Bara två dop?
Thomas R. Coleman, Kansas, USA
Illustration Allen Garns
När jag verkade som president över Guatemalamissionen Guatemala City, tog vi emot flera nya heltidsmissionärer. När jag presenterade mig för de här missionärerna berättade jag för dem om min omvändelse och mitt dop.
Jag berättade att äldsterna David Tree och Wayne Matthews hade undervisat mig om evangeliet när jag var nio år gammal och bodde i Glendive i Montana i USA. De två missionärerna och en medlem i Glendives gren körde mig till Williston i North Dakota en kall vinterdag år 1957 så att jag kunde få döpas i dopfunten i ett möteshus där.
När jag berättade om mig själv och höll på att intervjua de nya missionärerna, berättade en av dem, äldste Benjamin Pixton, att David Tree var hans morfar. Vilken underbar överraskning! Äldste Tree hade döpt en nioårig pojke i Glendive i Montana och nästan 50 år senare kallades den pojken att vara hans barnbarns missionspresident.
När äldste Pixtons föräldrar och morföräldrar kom för att hämta honom i slutet av hans mission hade jag nöjet att få träffa David Tree igen. Jag visade honom då den Mormons bok – med ett budskap och ett löfte som han skrivit – som han hade gett mig den dagen då jag döptes.
Äldste Pixtons mamma berättade för honom att hennes pappa inte hade pratat så mycket om sin mission. Han tyckte inte att han hade haft så stor framgång eftersom han bara hade döpt två personer: en ensamstående mamma och en nioårig pojke.
Tacksamt berättade jag för honom att tack vare hans ansträngningar hade resten av min familj så småningom slutit sig till kyrkan och att min bror och jag, och även våra nio söner, hade verkat som heltidsmissionärer. Tack vare hans tjänande som missionär, sa jag, hade otaliga människor undervisats om evangeliet och slutit sig till kyrkan.
Många goda, värdiga, hängivna prästadömsbärare tog hand om mig under mina barn- och ungdomsår, och det började med äldste Tree och hans kamrat äldste Matthews. Jag är evigt tacksam för att de undervisade mig om Jesu Kristi evangelium och förde mig in i Herrens rike där han så gränslöst välsignat mig.