mer måna om vår sanna och yttersta identitet som son eller dotter till vår Fader i himlen och att hjälpa andra att uppnå samma känsla av tillhörighet⁸.

Vi bör använda våra talanger och förmågor till att tjäna andra.

Ingen av oss bör bli så upptagen i sina formella kyrkliga uppgifter att det inte finns något utrymme över för ett försynt kristet tjänande av vår nästa⁹.

Det är lätt för oss att passa in i de gamla upprättade programmen, att göra de ting som vi uppmanas göra, att leverera ett visst antal timmar, att sjunga så många gånger och be så många gånger, men kom ihåg att Herren sade att den är en lat tjänare som behöver tvingas i allting. [Se L&F 58:26.]¹⁰

”Sannerligen säger jag: Människorna skola verka med iver för en god sak och göra mycket av egen fri vilja och utöva mycken rättfärdighet.” (L&F 58:27)

Alla människor har fått särskilda förmågor och bör inom vissa ramar utveckla dessa förmågor, ge utlopp för sin egen fantasi och inte vara nickedockor. De bör utveckla sina talanger och förmågor så långt det går och använda dem till att bygga upp riket¹¹.

Den kyrkomedlem, som är benägen att lämna över till andra, [kommer] att få mycket att svara för. Det finns många som säger: ”Min hustru arbetar i kyrkan!” Andra säger: ”Jag är helt enkelt inte religiöst lagd”, som om det inte vore påfrestande för de flesta människor att tjäna och göra sin plikt. Men Gud har gett oss talanger och tid, dolda förmågor och tillfällen att använda och utveckla dem i hans tjänst. Därför väntar han sig mycket av oss, sina privilegierade barn¹².

I redogörelsen för det vissnade fikonträdet (se Matt 21:19) så blev det ofruktbara trädet förbannat för dess ofruktbarhet. Vilken förlust för den enskilde och för mänskligheten om inte vinrankan växer, trädet inte bär frukt, själen inte utvidgas genom tjänande! Man måste leva, inte bara existera. Man måste göra, inte bara vara. Man måste tillväxa, inte bara vegetera. Vi måste använda våra talanger i våra medmänniskors tjänst, hellre än att gräva ner dem i en självcentreringens grav¹³.

Vissa observatörer undrar kanske varför vi ägnar oss åt så enkla ting som tjänande i en värld där vi är omgivna av så överväldigande problem. Men en av fördelarna med Jesu Kristi evangelium är att det ger oss ett sant perspektiv på människorna på denna planet, inklusive oss själva, så att vi inser vad det är som egentligen betyder något och undgår att snärjas in i den mängd småsaker som tävlar om människans uppmärksamhet …

Jag vill råda er att när ni väljer vad ni ska lägga ner er tid och era förmågor och era medel på för att tjäna andra, var noga med att ni kämpar för en god sak. Det finns så många goda saker som ni helt och hållet kan gå upp i och som ni kan åstadkomma mycket glädje och lycka genom både för er själva och dem ni tjänar. Det finns andra ideal, tid efter annan, som kan tyckas mer fashionabla och som kanske framkallar världens applåder, men dessa är vanligtvis mera själviska till sin natur. De senare har en tendens att uppstå ur det som skrifterna kallar för ”människors bud” [Matt 15:9], hellre än ur Guds bud. Sådan verksamhet har vissa förtjänster och viss användbarhet, men de är inte lika viktiga som de som uppstår ur lydnad till Guds bud¹⁴.

Ungdomarna blomstrar när de ges tillfällen att utföra meningsfullt tjänande.

Vi behöver inte vara rädda för att be våra ungdomar att tjäna sina medmänniskor eller att göra uppoffringar för riket. Våra ungdomar har en inneboende känsla för goda ideal, så vi behöver inte vara rädda för att vädja till deras idealism då vi kallar dem att tjäna¹⁵.

