Ett heligare mönster för tjänande
Äldste Patrick Kearon
i presidentskapet för de sjuttio
Från en världsomfattande andakt för unga vuxna, ”Ett kännetecken på Herrens sanna och levande kyrka”, som hölls vid Brigham Young University–Idaho den 6 maj 2018.
Må vi följa den levande Kristus på ett allt mer villigt och effektivt sätt när vi strävar efter att bli hans sanna lärjungar genom att tjäna som han.
Illustrationer Kelley McMorris
När jag var 15 eller 16 var jag djupt självupptagen och liksom många av oss i ungdomsåren orolig, osäker och sårbar. Jag kände mig vilsen, självmedveten och tafatt. Det förvärrades av att mina föräldrar bodde långt borta i Saudiarabien medan jag gick på internatskola i en avlägsen kusttrakt i England. I fråga om skolan skulle Hogwarts med Snape ha varit mer välkomnande.
Det var vanligt med dåligt väder längs med den där kusten, men en vinter blåste en oerhört våldsam storm in över irländska sjön med vindar i orkanstyrka. Cirka 5 000 bostäder översvämmades, maten höll på att ta slut och många blev helt avskurna utan elektricitet eller något sätt att värma och lysa upp sina hem.
När översvämningen började dra sig tillbaka skickade skolan ut oss för att hjälpa till med röjningen. Jag var förbluffad över att uppleva en sådan naturkatastrof på nära håll. Det fanns vatten och lera överallt. De som fått sina hem översvämmade var askgrå i ansiktet och hålögda. De hade inte sovit på flera nätter. Mina skolkamrater och jag flyttade vattendränkta tillhörigheter till övre våningsplan och drog loss heltäckningsmattor som hade förstörts.
Men det som sedan slog mig mest var kamratskapet som utvecklades. Det fanns en underbar, gemytlig känsla bland människorna som förenats för ett värdigt ändamål under svåra omständigheter. Jag tänkte senare på att alla de där känslorna av osäkerhet som ofta tog upp så mycket av min tankeverksamhet försvann medan jag engagerade mig i arbetet att hjälpa våra grannar.
Upptäckten att mitt dystra, självupptagna tillstånd kunde botas av att hjälpa andra borde ha förändrat mig. Men det gjorde den inte, eftersom upptäckten inte sjönk in tillräckligt djupt, och eftersom jag inte funderade djupare på det som skett. Den insikten kom senare.
Uppmaningen att tjäna
Fotografi av mor och dotter, Linda Jean Purnell
Jag begrundade detta under generalkonferensen i april 2018 när jag hörde den upprepade uppmaningen att tjäna som Frälsaren tjänar – och att göra det av kärlek och för att vi alla är vår himmelske Faders barn.
Vi tjänar inte för att vårt tjänande räknas och mäts, utan för att vi älskar vår Fader i himlen och motiveras av ett högre och ädlare skäl: att hjälpa våra vänner hitta och hålla sig kvar på stigen hem till honom. Vi älskar och tjänar vår nästa som Jesus skulle ha gjort om han var i vårt ställe, för att verkligen försöka förbättra människors liv och lätta deras bördor. Det är därifrån glädje och varaktigt förverkligande kommer, för både givaren och mottagaren, när vi delar frukten av att veta och känna vårt obegränsade värde och Guds eviga kärlek till var och en av oss.
President Russel M. Nelson har sagt att ”ett kännetecken för Herrens sanna och levande kyrka kommer alltid att vara en organiserad, riktad ansträngning att betjäna vart och ett av Guds barn och deras familjer. Eftersom det är hans kyrka ska vi som hans tjänare betjäna den enskilde, så som han gjorde. Vi tjänar i hans namn, med hans kraft och myndighet och med hans kärleksfulla godhet.”1
Jag vet att om vi lyssnar till kallet att tjäna kan vi höja oss över oss själva, växa i tro, självförtroende och lycka och övervinna vår självupptagenhet och den känsla av tomhet och dysterhet den skapar.
Tjänande förvandlar oss
Skönheten i den här sortens tjänande är att det hjälper andra, men det förvandlar också oss genom att befria oss från oro, fruktan, ångest och tvivel. Till en början kan tjänandet helt enkelt distrahera oss från våra egna problem, men det växer snart och blir något mycket högre och vackrare. Vi börjar uppleva ljus och frid nästan utan att märka det. Vi blir lugnade, värmda och tröstade. Och vi blir varse en glädje som inte kan uppnås på något annat sätt.
