Endast digitalt: Unga vuxna
Hur jag vet att profeten är kallad och ledd av Gud
Mitt vittnesbörd om levande profeter förändrades dagen då en apostel besökte Haiti.
Författaren bor i Haiti.
Som uppvuxen i kyrkan har jag alltid befunnit mig i en kamp om att känna till sanningar och hålla mitt vittnesbörd starkt. Jag minns en torsdagsmorgon på seminariet när min lärare undervisade oss om profeter och apostlar. Han sa något som etsade sig fast i minnet: ”President Thomas Spencer Monson [som var profet då] är en Guds profet, och den som har en önskan om att få veta om det här är sant kan be uppriktigt för att få svar.” Hans ord påverkade mig djupt.
När jag kom hem den dagen knäföll jag och bad min himmelske Fader låta mig veta om president Monson var kallad som profet av honom. I det ögonblicket fylldes jag av stor och ljuvlig glädje – något oförklarligt. Från den dagen visste jag att värmen jag kände i den stunden kom från Gud, och den bekräftade min tro på profeten. Min kärlek växte tills jag visste att jag behövde profetens vägledning i mitt liv. Jag klarade mig inte utan den. Jag ville alltid lyssna och handla efter alla hans ord från generalkonferensen. När jag några år senare fick veta att president Monson hade dött blev jag mycket ledsen eftersom min kärlek till honom var så stark.
När president Russell M. Nelson inröstades som ny profet undrade jag hur jag någonsin skulle kunna känna lika mycket kärlek till honom som jag hade känt för president Monson. Men min himmelske Fader kände till mitt hjärtas önskan, som är att utveckla lika mycket kärlek till var och en av de män han kallar att leda sin kyrka. Och jag tror att han ville att jag skulle fortsätta få upplevelser som gjorde att jag kunde det.
Strax efter sin kallelse skickade president Nelson äldste Dale G. Renlund i de tolv apostlarnas kvorum för att träffa ungdomarna i Haiti. Jag gladde mig åt tanken att få träffa honom. Jag ville verkligen få veta om han var kallad av Gud.
Jag hittade sanningen
Efter en lång resa kom jag fram till huvudstaden i mitt land och intog min plats i byggnaden där vi skulle få träffa äldste Renlund. När han kom in i salen kände jag hur bröstet fylldes av värme. Han inledde sitt tal med att säga att det var president Russell M. Nelson som hade sänt honom att besöka oss. I det ögonblicket förstod jag att Gud visste vad vi behövde för att känna vår nye profets kärlek och stöd, och han lät oss få den möjligheten.
När äldste Renlund bad om en frivillig att läsa upp inledningen i Mormons bok för gruppen kände jag Anden så starkt – jag ställde mig upp utan att ens vara medveten om vad jag gjorde. Jag gick upp på förhöjningen och ställde mig nära aposteln för att läsa. Mitt hjärta började genast slå jättefort och jag kan inte med ord beskriva styrkan från Anden som jag kände. Det var som om Gud var där i salen och det var en otrolig känsla. I det ögonblicket försvann alla mina frågor och tvivel. Jag visste att äldste Renlund verkligen var en apostel som kallats av Gud. Jag kände stor kärlek till honom – och till profeten som hade sänt honom att tala till oss.
Vår himmelske Fader älskar oss så mycket att han uppenbarar sig och sin vägledning genom sina underbara ledare. Jag vittnar om att profeten och apostlarna är kallade av Gud, att president Nelson följer Guds rekommendationer och uppenbarelser och att han alltid kommer att vägleda oss på den rätta stigen. I och med Joseph Smith påbörjades verket att återställa evangeliet, och det verket fortsätter än i dag. Och när vi gör vårt bästa i att följa våra profeters undervisning och dela med oss av sanning till andra, kan vi också delta i den pågående återställelsen.