Endast digitalt: Unga vuxna
Hur jag kom tillbaka till stigen efter min oplanerade graviditet
Jag var ensam och gravid. Men jag insåg att jag ville ha ett annat liv. Jag ville leva för Kristus och jag ville vara värdig templets välsignelser.
Jag bestämde mig för att studera vid ett college som låg nära mitt hem. Jag var glad att kunna ägna mig åt den idrott jag älskade på en högre nivå och ändå veta att min familj satt på läktaren och tittade på och stöttade mig. Jag kommer från en underbar familj och mina föräldrar undervisade oss om Jesu Kristi evangeliums värderingar och normer.
Men jag var tjugo år, elev-idrottare, spelade fotboll och levde ”college-livet”, vilket ledde till att jag övergav de principer jag hade fått undervisning om. Jag gick i skolan och spelade fotboll under veckorna och festade på helgerna, i tron att jag hade hittat sann lycka. Så fel jag hade! Men det är så Satan gör – han får det som är fel att verka så lockande att det efter ett tag ser rätt ut.
Jag tappade helt kontrollen under mitt tredje år på college. Jag gjorde dåliga val och upptäckte att jag var gravid. Hela mitt perspektiv på livet förändrades. Det handlade inte längre bara om mig, utan också om barnet jag bar på. Orden i Alma 36:17–21 talade direkt till min själ, för liksom Alma kände jag stor sorg och hade starka skuldkänslor på grund av mina val.
Vägen genom omvändelse kan vara svår och prövande. Det var svårt att erkänna att jag hade fel och hade gjort ett misstag. Att möta dem jag älskade och tala om för dem att jag var gravid var en av de mest skrämmande ögonblicken i mitt liv. Jag träffade också min biskop och ställdes inför ett disciplinråd, vilket ledde till att jag under en längre tid inte kunde ta sakramentet. Jag ville bara fly och låtsas att det här inte var verklighet. Men det var det. Det här var min nya verklighet. Jag hade en svår väg framför mig oavsett vad jag gjorde.
Min familj var besviken på grund av mina val, men de älskade mig och ville mitt bästa, precis som vår himmelske Fader. Många gånger frågade jag mig själv hur han kunde förlåta mig efter alla misstag jag hade gjort. Svaret jag fick varje gång var: därför att han älskar mig och vill att jag ska återvända till honom. Jag visste att jag hade gjort mina jordiska föräldrar besvikna, men tanken på hur mycket jag hade sårat min Fader i himlen var fruktansvärd.
Ändå kände jag mig så ensam och vilsen under de första månaderna av min graviditet, och osäker på vad jag skulle göra. När jag började be mer innerligt till min himmelske Fader om vägledning och hjälp insåg jag att jag egentligen aldrig var ensam. Han fanns alltid där och väntade bara på att jag skulle söka honom. Jag upplevde en drastisk förvandling i hjärtat. Jag ville leva ett annat liv. Jag ville leva för Kristus. Jag ville vara värdig att ta sakramentet igen. Jag ville vara värdig att gifta mig i templet en dag, något som jag trodde var långt utom räckhåll på grund av mina misstag.
Det var då jag upplevde den sanna kraften i att Jesus Kristus är min Frälsare. Jag såg verkligen bevis på Herrens ömma barmhärtighet under de där korta nio månaderna. Jag fick större tro än vad jag någonsin haft tidigare. Det var min tro på Jesus Kristus som fick mig att välja adoption för min fina lilla flicka. Smärtan över att adoptera bort min dotter var enorm. Men glädjen jag kände över att hjälpa en annan Guds dotter komma till sin eviga familj var större. Jag förändrades till det bättre av den upplevelsen, något som kan hända oss alla om vi verkligen ångrar oss och omvänder oss – och låter Herren göra oss hela igen.
Varje dag sedan dess har jag fått välsignelser.
Jag blev faktiskt också adopterad som spädbarn, och sex månader efter att ha adopterat bort min dotter fann och återförenades jag med min biologiska mamma. Det var ett rent underverk. Kort därefter träffade jag min framtida make som jag så småningom gifte mig med i templet. Jag är nu mamma till fyra andra underbara barn.
Mitt liv förändrades för evigt i och med min oplanerade graviditet och att jag adopterade bort min förstfödda. Jag har lärt mig så mycket om mig själv och om den kärlek som Gud och Jesus Kristus har till mig och till var och en av oss. Genom sorgen, smärtan, tårarna, de outtalade bönerna och bönesvaren har jag funnit hopp, kärlek, förlåtelse, barmhärtighet och nåd. Jag lärde mig att adoption handlar om kärlek. Jag lärde mig att värdesätta möjligheten att ta sakramentet. Jag insåg att jag inte var helt vilse – jag behövde bara återvända till stigen som jag hade vandrat bort från. När jag uppriktigt omvände mig från mina synder och lärde mig lita på och ha tro på Kristus, förde han mig tillbaka till sin hjord och välsignade mig rikligen. Jesu Kristi försoning är verklig, och hans nåd räcker till för oss alla (se Eth. 12:27).