Hemmet och familjen
Inspiration vid bryggan
Min familj led och jag var tvungen att vänta i fyra timmar på båten hem. Det var rätt tid för en bön.
Illustration Charles Lehman
Jag var en båttur bort när jag fick veta att det hade varit ett stort gräl i familjen tidigare under dagen. Ett mycket stort gräl.
Min fru var arg. Mina barn var arga. Alla kände sig sårade. Och jag visste inte vad jag skulle göra.
Jag hade tagit min lilla jobblastbil tidigt på morgonen på min hemö Upolu i Samoa och åkt ombord på färjan till Savai’i. Den resan tar flera timmar i varje riktning.
När jag hade pratat med min fru i telefonen och hört ilskan i hennes röst får jag erkänna att jag inte ville tänka på att komma hem till den situationen. Jag visste inte hur jag skulle hantera så många sårade känslor i familjen.
Jag stannade intill båtbryggan och började be. Jag satt i lastbilen i fyra timmar och bad om min familj medan jag väntade på båten hem.
Efter att ha bett länge fick jag ett tydligt andligt intryck. ”Visa bara att du älskar dina barn. Visa kärlek. Säg: ’Jag älskar er och Gud älskar er.’”
Jag hade alltid kommit bra överens med mina barn. De vet att jag älskar dem, och de vet hur mycket de betyder för mig. Men jag förstod tydligt genom uppenbarelsen att det enda som kunde föra familjemedlemmarna närmare varandra igen var att jag visade ännu större kärlek.
När jag kom hem sent den kvällen var min fru mycket upprörd. ”Vad tänker du göra?” frågade hon mig.
Jag berättade om uppenbarelsen jag hade fått. Jag sa att jag kände att vi behövde visa vår kärlek ännu tydligare för våra barn. ”Jag tror att det är nyckeln till att få bort den smärta som alla känner”, sa jag. Vi bestämde oss för att försöka.
Just den kvällen var det vår vanliga kväll för familjeråd. Men på grund av grälet ville de flesta i familjen ställa in det. Min fru och jag bestämde oss för att ha familjeråd ändå.
Ingen sa ett enda ord först. Jag förstod att många tårar hade fällts den dagen och att det fanns en hel del känslomässig smärta hos familjen.
Sedan började min fru prata. ”Jag vill att ni ska veta hur mycket jag älskar er alla”, sa hon. Jag såg hur barnens kroppsspråk förändrades. De hade alla suttit på kanten av stolarna. Men så fort min fru sa hur mycket hon älskade barnen så lutade de sig tillbaka och slappnade av. Snart började de också prata. Jag berättade också hur mycket jag älskade dem och hur glad jag är över att vi är en familj.
Det löste hela problemet. Det var helt otroligt. All ilska försvann från vårt hem och vi kunde laga det som var trasigt.
Nu är ju inte min familj fullkomlig. Men vi älskar varandra väldigt mycket. Och vi tar oss tid till varandra. Oavsett om det gäller att gå upp tidigt och läsa skrifterna tillsammans, gå i kyrkan tillsammans, spela basket tillsammans, äta måltider eller bara lyssna på musik tillsammans, så arbetar vi flitigt på att hålla oss nära varandra.
Efter allt detta har min fru och jag nu mer än någonsin insett hur viktigt det är att vi visar vår kärlek till våra barn.
Vad vi kan lära oss av den här pappan
-
Broder Silaga insåg att han inte kunde lösa problemet på egen hand. Han bad i timmar för att få uppenbarelse om hur han skulle hjälpa sin familj.
-
Familjen Silaga har ett hem med Jesus Kristus i centrum. Trots sina upptagna scheman vaknar de tidigt för att studera skrifterna tillsammans. De har familjeråd varje vecka. De går i kyrkan. De gör allt de kan för att deras hem och familj ska få ta del av evangeliets välsignelser.
-
Broder Silaga rådgjorde med sin fru innan de pratade med barnen om grälet.
-
Broder och syster Silaga talar ofta om för sina barn hur mycket de älskar dem.
-
Familjen Silaga arbetar tillsammans, men de leker också tillsammans. De exemplifierar följande råd av äldste Dieter F. Uchtdorf i de tolv apostlarnas kvorum: ”I förhållande till familjen stavas kärlek egentligen t-i-d, tid. Att ägna tid åt varandra är nyckeln till harmoni i hemmet” (”Det som betyder mest”, Liahona, nov. 2010, s. 21).