2016
Grupptryck och pisto
July 2016


Grupptryck och pisto

Författaren bor i Saltillo, Mexiko.

Jag var äntligen på en fest med alla mina vänner, men alla drack.

Bild
girl at party

När jag var 12 bjöd några tjejer i min nya skola med mig till en födelsedagsfest. Det var första festen med de här skolkamraterna som jag hade blivit bjuden till. När jag frågade mina föräldrar om jag fick gå sa de nej eftersom festen började så sent.

En kort tid senare blev jag bjuden på fest igen. Ännu en gång frågade jag mina föräldrar, men de sa nej igen och jag blev arg. Fick jag inte ha något kul?

Sedan planerade en av mina bästa vänner en fest. Jag var en av de första som hon bjöd dit. Festen skulle börja tidigare än de andra hade gjort. Det var en privat fest och skulle hållas i närheten av vårt hus. Jag bad mina föräldrar om tillåtelse att gå, och de sa ja! Jag blev jätteglad!

Och så kom dagen. När mina föräldrar körde mig dit sa de att de skulle hämta mig klockan tio. När jag kom in till festen såg jag mina vänner där. Tjugo minuter senare hade jag fortfarande inte sett födelsedagsbarnet.

När det hade gått några minuter till kom en ung man fram till oss och frågade: ”Har ni pengar till pisto?” Han gjorde en gest som lät mig förstå att ”pisto” var öl. Mina tjejkompisar gav efter och tog fram pengar. Jag hade inga pengar med mig så jag bestämde mig för att gå undan med några andra tjejer när de andra betalade för ölen.

Till slut kom min vän som fyllde år – en timme sent. Jag gratulerade henne och medan vi pratade stannade en mindre lastbil utanför. Fem man klev ur och lyfte ner två backar öl. Alla samlades där och började dela ut ölen. Mina tjejkompisar gick iväg och jag stod ensam kvar och tittade på när de andra slogs om att dricka öl.

Mina tjejkompisar kom tillbaka och ville ge mig lite öl. ”Nej tack”, sa jag. De försökte igen. Återigen sa jag nej. Hjärtat började slå fort och jag kände mig konstig, som om jag hade huvudrollen i en thriller och var fångad i en fälla ute i vildmarken. Då hörde jag en bil tuta – det var mina föräldrar! Jag sa hej då snabbt och sprang ut till bilen.

Jag andades tungt när jag satte mig i bilen. Jag tänkte på hur tung luften hade känts där jag var. Mamma frågade om jag mådde bra. ”Ja”, svarade jag, ”men det hände något konstigt.”

”Vad var det som hände?” frågade pappa.

”Alla mina vänner drack, och jag var rädd och hoppades att något bra skulle hända. Jag önskade så att ni skulle komma, och nu är jag här.” Jag tittade på klockan i bilen. Den var inte tio än.

”Mamma sa: ”De är så festerna i världen är. Det var därför vi inte lät dig gå på de andra festerna.”

Den kvällen när jag bad, tackade jag min himmelske Fader för att mina föräldrar hade kommit tidigt.

Vi som tillhör kyrkan är i världen, men vi är inte som världen. Jag har lärt mig att om jag hade fortsatt att gå på de där festerna så kanske jag hade brutit mot Visdomsordet och även kyskhetslagen. Många av mina bekanta har gjort det. De flesta av dem tillhör inte kyrkan, men även medlemmar i kyrkan kan nå en punkt där de faller om de inte är ståndaktiga.

Jag är glad att jag bestämde mig för att inte dricka. Jag trodde att mina vänner skulle reta mig efteråt, men de fick till slut större respekt för mig eftersom de vet vilka normer jag har. Sedan dess har jag inte varit rädd att säga nej till sådant som jag vet skadar mig.