Finna glädje i Kristus
Det säkraste sättet att finna glädje i detta liv är att tillsammans med Kristus hjälpa andra.
Herren ber inte våra bärare av aronska prästadömet att göra allt, men det han ber dem om är förunderligt.
För några år sedan gick vår lilla familj igenom det många familjer ställs inför i denna fallna värld. Vår yngste son, Tanner Christian Lund, fick cancer. Han var en otrolig person, som nioåringar ofta är. Han var sanslöst busig och samtidigt slående andligt känslig. Rackarunge och ängel, busig och snäll. När han var liten och varje dag förbryllade oss med sina upptåg, undrade vi om han skulle växa upp till profet eller bankrånare. Hur som helst verkade det som att han skulle göra intryck på världen.
Och sedan blev han väldigt sjuk. Under de följande tre åren gjorde den moderna läkekonsten heroiska insatser, bland annat två benmärgstransplantationer under vilka han fick lunginflammation och därför måste ligga medvetslös i respirator i tio veckor. Han blev mirakulöst bättre under en kort tid, men sedan återvände cancern.
Strax innan han dog hade Tanners sjukdom spridit sig till skelettet, och trots starka värktabletter hade han ändå ont. Han kunde knappt ta sig ur sängen. En söndagsmorgon kom hans mamma Kalleen in i hans rum för att se hur han mådde innan familjen åkte till kyrkan. Hon var förvånad över att se att han på något sätt hade lyckats klä på sig och satt på sängkanten och plågat kämpade med att knäppa skjortan. Kalleen satte sig ner bredvid honom. ”Tanner”, sa hon, ”är du säker på att du är tillräckligt stark för att gå till kyrkan? Du borde kanske stanna hemma och vila i dag.”
Han stirrade på golvet. Han var diakon. Han hade ett kvorum. Och han hade en uppgift.
”Det är meningen att jag ska dela ut sakramentet i dag.”
”Jo, men någon kan säkert göra det åt dig.”
”Ja”, sa han, ”men … jag ser hur folk tittar på mig när jag delar ut sakramentet. Jag tror att det hjälper dem.”
Så Kalleen hjälpte honom knäppa skjortan och knyta slipsen, och så körde de till kyrkan. Uppenbarligen höll något viktigt på att hända.
Jag kom till kyrkan från ett tidigare möte och därför överraskades jag av att se Tanner sitta på diakonernas rad. Kalleen berättade lågmält varför han var där och vad han hade sagt: ”Det hjälper folk.”
Så jag tittade på när diakonerna klev fram till sakramentsbordet. Han lutade sig försiktigt mot en annan diakon när prästerna gav dem brödbrickorna. Och sedan hasade sig Tanner fram till sin plats och tog tag i änden av bänkraden som stöd när han delade ut sakramentet.
Det verkade som om han hade alla ögon i möteslokalen på sig, och alla rördes av hans smärta när han utförde sin enkla uppgift. Tanner hade på något sätt gett uttryck för en tyst predikan när han högtidligt och haltande gick från rad till rad, med sitt kala huvud blött av svett, och representerande Frälsaren som diakoner gör. Hans en gång okuvliga diakonkropp var nu full av blåmärken, bruten och sargad, och han led villigt för att tjäna genom att frambära sinnebilderna för Frälsarens försoning till våra liv.
Att se hur han hade kommit att tänka om att vara en diakon fick oss att också tänka annorlunda – om sakramentet, om Frälsaren, och om diakoner och lärare och präster.
Jag förundras över det outtalade underverk som den morgonen fick honom att så modigt svara på det stilla, milda kallet att tjäna, och över våra uppväxande ungdomars styrka och förmågor när de anstränger sig för att följa en profets kallelse att ta värvning i Guds bataljoner och delta i frälsningens och upphöjelsens verk.
Varje gång en diakon tar upp en sakramentsbricka påminns vi om den heliga berättelsen om den sista måltiden, om Getsemane, om Golgata och om trädgårdsgraven. När Frälsaren sa till sina apostlar: ”Gör detta för att minnas mig” 1 talade han även till var och en av oss genom tidsåldrarna. Han talade om det ändlösa mirakel som skulle ske när framtida diakoner, lärare och präster skulle frambära hans sinnebilder och uppmana hans barn att ta emot hans försonande gåva.
Alla sakramentets sinnebilder riktar blicken mot den gåvan. Vi begrundar brödet han en gång bröt – och brödet som prästerna framför oss nu i sin tur bryter. Vi tänker på innebörden av den helgade vätskan, då och nu, medan orden i dessa sakramentsböner högtidligt går från unga prästers munnar till våra hjärtan och upp till himlarna, och förnyar förbund som sätter oss i förbindelse med kraften i Kristi frälsning. Vi kanske tänker på vad det betyder när en diakon bär de heliga sinnebilderna till oss och står där Jesus skulle stå om han vore där, erbjudande sig att lätta våra bördor och hela vår smärta.
