Jag började be för Ruth
June Foss, Utah, USA
Vänster: Illustration Richard Mia; Höger: Illustration Allen Garns
Efter att ha dragit på mig några oförutsedda ekonomiska åtaganden som ensamstående kvinna, visste jag att jag behövde hitta ett jobb till. En kort tid därefter kom Marty, en syster i min församling, till mig och bad mig om hjälp. Hon och hennes man skulle resa iväg som missionärer, så hon behövde säga upp sig från sitt jobb. Hon förklarade för mig att hon varje lördag hjälpte en äldre kvinna, Ruth, som bodde i ett stödboende. Marty erbjöd mig sitt jobb och berättade för mig att Ruth skulle betala mig för mitt arbete.
Följande måndag förklarade Marty och Ruth vilka mina uppgifter var, och jag började arbeta några dagar senare. Jag började med att samla ihop Ruths tvätt och bar upp den till tvättstugan på övervåningen. Strax efter att jag hade börjat rusade Ruth in och skrek åt mig. Hon sa att jag aldrig fick tvätta hennes kläder utan att fråga först.
Jag gjorde bara som hon och Marty sagt till mig att göra. Frustrerad och sårad försökte jag hålla tillbaka tårarna. Jag sa till mig själv att jag inte behövde mer stress eller problem i mitt liv. Jag skulle ha gått därifrån i den stunden om jag inte lovat Marty att jag skulle ta hand om Ruth medan hon var borta.
Vecka efter vecka skrek Ruth ilsket på mig vad jag än gjorde. Det verkade som om jag aldrig kunde göra henne nöjd hur jag än försökte.
Jag började be om styrka att stå ut med Ruth och hennes hårda ord, men ingenting förändrades. Jag fortsatte motvilligt att hjälpa henne.
Men så en dag ändrade jag på mina böner. Jag slutade be för mig själv och började be för Ruth. Jag bad vår himmelske Fader att hjälpa mig förstå hennes behov och hur jag kunde hjälpa henne.
Från den dagen förändrades allt. Mitt hjärta mjuknade, och min kärlek till Ruth växte. Ruth förändrades också. Hon öppnade upp sig och berättade om sitt liv, sina glädjeämnen och sina sorger. Hon berättade för mig att hon saknade sin familj. Hon berättade om det underbara hon gjort förr men inte längre kunde göra. Hon berättade för mig att hon kände sig ensam och ledsen.
Jag började se fram emot att träffa Ruth varje vecka, och hon såg fram emot att träffa mig.
Min upplevelse med Ruth lärde mig något värdefullt. När jag verkligen tjänade av hela mitt hjärta, förstod jag president Spencer W. Kimballs (1895–1985) lärdom att ”mitt i tjänandets under, finns Jesu löfte att om vi förlorar oss själva så finner vi oss själva” (”Small Acts of Service”, Ensign, dec. 1974, s. 2).