Den pågående återställelsen
Återställelsen började i den heliga lunden för 200 år sedan och fortsätter i dag – och du kan vara en del av den.
Mitt hjärtas önskningar (Första synen), av Walter Rane
Det här är en härlig och spännande tid att vara på jorden. Vi har förmånen att vara med om stora händelser i tidernas fullhets utdelning, som förberedelse för Herrens andra ankomst.1 Vi får inte bara se de här förunderliga händelserna ske utan får också vara en del av dem.2
Ibland pratar vi om evangeliets återställelse som om allt hände på en gång. För två hundra år sedan påbörjades processen av den första synen, men återställelsen slutade förstås inte där. Herrens verk genom Joseph Smith och hans medarbetare fortsatte med att Mormons bok översattes, prästadömet återställdes, kyrkan organiserades, missionärer skickades ut, tempel byggdes, Hjälpföreningen organiserades och så vidare. De här händelserna började 1820 och fortsatte under hela Joseph Smiths liv.
Hur underbart det som Gud uppenbarade genom Joseph Smith än är, avslutades återställelsen inte under Josephs livstid. Genom profeter som kommit efter honom har vi fått sådant som den pågående utvecklingen av tempeltjänst, ytterligare skrifter, översättningen av skrifterna till många språk, evangeliets predikande i hela världen, organiserandet av Söndagsskolan, Unga kvinnor, Primär och prästadömets kvorum samt ett flertal justeringar i kyrkans organisation och tillvägagångssätt.
”Vi är vittnen till en återställningsprocess”, har president Russell M. Nelson sagt. ”Om du tror att kyrkan är helt återställd har du bara sett början. Det kommer mycket mer. … Vänta till nästa år. Och sedan året efter det. Ät dina vitaminer. Få tillräckligt med vila. Det blir spännande.”3
I enlighet med president Nelsons ord om att återställelsen pågår har vi sett många betydande ändringar i kyrkan sedan han blev dess president. Bland annat omstruktureringen av prästadömets kvorum, stödverksamheten som ersatte lärar- och besöksverksamheten och införandet av ett hemcentrerat sätt att studera evangeliet med stöd av kyrkan.4 Fler ändringar har skett sedan dess, och fler kommer.
Ett exempel i Västafrika
Mitt vittnesbörd om återställelsens pågående natur har påverkats av de fem år jag tillbringade med att tjäna i presidentskapet för området Afrika Väst. Jag har haft ett vittnesbörd om evangeliet sedan jag var ung. Men när jag bodde i Afrika pratade jag med några av de första västafrikanerna som tog emot evangeliet. Jag såg också kyrkan spridas snabbt över kontinenten och hundratals församlingar och stavar som formades, tempel och möteshus som fylldes till överflöd av trofasta medlemmar och goda män och kvinnor som av hela hjärtat omfamnade det återställda evangeliet. Inför mina ögon uppfylldes Joseph Smiths profetia om att kyrkan ”kommer att uppfylla jorden”.5
Två sådana trofasta medlemmar, James Ewudzie och Frederick Antwi, hjälpte mig en dag i Accra tempel i Ghana. Flera år innan det kom några missionärer till Ghana hade James varit en del av en grupp på omkring 1 000 personer som använde Mormons bok och annat material från kyrkan i sina kyrkomöten. De bad att kyrkan en dag skulle komma till Ghana. Han åkte runt i Ghana tillsammans med andra unga män och undervisade om evangeliet enligt det som stod i vårt material. När missionärerna väl kom 1978 döptes han första dagen som kyrkans dop började förrättas i Ghana.
Fred Antwi, en pionjärmedlem i kyrkan i Ghana
I början av Freds tid som medlem var han med på en begravning för en släkting som var stamhövding. Där fick han veta att släktens plan var att han skulle bli den nye hövdingen. Han visste att den positionen skulle kräva att han gjorde sådant som stred mot hans trosuppfattningar, så han störtade iväg efter begravningen och vände ryggen åt en position som skulle ha gett honom prominens och välstånd.
När Accra tempel hade invigts reste både James och Fred i över fyra timmar för att komma till templet varje vecka och arbeta som tempeltjänare. När jag utförde förrättningar tillsammans med dem överväldigades jag av historiens vingslag som omgav mig. Då jag insåg att de båda männen representerade en del av kyrkans historia i Afrika kändes det som att ha John Taylor eller Wilford Woodruff eller andra tidiga medlemmar i kyrkan med mig för att utföra förrättningar.