När vi läser om brottslighet och kriminalitet … och när vi lägger märke till att en stor del av den begås av flickor och pojkar, frågar vi oss själva vad som är orsaken till detta och vad som är botemedlet? I en omfattande undersökning framgick det att en majoritet av ungdomarna vill ha ansvar och trivs med det.

”Vad kan vi göra?” frågar [ungdomarna] …

Handla mat, arbeta på sjukhuset, hjälp grannarna … diska, dammsuga, bädda sängarna, laga maten, lär er att sy.

Läs goda böcker, reparera möblerna, gör någonting som behövs i hemmet, städa huset, stryk kläderna, kratta löv, skotta snö.¹⁶

Vi är medvetna om … vårt behov av att bidra med fortlöpande betydelsefulla möjligheter för våra unga män att utvidga sin själ genom tjänande. Unga män blir oftast inte inaktiva i kyrkan för att de får alltför många viktiga saker att göra. Ingen ung man som själv har bevittnat hur evangeliet välsignar människors liv avviker från sina plikter i riket och lämnar dem ogjorda¹⁷.

Jag hoppas att våra unga kvinnor i kyrkan tidigt i sitt liv etablerar en vana att utföra kristligt tjänande. När vi hjälper andra människor med deras problem får vi ett nytt perspektiv på våra egna. Vi uppmuntrar kyrkans systrar — unga som äldre — att ”verka med iver” [L&F 58:27] i små handlingar av tjänande av vänner och grannar. Varje princip i evangeliet vittnar i sig själv om att den är sann. Därav kommer det sig att handlingar av tjänande inte bara hjälper förmånstagarna av tjänandet, utan de bygger också upp givaren¹⁸.

Osjälviskt tjänande ger oss ett liv i överflöd.

Att tjäna andra fördjupar och förljuvar detta liv samtidigt som vi bereder oss för att leva i en bättre värld. Det är genom att tjäna som vi lär oss att tjäna. Då vi är engagerade i våra medmänniskors tjänst så är det inte bara de som blir hjälpta av det vi gör, vi får också själva ett nytt perspektiv på våra problem. Då vi är mer mån om andra finns det mindre tid till att bekymra oss för oss själva! Mitt i tjänandets underverk finns Jesu löfte att vi genom att förlora oss själva kommer att finna oss själva! [Se Matt 10:39.]

Det är inte bara så att vi ”finner” oss själva genom att vi får gudomlig vägledning i vårt liv, utan också genom att när vi på lämpliga sätt verkar i våra medmänniskors tjänst så utvidgas vår själ. Vi blir mer betydelsefulla när vi tjänar andra. Vi växer när vi tjänar andra — ja, det är verkligen lättare för oss att ”finna” oss själva eftersom det finns så mycket mer av oss att finna! …

Det liv i överflöd som framhålls i skrifterna [se Joh 10:10] är den andliga summa som uppnås genom multiplicerandet av vårt tjänande av andra och genom att investera våra pund i tjänandet av Gud och människan. Jesus sade, som ni vet, att hela lagen och profeterna hänger på de två största buden, och i dessa två bud ingår att utveckla vår kärlek till Gud, oss själva, vår nästa och alla människor. [Se Matt 22:36–40.] Man kan inte ha ett liv i överflöd utan att hålla och följa dessa två stora bud.

Om inte vårt sätt att leva för oss närmare vår himmelske Fader och vår nästa, uppstår ett enormt tomrum i våra liv. Jag finner det till exempel skrämmande att se hur så många av dagens människors livsstil får dem att avskärma sig från sin familj, sina vänner och jämnåriga och istället ägna sig åt ett meningslöst sökande efter nöjen och materiella tillgångar. Så ofta skjuts lojalitet till familjen, samhället och landet åt sidan till förmån för andra strävanden som felaktigt antas främja lycka, när faktum är att själviskheten så ofta är grunden till tvivelaktiga nöjen som snabbt förflyktigas. En av skillnaderna mellan sann glädje och ytliga nöjen är att vissa nöjen bara realiseras på bekostnad av någon annans smärta. Glädje, å andra sidan, har sitt ursprung i osjälviskhet och tjänande, och den lyfter istället för att skada andra¹⁹.

