Befrielsens kraft
Vi kan befrias från det onda och ogudaktiga genom att vända oss till de heliga skrifternas lärdomar.
Jag har en mycket god vän som skickar mig en ny slips att ha på mig under den session jag talar på varje generalkonferens. Han har utmärkt smak, eller hur?
Min unge vän har en del svåra problem. De begränsar honom på vissa sätt, men på andra sätt är han fantastisk. Hans frimodighet som missionär, till exempel, konkurrerar med Mosiahs söners. Enkelheten i hans tro gör hans övertygelse så otroligt stark och stadig. Jag tror att i Scotts sinne är det obegripligt att inte alla är medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och att inte alla har läst Mormons bok och att inte alla har ett vittnesbörd om att den är sann.
Låt mig berätta om en händelse i Scotts liv när han för första gången flög ensam för att besöka sin bror. En granne som satt i närheten hörde Scotts samtal med personen som satt bredvid honom:
”Hej, jag heter Scott. Vad heter du?”
Hans stolsgranne sade vad han hette.
”Vad arbetar du med?”
”Jag är ingenjör.”
”Så fint. Var bor du?”
”I Las Vegas.”
”Vi har ett tempel där. Vet du var mormontemplet ligger?”
”Ja. Det är en vacker byggnad.”
”Är du mormon?”
”Nej.”
”Jamen, det borde du vara. Det är en toppenreligion. Har du läst Mormons bok?”
”Nej.”
”Jamen, det borde du göra. Det är ett jättebra bok.”
Jag håller helhjärtat med Scott — Mormons bok är en jättebra bok. Profeten Joseph Smiths ord i Mormons boks introduktion har alltid genljudit inom mig: ”Jag berättade för bröderna att Mormons bok var den mest felfria boken av alla på jorden och vår religions slutsten samt att en människa kommer närmare Gud genom att följa dess lärosatser än genom någon annan bok.”
I år i våra söndagsskoleklasser studerar vi Mormons bok. När vi förbereder oss och medverkar, må vi motiveras att följa Scotts frimodiga exempel att dela vår kärlek för den här speciella skriften med andra som inte tillhör vår kyrka.
Ett framträdande tema i Mormons bok formuleras i sista versen i första kapitlet av Första Nephi. Nephi skriver: ”Men se, jag, Nephi, skall visa er att Herrens ömma barmhärtighet är över alla dem som han har utvalt på grund av deras tro, så att han gör dem mäktiga, ja, ger dem kraft till befrielse” (1 Nephi 1:20).
Jag önskar tala om hur Mormons bok, som är en öm barmhärtighet från Herren, bevarad för dessa sista dagar, befriar oss genom att lära oss på ett rent och ”felfritt” sätt om Kristi lära.
Många av berättelserna i Mormons bok handlar om befrielse. När Lehi begav sig ut i ödemarken med sin familj handlade det om befrielse från Jerusalems ödeläggelse. Berättelsen om jarediterna är en berättelse om befrielse, likaså berättelsen om mulekiterna. Alma den yngre befriades från synden. Helamans unga krigare befriades från döden i kriget. Nephi och Lehi befriades från fängelse. Befrielsens tema kan ses klart och tydligt genom hela Mormons bok.
Det finns två berättelser i Mormons bok som är mycket lika och ger oss en viktig lärdom. Den första finns i Mosiah, med början i kapitel 19. Här läser vi om kung Limhi som bodde i Nephis land. Lamaniterna hade krigat med Limhis folk. Resultatet av det kriget var att lamaniterna lät kung Limhi regera över sitt folk men att folket skulle vara i träldom under dem. Det var en mycket orolig fred (se Mosiah 19–20).
När Limhis folk fått nog av lamaniternas förtryck övertalade de kungen att få ge sig ut i strid mot dem. Tre gånger led Limhis folk nederlag. Tunga bördor lades på dem. Slutligen ödmjukade de sig och ropade med stor kraft till Herren att han skulle befria dem (se Mosiah 21:1–14). Vers 15 i kapitel 21 återger Herrens svar: ”Och se, Herren var sen att höra deras rop, för deras ondskas skull. Ändå hörde Herren deras rop och började uppmjuka lamaniternas hjärtan så att de började lätta deras bördor. Men Herren fann inte för gott att befria dem ur träldomen.”
Snart därefter kom Ammon och en liten grupp män från Zarahemla och tillsammans med Gideon — en av ledarna för Limhis folk — gjorde de upp en plan genom vilken de lyckades fly från lamaniternas förtryck. Herren var sen att höra deras rop. Varför? För deras ondskas skull.
Den andra berättelsen liknar den första på många sätt men är ändå annorlunda. Berättelsen finns i Mosiah 24.
Alma och hans folk hade bosatt sig i Helams land när en lamanitisk här kom inom landets gränser. De förhandlade och kom fram till en fredlig lösning (se Mosiah 23:25–29). Snart började lamaniternas ledare utöva myndighet över Almas folk och lägga tunga bördor på dem (se Mosiah 24:8). I vers 13 läser vi: ”Och det hände sig att Herrens röst kom till dem i deras bedrövelse och sade: Lyft upp era huvuden och var vid gott mod, ty jag känner till det förbund ni har slutit med mig. Och jag skall sluta förbund med mitt folk och befria dem ur träldomen.”
Almas folk befriades från lamaniternas händer och de färdades lyckligt och väl tillbaka till Zarahemla och förenades med folket där.
