Min förmån att få tjäna
Innan dörrarna till templet i Recife i Brasilien öppnas för ännu en dag av utförande av frälsande förrättningar går 70-åriga María José de Araújo upp och förbereder sig för ännu en dag av osjälviskt tjänande.
För att komma till templet måste María åka i en och en halv timme och med fyra olika bussar från sitt hem i Cabo de Santo Agostinho, söder om Recife på Brasiliens nordöstra kust. Men innan hon kan åka lagar hon mat och ordnar med annat åt en blind kusin som hon tar hand om i sitt hem.
”María är ett gott exempel på hur man ska tjäna andra”, säger Cleto P Oliveira, tempelskrivaren. ”Sedan templet invigdes i december 2000 har hon tjänat här varje dag som templet har varit öppet. Hon kommer till och med på helgdagar.”
Från sju på morgonen till tre på eftermiddagen tisdag till lördag arbetar María i templets cafeteria. Hon diskar och gör sallader. Hon skulle arbeta mer, säger hon, men med den långa bussturen hem måste hon åka så tidigt att hon kommer hem innan det blir mörkt.
Broder Oliveira säger till María att hon inte behöver komma till templet varje dag, men han erkänner att han skulle behöva två personer för att ersätta henne. ”Hon bara ler och säger att hon har vigt sitt liv åt Herren”, säger han.
För María är det en stor förmån att få tjäna i templet varje dag.
”Min Fader i himlen har välsignat mig med god hälsa och mitt mål är att fortsätta komma varje dag så länge som min hälsa tillåter”, säger hon. ”Jag har ingått ett förbund att helga alla mina talanger och förmågor åt att tjäna Herren. När jag kommer hem efter att ha tjänat i templet är jag inte trött. Herren har välsignat mig på det sättet.”
Tidigare, när María verkade i församlingens släktforskningscenter i sex år så forskade hon i sin släktlinje. Sedan har hon under många lördagsmorgnar, innan hon börjar arbetet i cafeterian, utfört ställföreträdande tempelarbete för fyra generationer av sina kvinnliga förfäder. Hon har också fått arbete gjort för fyra generationer manliga förfäder.
När María började släktforska tyckte hon att det var en omöjlig uppgift — särskilt när hon inte kunde fastställa namnen på två av förfäderna. Men en natt uppenbarades deras fullständiga namn för henne i en dröm. Först undrade hon om namnen kunde vara korrekta, men när hon sökte bland sin mors uppteckningar hittade hon namnen och kunde förena släktband som hon tidigare inte hade lyckats med. Hon tror att drömmen kom som en välsignelse tack vare hennes ansträngningar att tjäna Herren och hans barn.
”Templet är mitt liv”, säger María. ”De som inte kommer till templet går miste om en stor möjlighet och välsignelse. Genom att tjäna i templet lär vi oss templets verkliga innebörd och kraft.”
”De som inte kommer till templet går miste om en stor möjlighet och välsignelse”, säger María José de Araújo.
María José de Araújo, som varje dag kommer till templet i Recife i Brasilien, ”är ett gott exempel på hur man ska tjäna andra”, säger tempelskrivaren Cleto P Oliveira, här till höger tillsammans med María.
Foto Michael R Morris om inget annat anges; fotografi av templet i Recife i Brasilien, R Val Johnson