2015
Familjen är från Gud
Maj 2015


Familjen är från Gud

Vi tillhör alla och behövs i Guds familj.

Finns det något vackrare och djupare än evangeliets enkla och rena sanningar så som de lärs ut i en primärsång? Och alla ni primärflickor här i kväll kan den sången som jag ska tala om. Ni lärde er den i Primärs program förra året.

Genom orden i ”Familjen är från Gud”1 – som sjöngs tidigare på det här mötet – påminns vi om den rena läran. Vi lär oss inte bara att familjen är från Gud utan också att vi alla tillhör Guds familj.

Sångens första rad lär oss: ”Vi tillhör Guds familj så stor … som bor på jorden för han är ju allas Fader.” I tillkännagivandet om familjen lär vi: ”I föruttillvaron kände och dyrkade dessa söner och döttrar Gud som sin evige Fader.” I den tillvaron lärde vi oss om vår eviga kvinnliga identitet. Vi visste att var och en var ”en älskad … dotter till himmelska föräldrar”.2

Vår resa till jorden förändrade inte de här sanningarna. Vi tillhör alla och behövs i Guds familj. Jordiska familjer ser olika ut. Och samtidigt som vi gör vårt bästa för att skapa starka traditionella familjer, är medlemskapet i Guds familj inte beroende av någon status – civilstånd, föräldraskap, ekonomisk ställning, social ställning eller ens den status vi lägger in på sociala media.

Vi tillhör. ”Vi är döttrar till en himmelsk Fader som älskar oss, och vi älskar honom.”3

Sångens andra rad bygger på den första. ”Han sände oss från himlen ner och ger oss trygghet här i familjer.”

I föruttillvaron fick vi veta att vi skulle behöva en tid av dödlighet. Vi ”antog [vår himmelske Faders] plan, enligt vilken hans barn kunde få en fysisk kropp och få jordiska erfarenheter för att utvecklas mot fullkomlighet och slutligen nå sin gudomliga bestämmelse som arvtagare till evigt liv”.4

Äldste Richard G. Scott förklarade att ”vi fick lära [i föruttillvaron] att avsikten med att vi skulle komma hit var att vi skulle prövas och utvecklas”.5 Den utvecklingen sker på lika många olika sätt som det finns personer som upplever den. Jag har aldrig behövt uppleva en skilsmässa, den smärta och otrygghet som kommer av att bli övergiven eller ansvaret förbundet med att vara ensamstående mor. Jag har inte upplevt ett barns död, ofruktsamhet eller dragning till det egna könet. Jag har inte behövt utstå övergrepp, kronisk sjukdom eller missbruk. Det har inte varit en del av min utveckling.

Så just nu tänker en del av er: ”Då så, syster Stephens, du förstår bara inte!” Och jag svarar att ni kanske har rätt. Jag förstår inte helt alla era utmaningar. Men genom mina personliga prövningar – som fått ner mig på knä – har jag blivit väl förtrogen med honom som förstår – han som var ”förtrogen med lidande”6, som upplevde allt och förstår allt. Och dessutom har jag upplevt alla de prövningar jag nämnde som dotter, mor, mormor, syster, moster och vän.

Våra möjligheter som förbundsdöttrar till Gud är inte bara att lära av egna utmaningar. Det är att förenas i empati och medkänsla när vi stödjer medlemmar av Guds familj i deras kamp så som vi förbundit oss att göra.

När vi gör det förstår vi också och litar på att Frälsaren känner vägens svårigheter och kan leda oss genom alla de sorger och besvikelser som kan komma. Han är sann kärlek, och hans kärlek ”består för evigt”7 – delvis genom oss när vi följer honom.

Som döttrar till Gud och lärjungar till Jesus Kristus kan vi då ”handla enligt de känslor som Gud har inplantat i” våra hjärtan.8 Vårt inflytande är inte begränsat till våra egna familjer.

Bild
Photo of Sister Yazzi and Sister Yellowhair

Nyligen hade jag tillfälle att prata med syster Yazzie i Chinle stav i Arizona, i hennes hydda. När hon välkomnade mig till sitt hem var det första jag märkte många olika inramade foton på släktingar och vänner, på väggar och på bord. Så jag frågade: ”Syster Yazzie, hur många barnbarn har du?”

Hon överraskades av min fråga och ryckte på axlarna. Jag blev förvirrad och såg på hennes dotter, syster Yellowhair, som svarade: ”Hon vet inte hur många barnbarn hon har. Vi räknar dem inte. Alla barn kallar henne mormor – hon är allas mormor.”