Som president Spencer W. Kimball (1895–1985) förklarade: ”Det rika livet som framhålls i skrifterna är den totala andlighet som uppnås genom att vi mångfaldigar vårt tjänande av andra och genom att investera våra talanger i tjänande till Gud och människor.” Han tillade: ”Vi växer när vi tjänar andra – ja, det är verkligen lättare för oss att ’finna’ oss själva eftersom det finns så mycket mer av oss att finna!”2
Ett kall från Mästaren
Kristus och fiskarna, av J. Kirk Richards
När Frälsaren kallade Petrus, Andreas, Jakob och Johannes att följa honom bytte de genast riktning och fokus: ”Genast lämnade de näten och följde honom.” (Matt. 4:20).
Men när Frälsaren hade tagits ifrån dem på det grymmaste sätt, återvände de till att fiska, till det de kände till. Vid ett tillfälle kom den uppståndne Frälsaren till dem när de fiskade utan framgång.
”Han sade: ’Kasta ut nätet på höger sida om båten, så ska ni få. De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra upp det för all fisken” (Joh. 21:6).
Det här visade inte bara att han inte hade förlorat något av sin makt, utan gav också en tydlig bild av att de letade på fel plats och fokuserade på fel sak. När de åt fisk på stranden frågade Frälsaren Petrus tre gånger om han älskade honom. Varje gång svarade Petrus med växande oro att han gjorde det. Efter varje svar bad Jesus Petrus att föra hans får på bete. (Se Joh. 21:15–17.)
Varför frågade Frälsaren Petrus tre gånger om han älskade honom? Petrus hade kallats att följa Jesus tidigare, och han svarade genast genom att lämna fisket bakom sig. Men när Jesus togs ifrån dem sörjde Petrus. Han kände sig vilsen. Han återvände till det enda han kände till – fiske. Nu ville Jesus att Petrus verkligen skulle höra honom och förstå allvaret i inbjudan den här gången. Han ville att Petrus skulle förstå vad det innebär att vara en lärjunge till den uppståndne Kristus, nu när han inte längre skulle gå bredvid dem rent fysiskt.
Vad ville Herren att Petrus skulle göra? Han ville att Petrus skulle föda hans får, hans lamm. Det var det arbetet som behövde utföras. Petrus kände igen det ömsinta, raka kallet från sin Mästare, och den främste aposteln svarade genom att modigt och utan fruktan ge resten av sitt liv åt det tjänande han kallats till.
Börja med bön
Vi har en annan huvudapostel på jorden i dag. President Nelson uppmanar er och mig att föra Jesu får på bete. Med alla distraktioner omkring oss och så många mindre saker som kräver vår uppmärksamhet, är utmaningen nu att svara på den här uppmaningen och handla – faktiskt göra något, verkligen göra skillnad och leva annorlunda.
Er fråga nu kanske är: ”Var börjar jag?”
Börja med bön. President Nelson har uppmanat oss att ”sträcka [oss] bortom [vår] nuvarande andliga förmåga att få personlig uppenbarelse.”3 Fråga din Fader i himlen vad du kan göra och för vem. Handla efter varje maning du får, oavsett hur obetydlig den verkar. Agera enligt den. Varje liten vänlig handling får oss att se utåt och medför egna belöningar. Det kan vara ett vänligt sms till någon. Det kanske är en blomma, några kakor eller ett vänligt ord. Det kanske är att rensa en trädgård eller bakgård, tvätta kläder, tvätta en bil, klippa gräs, skotta snö, eller bara lyssna.
Som syster Jean B. Bingham, Hjälpföreningens generalpresident, har sagt: ”Ibland tror vi att vi måste göra något storslaget och heroiskt för att det ska ’räknas’ när vi tjänar vår nästa. Men enkla gärningar kan ha djup inverkan på andra – och på oss själva.”4
Du kanske tvekar att ta första steget eftersom du är övertygad om att du inte har tid eller att du inte kan göra någon skillnad, men du blir förvånad över vad bara något litet gör. President Nelson har fastställt ett högre och heligare mönster för tjänande för dig och mig. När vi gör vår del upptäcker vi hur tillfredsställande, befriande och lugnande det är för oss, och hur vi kan bidra till förändring och tröst i andras liv.
Ibland, till exempel när vi har verkat som missionär, kan vi frestas att säga: ”Ja, nu är jag färdig. Låt någon annan tjäna nu. Jag vill ha ledigt.” Men sant tjänande vilar aldrig. Det är en livsstil. Vi kan pausa från våra vanliga aktiviteter och semestrar för att vila och återhämta oss, men vi kan inte ta ledigt från vårt förbundsansvar att älska varandra som han har älskat oss och att föda hans får.
