Hur kan vi stödja våra ledare?
Under de tårfyllda dagarna efter en brand som ödelade hela bostadsområden i Sonoma County, Kalifornien, reste äldste Ronald A. Rasband i de tolv apostlarnas kvorum till de utsatta samhällena för att vara med kyrkans medlemmar.
Han var på en tjänandemission. Han och syster Melanie Rasband tröstade de drabbade medlemmarna i deras möteshus och vid kanterna av deras förkolnade bostäder.
Och vart han än åkte kom medlemmar fram för att skaka hand. Det var en uppskattande gest. De tackade aposteln för hans stöd. Men varje handskakning kommunicerade en gemensam känsla: ”Jag stödjer dig.”
En handling i tro
Röstning är en helig handling som förbinder kyrkans medlemmar med dess ledare, säger äldste Gary E. Stevenson. Med över 16 miljoner medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är det relativt få som någonsin får prata ansikte mot ansikte med en apostel eller skaka en apostels hand. Men alla medlemmar har möjlighet att skapa ett band till de här och andra ledare i kyrkan genom en formell röstning och dagliga stödjande handlingar, säger president M. Russell Ballard, tillförordnad president för de tolv apostlarnas kvorum.
”Vi ger vår stödjande röst genom att räcka upp handen men också genom våra hjärtan och våra handlingar, säger äldste Gerrit W. Gong. ”Vi stödjer kyrkans ledare på samma sätt som vi stödjer varandra. Vi vet att vi är sammanbundna genom förbund.”
Att be för apostlarna är en oskattbar del av att stödja, säger äldste Ulisses Soares. ”Vi är vanliga människor, och Herren har kallat oss till något som övergår vår förmåga. Men vi känner att vi kan nå den förmågan eftersom medlemmarna ber för oss.”
Tro föregår och följer stödjandet, tillägger äldste Soares. ”Genom att stödja apostlarna hjälper du Frälsaren att utföra sitt arbete. Din tro hjälper Herren åstadkomma det han kommunicerar genom sina profeter och uppenbarare.”
”Jag älskar bilden av armar höjda i rät vinkel och meningen bakom det”, säger äldste Jeffrey R. Holland. Att få kyrkans medlemmars stödjande röst är andligt sett som att få livgivande mat för apostlarna, tillägger han. ”Varje röst räknas, liksom varje hjälpande hand. Ingen behöver tjäna ensam i kyrkan, oavsett ämbete.”
En långvarig sedvänja
Sedvänjan att ge apostlarna sin stödjande röst i kyrkan går tillbaka till återställelsen av Jesu Kristi evangelium. Ända från första dagen uppmanades medlemmarna att godkänna kyrkans ledares ämbeten och att stödja dem i det ämbetet.
Den 6 april 1830 samlades Joseph Smith och hans nyligen döpta efterföljare i ett litet timmerhus som tillhörde Peter Whitmer Sr i Fayette, Seneca County i staten New York.
Joseph ställde sig upp och frågade deltagarna om de ville att Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga skulle organiseras.
De nya medlemmarna utövade principen om enhälligt bifall och räckte upp händerna för att ge sitt godkännande genom enhällig röstning. Sedan gav de sitt godkännande till Joseph Smith och Oliver Cowdery som sina lärare och andliga rådgivare.
”Att vara medlem i kyrkan är något mycket personligt”, säger äldste Holland. ”Varje individ räknas. Det är därför vi verkar enligt principen om enhälligt bifall. Vi vill att alla ska ha en åsikt, ge uttryck för den och vara eniga i verkets fortgång.”
En handling som upphöjer oss alla.
När medlemmarna i de tolv apostlarnas kvorum tackar ja till apostlaskapet känner de sig nödgade att göra Herrens vilja, säger äldste Dale G. Renlund. Genom att välja att stödja de tolv visar medlemmarna sin tillit till varje apostels löfte om lydnad mot Frälsaren.
Sista dagars heliga som ger sin stödjande röst till en apostel stöder samtidigt hela kvorumet, säger äldste Quentin L. Cook.
Den heliga röstningen lyfter och välsignar apostlarna – men den lyfter också dem som stöder, tillägger äldste Cook. ”Det förbättrar dem och välsignar dem och ger dem vägledning.”
Det innebär att precis som de medlemmar som drabbades svårt av Santa Rosa-bränderna erbjöd sitt stöd till äldste Rasband, kan medlemmar över hela världen lyftas när de lyfter varje medlem i de tolvs kvorum.