Missionsupplevelsen jag nästan gick miste om
Författaren bor i Sergipe, Brasilien.
Jag ville dela med mig av evangeliet, men vilka av mina vänner kunde vara intresserade?
Illustration Michael Mullan
Som en mål i Personlig tillväxt började jag be om att få en missionsupplevelse. Jag försökte komma på vilka av mina vänner som skulle vara mest villiga att bli medlemmar i kyrkan.
Flera månader gick och jag trodde inte att jag skulle få den upplevelse jag ville ha – förrän jag träffade Brenda. Det var hennes första år på vår skola.
Under det året blev vi goda klasskamrater men jag kom inte på tanken att bjuda in henne till kyrkan förrän en av våra vänner bjöd in henne till sin kyrka. Jag tänkte: ”Det är inte sant! Jag borde ju ha gjort det.”
Nästa vecka sa Brenda att hon tyckte om att besöka vår väns kyrka och ville gå dit igen. Jag tänkte: ”Jag förlorade.” Inte för att det var en tävling, utan för att jag ville ge evangeliet till min himmelske Faders barn.
Vid den tidpunkten höll vårt möteshus på att renoveras och skulle återinvigas några månader senare. Biskopen delade ut inbjudningar till ett öppet hus och till invigningen. Jag bjöd in alla mina vänner som bodde i närheten av möteshuset. Den enda som tackade ja var Brenda. Jag blev jätteglad.
Några dagar före öppet hus sa Brenda att hon kanske inte kunde komma eftersom hennes mamma inte ville det. Jag blev besviken men förstod och sa till henne att hon skulle få fler tillfällen att få veta mer om kyrkan.
Men på kyrkans öppet hus blev jag överraskad när jag såg Brenda där. Hon hade pratat med sin mamma som till slut lät henne gå. Jag presenterade henne för missionärerna. Vi gick till vart och ett av rummen i möteshuset och fick höra en kort beskrivning av varje organisation i kyrkan. Till sist gick vi till kulturhallen och tog broschyrer om återställelsen, släktforskning, evigt äktenskap och andra evangelieämnen. Brenda sa: ”Jag tror på det här!”
På söndagen kom hon till kyrkan. På måndagen var hon med på ett tjänandeprojekt med Mormon Helping Hands.
Fröet som hade planterats i Brendas hjärta växte för var dag. Hon började ändra sina vanor så att de stämde överens med buden och hon döptes inom kort.
Nu, några år senare, berättar hon fortfarande för mig hur glad hon är att hon funnit det sanna evangeliet och hur tacksam hon är för att jag hjälpte henne hitta det.
Många gånger är det svårt att prata med människor om evangeliet, men om vi ber, studerar skrifterna, lyssnar till den Helige Anden och är villiga att prata med någon, hjälper Herren oss.