”Jag vill åka hem”
Illustration Allen Garns
När min man och jag åt lunch på en lokal smörgåsrestaurang kom en man in som såg ovårdad, vilsen och förvirrad ut. När han kom fram till vårt bord blev jag förvånad över att han inte bad om pengar. Han frågade bara efter vägen till Flagstaff. Min man och jag gav honom vägbeskrivningen. Han tackade oss och gick.
Efter lunchen begav vi oss hemåt. Snart såg jag mannen komma gående mot en bensinstation. Jag fick en stark känsla av att jag skulle hjälpa honom och bad min man köra in på bensinstationen. Jag gick fram till mannen och presenterade mig. Han hade sorgsna och trötta ögon. Djupa fåror från ett hårt liv hade etsats in i hans ansikte.
Jag frågade hur han tänkte ta sig till Flagstaff. Han sa att han skulle gå till fots. Jag visste att det var omöjligt eftersom det var nästan 20 mil dit. Jag gav honom lite pengar och sa att han kunde gå till en snabbmatsrestaurang i närheten och äta lite och att jag skulle komma tillbaka och ta honom till busstationen och köpa en biljett till Flagstaff.
Jag gick tillbaka till bilen och berättade vad som hade hänt för min man. På grund av hans hälsoproblem ringde jag en vän och bad henne åka tillbaka med mig. Hon sa ja. Vi tog med oss lite förnödenheter, mat och vatten. Sedan körde vi till restaurangen och hämtade mannen.
När vi körde till bussdepån började den stackars mannen upprepa orden ”jag vill åka hem”. Jag frågade om Flagstaff var hans hem. Det var det inte, men hans dotter, som han inte hade pratat med på flera år, bodde där. Han förklarade att han hade släppts ut från fängelset två veckor tidigare. Han och en annan frisläppt fånge hade släppts av vid busstationen och fått varsin biljett. Den andra fången hade stulit hans biljett och den lilla summa pengar han hade. Sedan dess hade han bara drivit runt. Ingen ville hjälpa honom.
”Jag vill åka hem”, sa han igen.
Vi kom fram till busstationen. Jag köpte hans biljett och gav honom lite pengar och förnödenheterna vi hade med oss. Han tackade oss och satte sig ner. När vi körde hem upprepades mannens ord inom mig: ”Jag vill åka hem.”
Är inte det vad vi alla vill? Vi är alla borta från det kärleksfulla hem vi lämnade när vi kom till jorden. Vi kan alla gå vilse, så Jesus Kristus visade oss vilken väg vi ska gå och betalade, genom sitt försoningsoffer, det yttersta priset för våra synder. På liknande sätt som den här mannen inte kunde ta sig hem på egen hand, kan inte heller vi återvända till vårt himmelska hem utan vår Frälsare.