Den världsomfattande kyrkans tjänande
Fotografi av läkare och patient som kramas, Wendy Gibbs Keeler
Jag är så stolt över att tillhöra en kyrka som praktiserar tjänande. Enbart under 2017 donerades över 7 miljoner volontärtimmar till att odla, skörda och distribuera mat till fattiga och behövande. Kyrkan tillhandahöll rent vatten för en halv miljon människor och rullstolar till 49 000 människor i 41 länder. Volontärer tillhandahöll glasögon och ögonvård och utbildade 97 000 vårdare av personer med synproblem i 40 länder. 33 000 vårdare utbildades i vård av nyblivna mödrar och spädbarn i 38 länder. För att inte nämna programmet Helping Hands, där hundratusentals medlemmar under senare år har donerat miljontals timmar. Medlemmar i Jesu Kristi kyrka skyndar sig att hjälpa människor som drabbats av katastrofer, stora som små, och förbättrar sina grannskap och kommuner.
Kyrkans nya initiativ JustServe, där man kan hitta många tjänandetillfällen, har redan över 350 000 registrerade volontärer som har bidragit med miljontals timmar av tjänande i sin hemort.5
Det här är en handlingens kyrka. Det här är vad vi gör. Det här är vad ni gör. Låt det bli det som är typiskt för den ni är.
Tre slags tjänande
Jag vill betona tre generella slag av tjänande som vi alla har möjlighet att ägna oss åt.
1. Tjänande som vi får i uppgift eller anmodas att utföra som ett ansvar i kyrkan. Vi strävar efter den sortens tjänande som värdesätts snarare än mäts, där vi tänker på, ber för och hjälper dem vi har fått ansvar att ta hand om.
2. Tjänande vi väljer att göra av egen vilja. Det är en utvidgad version av det första, som flödar in i alla våra dagliga handlingar och kontakter när vi medvetet försöker glömma oss själva och vända oss utåt mot andra. Vi får inte en formell uppgift, men vi motiveras av en önskan att följa Kristus och börjar med att vara vänligare och mera omtänksamma mot människorna omkring oss.
3. Tjänande för allmänheten. Engagera er i politik, när så är lämpligt, med blicken på tjänande och på att bygga upp enskilda och samhällen. Undvik det politiska blocktänk som har blivit så polariserat, högljutt och destruktivt i samhällen, i länder och på kontinenter. Förena er med andra politiker och gör gemensam sak för att förbättra människors liv inom era egna administrationsområden och bortom dem. Ni kan vara balansens och förnuftets stämma, och verka för rättvisa i samhällets alla hörn. Det finns ett växande behov av att ni bidrar med er energi till detta slags värdefulla samhällsengagemang.
Vi kan förändra vår egen värld
När vi läser nyheterna kan det kännas som att världen glider bort. Om vi alla handlar i stort och smått varje dag kan vi förändra världen för oss själva och för människorna omkring oss. När ni tjänar er nästa och tjänar tillsammans med er nästa i ert samhälle får ni vänner som delar er önskan att hjälpa. Det blir till starka vänskapsband som överbryggar kulturer och trosuppfattningar.
Om ni svarar på uppmaningen att tjäna som Jesus gjorde, förvandlas ni och bli alltmer osjälviska. Ni upptäcker den glädje som kommer av att tjäna på Frälsarens sätt och lämnar bakom er ängslan och osäkerhet och den dysterhet som känslan av otillräcklighet skapar.
Kanske har ni kommit att tänka på ett namn eller en uppgift. Det är troligtvis en inbjudan från Anden, och ni kanske har fått den tidigare. Sträck er utåt, håll utkik och lyft upp. Välj att följa inbjudan och be i dag för att få veta vad ni kan göra. När ni ser och känner de välsignelser detta medför för er och dem ni stödjer vill ni göra det här till en daglig vana.
Vår högsta och bästa uppgift är att dela med oss av ljuset, hoppet, glädjen och meningen i Jesu Kristi evangelium till alla Guds barn, och hjälpa dem hitta vägen hem. Att hjälpa, tjäna och betjäna dem är manifestationer av evangeliet i handling. När vi gör det till en livsstil upptäcker vi att det är unikt tillfredsställande, och det är så vi finner den frid och den glädje som vi kan ha saknat.
Det var så här Frälsaren levde, och det här är anledningen till att han levde – för att ge oss fullkomlig balsam och slutgiltig bot genom sin stora, oändliga försoningsgåva till dig och till mig. Må vi följa den levande Kristus på ett allt mer villigt och effektivt sätt när vi strävar efter att bli hans sanna lärjungar genom att tjäna som han.