Vad var skillnaden mellan Almas folk och kung Limhis folk? Uppenbarligen fanns det flera skillnader: Almas folk var fredliga och mer rättfärdiga, de hade redan blivit döpta och ingått förbund med Herren, de hade ödmjukat sig inför Herren innan deras svårigheter började. Alla dessa skillnader gjorde det riktigt och rätt att Herren snabbt befriade dem på ett mirakulöst sätt från dem som höll dem i träldom. De här skriftställena lär oss om Herrens kraft att befria.
Profetior som förutsäger Jesu Kristi liv och mission lovar oss den befrielse som han ska ge oss. Hans försoning och uppståndelse betyder att vi alla undkommer den fysiska döden, och om vi omvänder oss undkommer vi också den andliga döden, vilket för med sig det eviga livets välsignelser. Dessa löften om försoning och uppståndelse, löften om befrielse från fysisk och andlig död, förkunnades av Gud till Mose när han sade: ”Ty se, detta är mitt verk och min härlighet — att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan” (Mose 1:39).
I motsats till de för oss vackert utformade trossatserna i de heliga skrifterna, finner vi motarbetande sekulära krafter som engagerar sig i att utmana de sedan länge gällande trossatserna i de heliga skrifterna — skrifter som har gett oss vägledning i många århundraden och definierat eviga värderingar och normer för vårt handlingssätt i livet. De förkunnar att lärdomarna i Bibeln är falska och att Mästarens lärdomar är gammalmodiga. De ropar med hög röst att varje människa måste vara fri att upprätta sina egna normer. De försöker ändra de troendes rättigheter i strid mot det som lärs i skrifterna och i profeternas ord.
Vilken välsignelse det är att ha redogörelsen om vår Herres och Frälsares verksamhet i Mormons bok, som ger oss ännu ett testamente om läran som förkunnas i Bibeln. Varför är det viktigt för världen att ha både Bibeln och Mormons bok? Jag tror att svaret på det finns i det 13:e kapitlet i Första Nephi. Nephi skriver: ”Och ängeln talade till mig och sade: Dessa sista uppteckningar som du har sett bland icke-judarna [Mormons bok] skall fastslå sanningen hos de första [Bibeln], vilka kommer från Lammets tolv apostlar, och skall tillkännage de tydliga och dyrbara stycken som har tagits bort från dem, och skall tillkännage för alla släkter, tungomål och folk att Guds Lamm är den evige Faderns Son och världens Frälsare och att alla människor måste komma till honom, annars kan de inte bli frälsta” (vers 40).
Varken Bibeln eller Mormons bok är i sig själv tillräcklig. Båda är nödvändiga för att vi ska kunna undervisa och få kunskap om Kristi fullständiga lärosatser. Behovet av den andra förminskar ingen av dem. Både Bibeln och Mormons bok är nödvändiga för vår frälsning och upphöjelse. Som president Ezra Taft Benson så kraftfullt lärde: ”När Bibeln och Mormons bok används tillsammans, vederläggs falska lärdomar” (se ”Ett nytt vittne om Kristus”, Nordstjärnan, jan. 1985, s. 6).
Jag vill avsluta mitt tal med att nämna två berättelser — en från Gamla testamentet och den andra från Mormons bok — för att visa hur böckerna fungerar i harmoni.
Berättelsen om Abraham börjar med hans befrielse från de avgudadyrkande kaldéerna (se 1 Mos. 11:27–31; Abraham 2:1–4). Han och hans hustru Sara befriades senare från sin sorg och fick löftet att genom deras avkomma skulle alla folk på jorden bli välsignade (se 1 Mos. 18:18).
Gamla testamentet berättar hur Abraham tog Lot, sin brorson, med sig ut ur Egypten. Lot fick först välja vilket land han ville ha och valde Jordanslätten och han drog med sina tält ända in mot Sodom, en mycket ogudaktig stad (se 1 Mos. 13:1–12). De flesta problemen som Lot fick senare i livet, och de var åtskilliga, kan spåras tillbaka till hans första beslut att dra sig så nära Sodom.
Abraham, de trofastas fader, hade andra upplevelser i livet. Naturligtvis uppstod det många problem, men han levde ett välsignat liv. Vi vet inte vad som låg i närheten av Abrahams tält, men det finns en stark antydan i den sista versen i det 13:e kapitlet av Första Moseboken. Där står det: ”Abram [eller Abraham] flyttade då med sina tält och kom till Mamres terebintlund vid Hebron. Där bosatte han sig och byggde ett altare åt Herren” (1 Mos. 13:18).
Fastän jag inte vet, tror jag personligen att Abraham satte upp tältets öppning mot altaret som han byggde åt Herren. Hur kan jag dra en sådan slutsats? Det är tack vare att jag känner till Mormons boks berättelse om kung Benjamins instruktioner till sitt folk när de samlades för att höra hans sista tal. Kung Benjamin gav dem instruktionen att slå upp sina tält med öppningen mot templet (se Mosiah 2:1–6).
Vi kan befrias från det onda och ogudaktiga genom att vända oss till de heliga skrifternas lärdomar. Frälsaren är den store Befriaren, för han befriar oss från död och synd (se Rom. 11:26; 2 Nephi 9:12).
Jag förkunnar att Jesus är Kristus och att vi kan närma oss honom genom att läsa Mormons bok. Mormons bok är ännu ett Jesu Kristi testamente. De första testamentena om vår Frälsare är Gamla och Nya Testamentet — eller Bibeln.
Låt oss återigen komma ihåg min vän Scotts beskrivning av Mormons bok: ”Det är en jättebra bok.” Jag vittnar för er om att mycket av anledningen till att Mormons bok är så jättebra beror på dess harmoni med den heliga Bibeln, i Jesu Kristi namn, amen.