2009
En välsignelse både för andra och för mig själv
Oktober 2009


En välsignelse både för andra och för mig själv

Cathy Whitaker Marshall, Washington, USA

Det var Thanksgiving-helgen 1990. Jag hade just gått igenom en svår skilsmässa och börjat studera juridik i en främmande stad. Mina barn skulle tillbinga helgen hos sin far och jag skulle vara ensam på Thanksgiving för första gången i mitt liv.

Först ville jag tycka synd om mig själv och gråta en bra stund. Men sedan började jag räkna mina välsignelser. Jag hade två underbara barn, ett trevligt hus, en möjlighet att få större kunskap och Jesu Kristi evangelium som vägledde mig i livet. Jag hade verkligen välsignats med mycket.

När Thanksgiving-helgen närmade sig upptäckte jag att en grupp juridikstuderande hade planerat att gå till ett församlingshem och servera en tidig Thanksgiving-middag åt hemlösa. Jag bestämde mig för att det var bättre att hjälpa till i församlingshemmet än att sitta hemma och känna sig ensam och bitter, så jag följde med de andra.

Några dagar senare stod jag där och serverade potatismos åt hungriga, tacksamma, hårt prövade människor. Tårarna som vällde upp i mina ögon var inte så mycket för mig. Det var tårar av kärlek till alla Guds barn, oavsett deras omständigheter.

Thanksgiving-helgen blir inte detsamma utan en kalkon i ugnen. Men en sexkiloskalkon var för stor för mig så jag bjöd hem flera studerande från andra länder och avlägsna stater. Jag ville ge dem möjlighet att uppleva en traditionell amerikansk Thanksgiving-middag men bad dem också att bidra. Jag bad var och en att ta med en favoriträtt hemifrån. Vår Thanksgiving-middag blev en härlig och minnesvärd måltid — med vårrullar och allt.

Kung Benjamin förkunnade: ”Jag säger er detta för att ni skall kunna lära visdom, för att ni skall kunna förstå att när ni är i era medmänniskors tjänst, är ni endast i er Guds tjänst.” (Mosiah 2:17)

Jag fick visdom den Thanksgiving-dagen. Genom att tjäna när det skulle ha varit lättare att sitta och tjura fann jag glädje. Tjänande är nyckeln till glädje, inte bara på helgdagar när det är lätt att fastna i allt det som saknas i livet, utan alltid. Oavsett vår situation kan vi alltid hitta någon att hjälpa. När vi upplyfter våra bröder och systrar upplyfter vi också oss själva.

Jag bestämde att det var bättre att hjälpa till på församlingshemmet än att sitta hemma och känna sig ensam och bitter. Några dagar senare stod jag där och serverade potatismos åt hungriga människor.