Syster Yazzie begränsar inte sin kärlek och sitt inflytande till sina biologiska släktingar. Hon förstår vad det innebär att utvidga sitt inflytande där hon går omkring och gör gott, välsignar, vårdar och försvarar Guds familj. Hon förstår att ”när en kvinna stärker ett barns tro bidrar hon till familjens styrka – nu och i framtiden”.9

Sångens tredje rad förklarar ytterligare avsikten med vårt jordeliv: ”Gud gav oss en familj som hjälper oss bli allt han vill att vi ska bli.” Frälsaren lärde: ”Var ett, om ni inte är ett är ni inte mina.”10 Tillkännagivandet om familjen lär att som älskade andedöttrar till himmelska föräldrar har vi en gudomlig natur, en evig identitet och avsikt. Gud vill att vi ska vara ett. Gud behöver att vi är ett – döttrar som håller förbunden i alla våra enskilda livs skiftningar11, som vill lära sig allt som behövs för att komma tillbaks till hans närhet, beseglade till honom som en del av hans eviga familj.

”Heliga förrättningar och förbund i heliga tempel gör det möjligt för [oss] att återvända till Guds närhet, och för familjer att vara tillsammans för evigt.”12 De förrättningar vi tar emot och de förbund vi ingår vid dopet och i heliga tempel förenar Guds familj på båda sidor om slöjan – förenar oss med vår Fader genom hans Son, som bad: ”Att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss.”13

När vi använder vår tid i dödligheten till att studera och tillämpa Frälsarens undervisning, blir vi mer lika honom. Vi förstår då att han är vägen – den enda vägen – för oss att övervinna dödlighetens utmaningar, bli helade och återvända till vårt himmelska hem.

Sista strofen i sången återvänder till början: ”Sådant är hans kärleks bud, för familjen är från Gud.” Faderns plan för sina barn är en kärlekens plan. Det är en plan för att förena hans barn – hans familj – med honom. Äldste Russell M. Nelson har sagt: ”Vår himmelske Fader har bara två önskningar för sina barns del: Odödlighet och evigt liv, ’vilket betyder livet hemma igen hos honom’.”14 De önskningarna kan bara förverkligas om vi också delar Faderns kärlek till hans familj genom att vända oss utåt och berätta om hans plan för andra.

För tjugo år sedan vände sig första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum till hela världen med ett tillkännagivande om familjen. Sedan dess har angreppen på familjen ökat.

Om vi ska lyckas fullfölja våra heliga ansvar som Guds döttrar måste vi förstå den eviga betydelsen av, och vårt personliga ansvar för, att lära oss sanningen om vår himmelske Faders plan för sin familj. President Howard W. Hunter förklarade:

”Behovet är stort av att samla kyrkans kvinnor till att stå tillsammans med och för generalauktoriteterna, för att hejda den ondskans tidvattenvåg som omger oss, och att främja vår Frälsares verk. …

så vi vädjar till er att utöva ert mäktiga goda inflytande och därigenom stärka våra familjer, vår kyrka och våra samhällen.”15

Systrar, vi tillhör. Vi är älskade. Vi behövs. Vi har ett gudomligt syfte, ett arbete, en plats och en roll i Guds kyrka och rike och hans eviga familj. Känner du djupt i ditt hjärta att din himmelske Fader älskar dig och vill att du och de du älskar ska vara med honom? Alldeles som ”vår himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus är fullkomliga … är deras hopp för vår del fullkomligt”.16 Deras plan för oss är fullkomlig och deras löften är säkra. Om dessa sanningar vittnar jag i Jesu Kristi namn, amen.

Slutnoter

  1. ”Familjen är från Gud”, i Programförslag till samlingsstunden 2014: Familjen är evig, s. 28–29.

  2. ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”, Liahona, nov. 2010, s. 129.

  3. ”Unga kvinnors tema”, i Unga kvinnor: Personlig tillväxt (2009), s. 3.

  4. ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen.”

  5. Richard G. Scott, ”Sätt utövandet av din tro främst”, Liahona, nov. 2014, s. 92.

  6. Jes. 53:3.

  7. Moroni 7:47.

  8. Joseph Smith, i Döttrar i mitt rike: Hjälpföreningens historia och verksamhet (2011), s. 15.

  9. Döttrar i mitt rike, s. 158–159.

  10. L&F 38:27.

  11. Se Patricia T. Holland, ”’Bara ett är nödvändigt’: Att bli kvinnor med större tro på Kristus”, Evigt äktenskap – Elevens studiehandledning, (2004), s 206–213.

  12. ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen.”

  13. Joh. 17:21.

  14. R. Scott Lloyd, ”God Wants His Children to Return to Him, Elder Nelson Teaches,” kyrkans nyheter på LDS.org, 28 jan. 2014, lds.org/church/news/god-wants-his-children-to-return-to-him-elder-nelson-teaches.

  15. Howard W. Hunter, i Döttrar i mitt rike, s. 157; se också ”Till kvinnorna i kyrkan”, Nordstjärnan, jan. 1992, s. 93.

  16. M. Russell Ballard, ”Let Us Think Straight” (andakt vid Brigham Young University, 20 aug. 2013); speeches.byu.edu.