Styrka utöver din egen
Äldste David A. Bednar
i de tolv apostlarnas kvorum
Se “Försoningen och jordelivets resa”, Liahona, april 2012, s. 12–19.
Den möjliggörande kraften i Jesu Kristi försoning stärker oss så att vi kan göra gott och vara goda och tjäna utöver vår egen önskan och naturliga förmåga.
Jag misstänker att många av kyrkans medlemmar är mycket mer bekanta med försoningens återlösande och renande kraft än de är med dess stärkande och möjliggörande kraft. Det är en sak att veta att Jesus Kristus kom till jorden för att dö för oss – det är grundläggande i Kristi lära. Men vi behöver också inse att Herren önskar, genom sin försoning och genom den Helige Andens kraft, att leva inom oss – att inte bara vägleda oss utan också fylla oss med kraft
De flesta av oss vet att när vi gör fel, behöver vi hjälp med att övervinna syndens följder i vårt liv. Frälsaren har betalat priset och gjort det möjligt för oss att bli rena genom hans återlösande kraft. De flesta av oss förstår att försoningen är avsedd för syndare. Men jag är inte så säker på att vi vet och förstår att försoningen också är avsedd för heliga – för goda män och kvinnor som är lydiga, värdiga och samvetsgranna, och som strävar efter att bli bättre och tjäna mer trofast. Vi kan felaktigt tro att vi måste göra hela färden från god till bättre och bli en helig helt av oss själva genom ren beslutsamhet, viljestyrka och disciplin, och med vår uppenbart begränsade förmåga.
Frälsarens evangelium handlar inte om att bara undvika det som är dåligt i livet. Det handlar också i hög grad om att göra det som är gott och bli god. Och försoningen hjälper oss att övervinna och undvika det som är dåligt och att göra det goda och bli god. Frälsaren ger oss hjälp för hela livets väg – från dålig till god till bättre och till att förändra själva vår natur.
Jag försöker inte antyda att försoningens återlösande och möjliggörande krafter är separata och åtskilda. I stället är dessa två dimensioner av försoningen sammanbundna och kompletterande. De behöver båda vara verksamma under alla skeden i livets färd. Och det är för evigt viktigt för oss alla att inse att båda dessa nödvändiga element på jordelivets väg – både att lägga av den naturliga människan och bli en helig, både att övervinna det som är dåligt och bli god – uppnås genom försoningens kraft. Viljestyrka, beslutsamhet, motivation och effektiv planering och målsättning är nödvändigt, men slutligen otillräckligt för att segerrikt fullborda jordelivets färd. Vi måste verkligen förlita oss på ”den helige Messias förtjänster och barmhärtighet och nåd” (2 Nephi 2:8).
Nåd och försoningens möjliggörande kraft
I Bible Dictionary kan vi läsa att ordet nåd ofta används i skrifterna för att beskriva en stärkande eller möjliggörande kraft:
”[Nåd är] ett ord som förekommer ofta i Nya testamentet, särskilt i Paulus skrifter. Ordet betyder i huvudsak att det är ett gudomligt medel till hjälp eller styrka som ges genom Jesu Kristi rikliga barmhärtighet och kärlek.
Det är genom Herrens Jesu Kristi nåd, som möjliggjorts genom hans försoningsoffer, som alla människor kommer att uppstå som odödliga och får sin kropp från graven för att leva för evigt. Det är också genom Herrens nåd som enskilda personer, genom tro på Jesu Kristi försoning och omvändelse från sina synder, får kraft och hjälp till att utföra goda gärningar som de inte skulle kunna utföra av enbart sin egen förmåga. Denna nåd är en möjliggörande kraft som gör att män och kvinnor kan få del av evigt liv och upphöjelse efter det att de bemödat sig efter bästa förmåga” (Bible Dictionary, ”Grace”; kursivering tillagd).
Nåden är det gudomliga bistånd eller den himmelska hjälp som var och en av oss är i desperat behov av för att kvalificera oss för det celestiala riket. Således stärker försoningens möjliggörande kraft oss så att vi kan göra gott och vara goda och tjäna utöver vår egen önskan och naturliga förmåga.
I mina egna skriftstudier sätter jag ofta in orden ”möjliggörande kraft” närhelst jag finner ordet nåd. Tänk till exempel på den här versen som vi alla känner till: ”Vi vet att det är genom nåd vi blir frälsta, sedan vi har gjort allt vi kan göra” (2 Nephi 25:23). Jag tror att vi kan lära oss mycket om den här väsentliga aspekten av försoningen om vi sätter in ”möjliggörande och stärkande kraft” varje gång vi ser ordet nåd i skrifterna.
