Första Moseboken

Första Moseboken kallas också Genesis (grekiska för ”ursprung”) och Bereshít (hebreiska för ”i begynnelsen”, 1:1). Enligt judisk och kristen tradition är de fem Moseböckerna skrivna av profeten Mose (jfr 2 Mos 17:14, 24:4, 34:27, 5 Mos 31:9, 24), som troligen levde ca 1526–1406 f Kr.

Efter en inledning om världens skapelse (1:1–2:3) skildras den fortsatta historien i tio huvudavsnitt. De fem första skildrar urhistorien: Edens lustgård och syndafallet (2:4f), människornas växande ondska (5:1f), Guds dom genom syndafloden och förbundet med Noa (6:9f), människornas spridning över jorden (10:1f) samt Sems släkttavla fram till Abraham (11:10f). De fem sista handlar om hur det utvalda gudsfolket Israel får sin ringa början genom patriarkerna Abraham och Isak (11:27f), Ismael (25:12f), Jakob (25:19f), Esau (kap 36) och Josef (37–50). Dateringar är vanskliga i denna avlägsna historiska tid, men enligt en traditionell kronologi som anges i fotnoterna dateras Josefs död till ca 1800 f Kr (se 2 Mos 12:40 med not).