1 Nu hände det sig i det trettionde året av domarnas regering över Nephis folk att sedan Moroni hade fått och läst Helamans ^abrev fröjdade han sig storligen över den välgång, ja, den utomordentliga framgång, som Helaman hade haft med att inta de länder som hade förlorats.

2 Ja, och han kungjorde det för hela sitt folk, i hela landet runt omkring i den trakt där han var, för att även de skulle fröjda sig.

3 Och det hände sig att han omedelbart sände ett ^abrev till ^bPahoran och bad att denne skulle låta samla män för att förstärka Helaman, eller Helamans härar, så att han med lätthet skulle kunna behålla den del av landet som han hade lyckats återvinna på ett så förunderligt sätt.

4 Och det hände sig att när Moroni hade sänt detta brev till Zarahemlas land började han åter göra upp planer på att inta återstoden av de besittningar och städer, som lamaniterna hade tagit från dem.

5 Och det hände sig, medan Moroni sålunda gjorde förberedelser för att gå ut till strid mot lamaniterna, att folket i Nephihah, som hade samlats in från staden Moroni och staden Lehi och staden Morianton, angreps av lamaniterna.

6 Ja, även de som hade tvingats fly från Mantis land och från landet runt omkring hade kommit över och förenat sig med lamaniterna i denna del av landet.

7 Och eftersom de var mycket talrika, ja, och fick förstärkning från dag till dag, angrep de under Ammorons ledning Nephihahs folk, och de började dräpa dem i ett fruktansvärt blodbad.

8 Och deras härar var så talrika att återstoden av Nephihahs folk tvingades fly för dem. Och de kom och anslöt sig till Moronis här.

9 Och eftersom Moroni antagit att det skulle sändas män till staden Nephihah för att hjälpa befolkningen behålla staden, och då han visste att det var lättare att hindra staden från att falla i lamaniternas händer än att återerövra den från dem, antog han att de med lätthet skulle kunna försvara den staden.

10 Därför behöll han hela sin styrka för att försvara de platser som han hade återtagit.

11 Och när nu Moroni såg att staden Nephihah hade gått förlorad blev han djupt bedrövad och började undra om inte folket på grund av sin ogudaktighet skulle falla i sina bröders händer.

12 Och detsamma var fallet med alla hans huvudbefälhavare. De tvivlade och förundrade sig över befolkningens ogudaktighet, och detta på grund av lamaniternas framgångar mot dem.

13 Och det hände sig att Moroni blev vred på de styrande på grund av deras ^alikgiltighet för sitt lands frihet.