Det jag såg, upplevde och kände i Västafrika var som att ta del av det som Herren sa till Enok skulle hända: ”Jag ska sända rättfärdighet ner från himlen, och sanning ska jag bringa fram ur jorden för att bära vittnesbörd om min Enfödde … Och jag ska låta rättfärdighet och sanning svepa över jorden såsom en flod för att samla mina utvalda från jordens fyra hörn” (Mose 7:62).
Jag såg rättfärdighet och sanning svepa över den afrikanska kontinenten och hur de utvalda samlades från den delen av världen. Mitt vittnesbörd om återställelsen stärktes eftersom jag såg denna viktiga del av återställelsen hända mitt framför ögonen.
Jag såg också något annat i den pågående återställelsen: en brinnande tro och andlig energi bland de afrikanska medlemmarna. Jag har hört äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum säga: ”Kirtland [där kyrkans medlemmar bodde på 1830-talet] är inte bara i Ohio. Det är också i Afrika.” Många går med i kyrkan i Afrika på grund av starka personliga andliga upplevelser. De här nya medlemmarna ger andlig energi och behöver ytterligare undervisning om evangeliet. För dem pågår återställelsen på ett personligt plan. När de lär sig mer och mer om kyrkan fortsätter evangeliets sanningar att uppenbaras inför dem. Samma sak kan sägas om oss alla när vi fortsätter att utöka vår kunskap om evangeliet.
Tre sätt att hjälpa till med den pågående återställelsen
Gud har gett oss den storartade möjligheten att spela en viktig roll i det här verket. Herren har sagt att ”kroppen [kyrkan] behöver varje lem” (L&F 84:110). Alla medlemmar i kyrkan har förmånen att delta i den här pågående återställelsen. Hur gör vi det?
Ett sätt att delta är genom att ingå och hålla heliga förbund. Förrättningar, däribland tempelförrättningarna, har inget syfte om medlemmarna inte ingår och håller förbunden som är förknippade med dessa förrättningar. Syster Bonnie Parkin, tidigare generalpresident för Hjälpföreningen, har sagt: ”När vi ingår förbund visar vi ett villigt hjärta. När vi håller våra förbund visar vi ett trofast hjärta.”6
Genom att ingå och hålla förbund förbereder vi oss inte bara för evigt liv, vi hjälper också till att förbereda och stärka det som Herren kallar ”mitt förbundsfolk” (L&F 42:36). Vi ingår förbund med Gud och blir en del av hans förbundsfolk genom dop, konfirmation, sakramentet, melkisedekska prästadömet och templets förrättningar.
Det andra sättet varpå vi kan vara delaktiga i den pågående återställelsen är genom att uppfylla de ämbeten och uppgifter vi får. Det är så kyrkan går framåt. Hängivna lärare undervisar barn, ungdomar och vuxna om evangeliet. Stödsystrar och stödbröder visar omsorg om kyrkans enskilda medlemmar. Presidentskap och biskopsråd ger vägledning till stavar, distrikt, församlingar, grenar, kvorum, organisationer, klasser och grupper. Ungdomsledare tar hand om unga kvinnor och unga män. Kamrerer och sekreterare registrerar viktig information som sedan upptecknas i himlen, och en mängd andra utför viktiga roller för att förbereda folket för evigt liv och Frälsarens andra ankomst.
Ungdomar köar för att komma in i Accra tempel i Ghana
Ett tredje sätt vi kan delta i återställelsen på är genom att hjälpa till att samla Israel. Allt sedan återställelsens första dagar har det här varit en väsentlig del av verket. Som president Nelson har sagt har vi möjligheten och plikten att hjälpa till med insamlingen som sker på båda sidorna om slöjan. I sitt avslutande tal under sin första generalkonferens som kyrkans president sa president Nelson kort och gott: ”Vårt budskap till världen är enkelt och uppriktigt: Vi inbjuder alla Guds barn på båda sidor om slöjan att komma till Frälsaren, ta emot det heliga templets välsignelser, nå bestående glädje och bli berättigade till evigt liv.”7
Att samla Israel på den här sidan om slöjan innebär missionsarbete. Alla som kan verka som heltidsmissionärer bör noga överväga den möjligheten. Jag räknar det som en stor välsignelse att jag kunde verka som missionär i Italien när kyrkan var mycket ung där. Våra grenar träffades i hyrda lokaler och vi hoppades att vi en dag skulle ha stavar och församlingar där. Jag såg modiga pionjärer bli medlemmar i kyrkan och lägga grunden till Israels insamling i det enastående landet.