Jag känner en man som i tre kvarts sekel bara tänkte på sig själv … Han försökte hålla sig för sig själv och samla allt det goda livet har att bjuda på för egen utveckling och njutning. Märkligt nog, genom att dra sig undan … har han krympt, han har förlorat sina vänner och hans egna skyr honom som pesten.

Och nu, när livet gradvis ebbar ut, finner han sig själv ensam, övergiven, bitter, oälskad och obesjungen, och med självömkan kan han fortfarande bara tänka på en enda person, sig själv. Han har för egen räkning samlat på sig tid, talanger och tillgångar. Han har mist ett liv i överflöd.

Å andra sidan kände jag en annan man som aldrig ägnade sig själv en tanke. Allt han ville var att hans omgivning skulle vara trygg och ha det bra. Ingen uppgift var för stor, ingen uppoffring för stor för honom att göra för sina medmänniskor. Hans tillgångar medförde befrielse från fysiskt lidande, hans vänliga arbete och omtänksamhet förde med sig tröst och mod. Varhelst det fanns betryckta människor fanns han till hands, han uppmuntrade de nedslagna, begravde de döda, tröstade de sörjande och visade sig vara en vän i nöden. Hans tid, hans tillgångar och hans energi slösades på dem som behövde hjälp. Genom att fritt ge av sig själv har han ökat sin egen mentala, fysiska och moraliska styrka tills han idag på äldre år är en kraft för det goda, ett exempel och en inspiration för många. Han har utvecklats och vuxit tills han överallt hälsas med bifallsrop, är älskad och uppskattad. Han har gett av sig själv och på ett mycket påtagligt sätt har han verkligen funnit ett liv i överflöd²⁰.

Allteftersom kontrasterna mellan världens vägar och Guds vägar genom omständigheterna blir skarpare, prövas kyrkans medlemmars tro allvarligare. En av de viktigaste saker vi kan göra är att uttrycka vårt vittnesbörd genom tjänande, vilket i sin tur medför andlig tillväxt, större beslutsamhet och större förmåga att hålla buden …

Det ligger stor trygghet i andlighet, och vi kan inte ha andlighet utan tjänande!²¹

Om vi söker sann lycka måste vi lägga ner vår energi på mål som är större än våra egenintressen. Låt oss under bön begrunda hur vi på ett effektivt och kärleksfullt sätt kan tjäna vår familj, våra grannar och medsyskon bland de heliga²².

Förslag till studier och diskussion

Fundera över dessa tankar när du studerar kapitlet eller när du förbereder dig för att undervisa. För ytterligare hjälp, se sidorna V–IX.

Gå igenom berättelsen på sidorna 81–83. Begrunda följderna av president Kimballs enkla och vänliga handling. Vad kan vi lära oss av hans sätt att tjäna?
Hur skulle du beskriva Frälsarens sätt att tjäna? (På sidan 83 finns några exempel.) Vad kan vi göra för att följa hans exempel?
Läs det första stycket på sidan 84. När tillgodosåg Gud dina behov genom andra människor? Vad kan vi göra för att vara beredda på att tillgodose andras behov?
Gå kortfattat igenom sidorna 84–86 och sök efter vad det kan vara som hindrar oss från att utföra osjälviskt tjänande. Hur kan vi övervinna dessa hinder?
President Kimball undervisade om att ungdomar behöver tillfällen att tjäna (s 86–87). Varför är det så? Vad kan föräldrar och ledare i kyrkan göra för att förse ungdomar med betydelsefulla tillfällen att tjäna?
Vad tror du menas med ett ”liv i överflöd”? (På sidorna 87–88 finns några exempel.) Varför leder osjälviskt tjänande till ett liv i överflöd?

Skriftställen som hör till detta ämne: Matteus 25:40; Jakobs brev 1:27; Mosiah 2:17; 4:14–16; L&F 88:123