Att se pappa sjunga
Maria Oka
Kalifornien, USA
Illustration Allen Garns
Jag hade verkat som missionär i Hawaiimissionen Honolulu i bara fyra och en halv månad när jag fick ett anfall och senare fick diagnosen epilepsi. De påföljande månaderna bestod av sjukhusbesök, oräkneliga prov och en ny medicin med frustrerande biverkningar.
Tidigare hade jag varit så fokuserad på missionsarbetet att jag inte hade upplevt någon större hemlängtan, men efter epilepsianfallet värkte hjärtat. Jag saknade mina föräldrar och kände mig ensam fastän jag var omgiven av underbara, omtänksamma människor. Jag ville inte åka hem, men jag ville känna frid.
Med missionspresidents tillåtelse pratade jag med mina föräldrar på telefon om min medicinering. Pappa, som just hade fått sin livslånga dröm om att sjunga i Tabernacle Choir at Temple Square uppfylld, försäkrade mig om att han skulle sjunga för allt vad han var värd på generalkonferensen som började dagen därpå.
Nästa morgon bad jag innerligt om den frid jag så förtvivlat väl behövde. Jag hade fått svar på specifika frågor under generalkonferensen förut, och jag litade på att jag kunde få vägledning igen. När konferensen började sjöng kören ”Himlens Gud är städs oss nära” (Psalmer, nr 192). Inom den första minuten såg jag pappa på teveskärmen. Kameran zoomade in på hans ansikte ganska länge.
Jag fick tårar i ögonen när en enorm känsla av frid kom över mig. Jag visste att Gud älskade mig. Han visste precis vad jag behövde den dagen – en enkel försäkran om att han var nära och var medveten om mig. Jag kände Guds kärlek, och i förlängningen kärleken från min familj, mina kamrater och min missionspresident. I stället för att känna mig nedtyngd såg jag nu en möjlighet att komma närmare Herren.
Utmaningen med min hälsa försvann inte. I slutändan fick jag lämna missionen, men jag visste att Gud var där och att han älskade mig. Den försäkran har följt med mig genom många fler svårigheter och har gett mig hopp i mina mörkaste stunder. Andra kanske kallar det tillfälligheter, men jag vet att när jag såg pappa sjunga om Guds kärlek så var det ett litet underverk just när jag behövde det.