Agnese Galdiolo var en av dem. Vi kände alla Anden starkt när hon blev undervisad av missionärerna. Men fastän Anden kändes så starkt visste hon att hennes familj häftigt skulle motsätta sig att hon blev döpt. Vid en viss punkt, och fylld av Anden, gick hon emellertid med på att döpas. Men hon ändrade sig dagen då hennes dop var planerat. Hon kom tidigt till den hyrda lokalen där hon skulle döpas för att säga att hon inte kunde göra det på grund av påtryckningarna från familjen.
Innan hon gick frågade vi om vi kunde prata i några minuter. Vi gick till ett klassrum där vi föreslog att vi skulle be tillsammans. När vi hade gått ner på knä bad vi henne att uppsända bönen. Efter bönen ställde hon sig upp med tårar i ögonen och sa: ”Okej, jag ska bli döpt.” Och några minuter senare var hon det. Året därefter gifte hon sig med Sebastiano Caruso och de fostrade fyra barn. Alla barnen har varit missionärer och därefter fortsatt att tjäna i kyrkan.
Äldste och syster Curtis med några medlemmar i familjen Caruso.
Agnese och Sebastiano var också missionärer när Sebastiano verkade som missionspresident. När jag var ute andra gången som missionär i Italien, 25 år efter den första gången, kunde jag se vad paret Caruso och andra pionjärer hade gjort för att få Guds rike att växa där. Mina missionärer och jag arbetade på att bygga upp kyrkan och drömde om att ett tempel en dag skulle byggas i Italien. Föreställ dig min glädje över det faktum att vi nu har ett tempel i Rom!
Det finns få glädjeämnen som kan jämföras med en missionärs glädje. Vilken stor välsignelse att födas i en tid när vi glatt kan delta i den pågående återställelsen genom att hjälpa till att samla Israel!
En missionärs glädje upplevs förstås inte bara av heltidsmissionärer. Var och en av oss kan hjälpa till att omvända eller aktivera våra systrar och bröder genom att arbeta hand i hand med heltidsmissionärerna. Vi har möjligheten att samla Israel genom att inbjuda andra att komma och se och genom att hjälpa dem som får undervisning.
Det är genom tempeltjänst och släktforskning som vi hjälper till att samla Israel på andra sidan om slöjan. Det har länge varit vårt högtidliga ansvar att utföra det här arbetet. Före Joseph Smiths död utförde medlemmarna dop för de döda, och några tog emot sina begåvningar och beseglingar. I och med färdigställandet av Nauvoo tempel påbörjades begåvningar för levande på allvar. Begåvningar och beseglingar för förfäder påbörjades också i templen i Utah.
Eliza R. Snow, en nyckelperson i återställelseprocessen, förstod vikten av den delen av återställelsen. Hon tillbringade mycket tid i Endowment House och assisterade i förrättningar där.8 Under ett besök av Hjälpföreningen 1869 sa hon till systrarna: ”Jag har begrundat det stora arbete vi har att utföra för att hjälpa till med frälsningen för levande och döda. Vi vill vara … dugliga medhjälpare till Gudarna och de Heliga.”9
Och naturligtvis har tempelförrättningarnas tillgänglighet utökats dramatiskt i och med alla tempel som byggts i världen, och fler kommer.
Med verktygen vi nu har till vårt förfogande kan tempeltjänsten och släktforskningsarbetet vara en kontinuerlig del av vårt deltagande i den pågående återställelsen. Jag har varit intresserad och engagerad i släktforskningsarbete i åratal, men verktygen på internet har storligen utökat min förmåga att ta släktnamn till templet. Jag har högtidliga minnen av när jag satt i vår lägenhet i Ghana och sökte efter namn på mina europeiska förfäder som min fru och jag kunde ta till Accra tempel. Den glädjande möjligheten har följt oss till andra platser som vi har skickats till.
Genom profeten Joseph Smith påbörjade Gud processen ”att genomföra återställelsen av allt som har talats … genom alla de heliga profeternas mun sedan världens begynnelse” (L&F 27:6). Den återställelsen har fortsatt till nuvarande tid eftersom ”Gud … nu uppenbarar, och … ännu kommer att uppenbara många stora och viktiga ting angående sitt rike” (TA 1:9). Jag är djupt tacksam för att vi får delta i den här pågående återställelsen.