Nephis exempel
Till vänster: illustration Brian Call
Jordelivets färd innebär att vi går från dåligt till bra till bättre och att vi förändrar vår natur. Mormons bok är full av exempel på lärjungar och profeter som kände till, förstod och förändrades av försoningens möjliggörande kraft under livets färd. När vi lär oss förstå denna heliga kraft bättre, förstoras och berikas vårt evangelieperspektiv. Ett sådant perspektiv förändrar oss på betydelsefulla sätt.
Nephi är ett exempel på en person som kände till, förstod och förlitade sig på Frälsarens möjliggörande kraft. Ni kommer ihåg att Lehis söner hade återvänt till Jerusalem för att be Ismael och hans familj att förena sig med dem. Laman och andra i sällskapet som färdades med Nephi från Jerusalem tillbaka till vildmarken gjorde uppror, och Nephi uppmanade sina bröder att ha tro på Herren. Det var i det skedet i deras färd som Nephis bröder band honom med rep och planerade att döda honom. Lägg märke till orden i Nephis bön: ”O Herre, vill du enligt min tro på dig befria mig ur mina bröders händer. Ja, ge mig styrka så att jag kan bryta dessa band som jag är bunden med” (1 Nephi 7:17; kursivering tillagd).
Vet du vad jag troligen skulle ha bett om, om jag hade bundits fast av mina bröder? ”Snälla, ta mig ur den här röran NU!” Det är särskilt intressant för mig att Nephi inte bad om att få sina omständigheter ändrade. Han bad snarare om kraft att kunna förändra sin situation. Och jag tror att han bad på det här sättet just därför att han visste, förstod och hade upplevt försoningens möjliggörande kraft.
Jag tror inte att repen som Nephi var bunden med bara magiskt föll av hans handleder. Jag tror i stället att han välsignades med både uthållighet och styrka utöver sin naturliga förmåga, att han sedan ”i Herrens kraft” (Mosiah 9:17) arbetade och vred och slet i repen och slutligen och bokstavligen kunde bryta banden.
Innebörden för oss alla i den här episoden är tydlig. När ni och jag förstår och använder oss av försoningens möjliggörande kraft, ber vi om och strävar efter styrka att förändra vår situation i stället för att be om att vår situation ska förändras. Vi blir personer som verkar i stället för ting som påverkas (se 2 Nephi 2:14).
Frälsaren vet och förstår
Almas kapitel 1 lär oss hur och varför Frälsaren har denna möjliggörande kraft:
”Han skall gå ut och lida smärta och bedrövelser och frestelser av alla slag, och detta för att det ord skall kunna uppfyllas som säger att han skall ta på sig sitt folks smärta och sjukdomar.
Och han skall ta på sig döden så att han kan lossa de dödens band som binder hans folk. Och han skall ta på sig deras skröpligheter så att hans inre kan fyllas av barmhärtighet i köttet, så att han i köttet kan veta hur han skall bistå sitt folk i enlighet med deras skröpligheter” (Alma 7:11–12, kursivering tillagd). Frälsaren har inte bara lidit för vår orättfärdighet utan också för den ojämlikhet, orättvisa, smärta, ångest och de känslomässiga kval som så ofta ansätter oss.
Det finns ingen fysisk smärta, ingen själslig ångest, inget lidande i anden, ingen skröplighet eller svaghet som du och jag upplever under vår jordiska resa som inte Frälsaren redan har upplevt. Du och jag kanske ropar i ett ögonblick av svaghet: ”Ingen förstår. Ingen vet.” Kanske ingen mänsklig varelse vet det. Men Guds Son känner till det fullständigt och förstår, för att han upplevde och bar våra bördor innan vi gjorde det. Och eftersom han betalade det yttersta priset och bar den bördan, har han fullkomlig medkänsla och kan sträcka ut sin barmhärtighets arm mot oss i så många skeden i vårt liv. Han kan nå ut, beröra och stödja – bokstavligen springa till oss – och stärka oss så att vi blir mer än vi någonsin kunnat bli och hjälpa oss så att vi kan göra det vi aldrig kunnat göra genom att bara förlita oss på vår egen kraft.
”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila.
Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar.
Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt” (Matt. 11:28–30).
Jag förkunnar mitt vittnesbörd om och min uppskattning för Herren Jesu Kristi oändliga och eviga offer. Jag vet att Frälsaren lever. Jag har upplevt både hans återlösande och hans möjliggörande kraft, och jag vittnar om att dessa krafter är verkliga och tillgängliga för var och en av oss. ”I Herrens kraft” kan vi verkligen göra och övervinna allt i vår strävan framåt på jordelivets färd.