1 Och det hände sig att lamaniterna inte drog ut till strid igen förrän ytterligare tio år hade förflutit. Och se, jag hade sysselsatt mitt folk, nephiterna, med att förbereda sina länder och sina vapen för stridens dag.

2 Och det hände sig att Herren sa till mig: ”Ropa till detta folk: ’Omvänd er och kom till mig och bli döpta och bygg åter upp min kyrka, och ni ska bli skonade.’”

3 Och jag ropade till detta folk, men det var förgäves. Och de förstod inte att det var Herren som hade skonat dem och gett dem tillfälle till omvändelse. Och se, de förhärdade sina hjärtan mot Herren sin Gud.

4 Och det hände sig att sedan detta det tionde året hade förflutit, vilket i allt utgjorde tre hundra och sextio år från Kristi ankomst, sände lamaniternas kung ett brev till mig som lät mig veta att de förberedde sig för att åter dra ut till strid mot oss.

5 Och det hände sig att jag lät mitt folk samlas i landet Ödeläggelse, i en stad som låg i gränstrakterna vid det smala pass som ledde in i landet söderut.

6 Och där förlade vi våra härar så att vi kunde hindra lamaniternas härar, så att de inte skulle kunna ta något av våra länder i besittning. Därför befäste vi oss mot dem med hela vår styrka.

7 Och det hände sig att lamaniterna i det trehundrasextio och första året kom ner till staden Ödeläggelse för att strida mot oss. Och det hände sig att vi det året besegrade dem så att de återvände till sina egna länder.

8 Och i det trehundrasextio och andra året kom de åter ner till strid. Och vi besegrade dem återigen och dräpte ett stort antal av dem, och deras döda kastades i havet.

9 Och på grund av detta storverk som mitt folk, nephiterna, hade utfört började de ^askryta över sin egen styrka och började svära inför himlarna att de skulle hämnas sina bröders blod, vilka hade dräpts av sina fiender.

10 Och de svor vid himlarna och även vid Guds tron att de skulle ^adra ut till strid mot sina fiender och skulle utplåna dem från landets yta.

11 Och det hände sig att jag, Mormon, alltifrån den stunden helt och hållet vägrade att vara härförare och ledare för detta folk på grund av deras ogudaktighet och avskyvärdheter.

12 Se, jag hade lett dem, ja, trots deras ogudaktighet hade jag många gånger lett dem i strid, och jag hade älskat dem av allt mitt hjärta enligt den ^aGuds kärlek som fanns i mig. Och min själ hade utgjutits i bön till min Gud hela dagen lång för dem, men det skedde ^butan tro på grund av deras hjärtans hårdhet.

13 Och tre gånger har jag befriat dem ur deras fienders händer, och de har inte omvänt sig från sina synder.

14 Och när de hade svurit vid allt som hade ^aförbjudits dem av vår Herre och Frälsare Jesus Kristus, att de skulle dra upp till strid mot sina fiender och hämnas sina bröders blod, kom Herrens röst till mig och sa:

15 ”^aHämnden är min, och jag ska ^butkräva den. Och eftersom detta folk inte omvände sig sedan jag befriat dem, ska de utplånas från jordens yta.”

16 Och det hände sig att jag helt och hållet vägrade att dra upp mot mina fiender. Och jag gjorde alldeles som Herren hade befallt mig, och jag stod som overksamt vittne för att kungöra för världen vad jag såg och hörde enligt de Andens uppenbarelser som hade vittnat om det som skulle komma.

17 Därför skriver jag ^atill er icke-judar och även till er, Israels hus, så att ni, när verket ska påbörjas, ska börja bereda er för att återvända till ert arveland.

18 Ja se, jag skriver till alla jordens ändar, ja, till er, Israels tolv stammar, som ska ^adömas efter era gärningar av de tolv som Jesus utsåg till att vara hans lärjungar i Jerusalems land.

19 Och jag skriver även till återstoden av detta folk, som likaså ska dömas av de ^atolv som Jesus utvalde i detta land, och dessa ska dömas av de andra tolv som Jesus utvalde i Jerusalems land.

20 Och detta uppenbarar Anden för mig. Därför skriver jag till er alla. Och i denna avsikt skriver jag till er: För att ni ska veta att ni alla måste stå inför Kristi ^adomarsäte, ja, varje själ som tillhör ^bAdams hela mänskliga familj. Och ni måste stå fram för att dömas efter era gärningar, vare sig de är goda eller onda,

21 och även för att ni ska kunna ^atro Jesu Kristi evangelium, som ni ska ha bland er, och även för att ^bjudarna, Herrens förbundsfolk, ska ha ännu ett ^cvittne förutom honom som de såg och hörde, om att Jesus som de dräpte var ^dKristus själv och Gud själv.

22 Och jag önskar att jag kunde förmå er, ^aalla ni jordens ändar, att omvända er och bereda er att stå inför Kristi domarsäte.