Fostra värdiga söner
Janness Johnson, Kalifornien, USA
Illustration Stan Fellows
För ett antal år sedan, när jag var ensamstående mor och överväldigad av att ta hand om och stötta mina fyra barn, kunde jag tack vare en generös gåva från min mor och bror börja studera igen. När jag körde till skolan brukade jag tänka på vad jag hoppades och drömde angående mina barn. Jag var omvänd till kyrkan. Min största önskan var att de skulle få möjlighet att undervisa andra om evangeliet och ge dem samma glädje som jag upplevde.
En morgon när jag körde till skolan tänkte jag på mina två äldsta söner som det var 22 månaders åldersskillnad på. Om de verkade som missionärer skulle den äldste avsluta sin mission just när hans bror påbörjade sin. Jag kände stor oro över det här och undrade hur jag någonsin skulle kunna hjälpa dem att betala för sina missioner. Jag var inte säker på att jag skulle ha råd att skicka iväg den förste, för att inte tala om den andre.
Det här inre tumultet fortsatte i fyra dagar medan jag bad om ett svar. Den femte dagen kom svaret: ”Fostra värdiga söner. Det är lätt att få tag på pengar, men inte att få tag på värdiga söner.”
Hjärtat fylldes av frid. Svaret låg så långt från mina pengabekymmer att det överraskade mig. Min uppgift var att fostra värdiga söner. Jag kunde hålla familjens hemafton, besöka kyrkan, ta mina barn till seminariet och hjälpa mina söner med Unga mäns aktiviteter. Jag kunde göra böner, fasta och skriftläsning till en del av vårt familjeliv. Jag visste att om jag gjorde min del kanske mina barn skulle få möjlighet att verka som missionärer.
Förutom våra rutiner hade vi en otrolig hemlärare som älskade vår familj. Han och hans fru kom troget varje månad. Han undervisade mina barn, gav dem välsignelser och kom till deras idrottstävlingar. Vänner tog mina söner till prästadömsmöten i staven och till läger. Det fanns medlemmar i staven som gav dem möjlighet att arbeta och tjäna pengar, grannar som var som extraföräldrar och lärare i skolan som lärde dem disciplin och flit genom skolarbete, musik och idrott.
När min äldste son fyllde 19 år fanns det pengar till hans mission. Det visade sig att det fanns pengar nog så att alla mina fyra barn kunde utföra en mission. De verkade i Mexiko och Brasilien samt i South Carolina och Virginia i USA. De två yngsta verkade till och med samtidigt!
Den upplevelsen har ofta fått mig att tänka på Herrens ord i Jesaja: ”Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger Herren” (Jes. 55:8).
Böner besvaras när vi följer de råd vi får, och ofta följer välsignelser på det. Jag vet att det tjänande mina barn utförde för Herren förändrade dem och dem som de undervisade. Deras tjänande har varit till välsignelse i vårt hem och kommer att fortsätta vara det i flera generationer.