Som tur är behöver inte unga män och unga kvinnor bli sjuka för att upptäcka glädjen och syftet med att tjäna Frälsaren.
Äldste David A. Bednar har lärt oss att för att växa och bli som missionärer är bör vi göra det missionärer gör, och sedan ”rad på rad, bud på bud … blir [vi] gradvis det slags missionär … Frälsaren förväntar sig.” 2
Om vi ”vill … likna Jesus” 3 bör vi göra det Jesus gör. Och i en fantastisk mening i skrifterna förklarar Herren vad det är han gör. Han säger: ”För se, detta är mitt verk och min härlighet – att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan.” 4
Frälsarens mission har alltid och för evigt varit att tjäna sin Fader genom att frälsa hans barn.
Och det säkraste sättet att finna glädje i denna värld är att tillsammans med Kristus hjälpa andra.
Detta är den enkla sanning som inspirerade programmet Barn och ungdomar.
Alla aktiviteter i Barn och ungdomar och alla lärdomar i Barn och ungdomar handlar om att hjälpa unga människor bli mer som Jesus genom att med honom ägna sig åt frälsningens och upphöjelsens verk.
Barn och ungdomar är ett verktyg för att hjälpa varje primärbarn och ungdom att växa i sitt lärjungeskap och få en trosfylld insikt i hur glädjens väg ser ut. De kan börja förutse och längta efter rastplatserna och skyltarna längs förbundsstigen, där de döps och konfirmeras med den Helige Andens gåva och snart tillhör kvorum och Unga kvinnors klasser i vilka de känner glädjen av att hjälpa andra genom en följd av kristuslika tjänandehandlingar. De sätter upp mål, stora och små, som skapar balans i deras liv medan de blir mer som Frälsaren. FSY-konferenser, tidskrifterna Vägledning för de unga och Vännen samt appen Evangeliet i vardagen hjälper dem fokusera på att finna glädje i Kristus. De ser fram emot välsignelserna av tempelrekommendationer med begränsad användning och känner Elias ande genom den Helige Andens inflytande när de söker välsignelserna av tempel- och släktforskningsarbete. De vägleds av patriarkaliska välsignelser. Med tiden ser de sig själva besöka templet för att begåvas med kraft och för att finna glädje där när de blir evigt förenade, vad som än händer, med sina familjer.
I pandemins och katastrofernas motvind är uppfyllandet av det fullständiga löftet i det nya programmet Barn och ungdomar fortfarande under utveckling – men det brådskar. Våra ungdomar kan inte vänta på att världen ska komma på rätt köl innan de lär känna Frälsaren. Vissa fattar nu beslut de inte skulle fatta om de förstod sin sanna identitet – och Herrens.
Så det brådskande kallet från Guds bataljoner, nu i ödesmättad träning, lyder: ”Alle man på däck!”
Mammor och pappor, era söner behöver ert hängivna stöd lika mycket nu som någonsin tidigare då de fokuserade på mindre viktiga saker, som scoutmärken och knappar. Mödrar och fäder, prästadömsledare och Unga kvinnors ledare, om era ungdomar har det jobbigt för barn- och ungdomsprogrammet dem till Frälsaren, och Frälsaren ger dem frid. 5
Kvorum- och klasspresidentskap, kliv fram och inta er rättmätiga plats i Herrens verk.
Biskopar, länka era nycklar till kvorumpresidenternas så kommer era kvorum – och era församlingar – att ändras för alltid.
Och för er i det uppväxande släktet vittnar jag med visshet om att ni är älskade söner och döttrar till Gud, och han har ett verk för er att utföra.
När ni antar era posters majestät av allt er hjärta, all er förmåga, allt ert förstånd och all er styrka kommer ni att älska Gud och hålla era förbund och lita på hans prästadöme när ni arbetar för att välsigna andra, med början i era egna hem.
Jag ber att ni ska sträva, med fördubblad kraft värdig denna tid, att tjäna, utöva tro, omvända er och förbättra er varje dag och bli värdiga att ta emot templets välsignelser och den bestående glädje som endast kommer genom Jesu Kristi evangelium. Jag ber att ni ska förbereda er för att bli den hängivna missionär, trogna make eller maka, kärleksfulla far eller mor som ni har blivit lovade att ni slutligen kan bli genom att vara en sann Jesu Kristi lärjunge.
Må ni hjälpa till att förbereda världen för Frälsarens återkomst genom att uppmana alla att komma till Kristus och ta emot välsignelserna av hans försoning. I Jesu Kristi namn, amen.