Tänd hoppets ljus
För tusentals sista dagars heliga i Brasilien är Ständiga utbildningsfonden en livsavgörande välsignelse.
När Dilson Maciel de Castro Jr blev av med sitt jobb i São Paulo flyttade han och hans hustru till Recife, en stor hamnstad i nordöstra Brasilien, för att bo hos hans föräldrar. Trots Dilsons erfarenhet inom telekommunikationsindustrin kunde han bara hitta kortvariga jobb.
”Saker och ting var mycket svåra för oss under den tiden”, minns Dilson. Situationen förvärrades ännu mer när paret förlorade allt de ägde i en översvämning.
I den svåra situationen träffade Dilson, som hade verkat i Brasilienmissionen São Paulo Syd, äldste Gutenberg Amorim, en områdessjuttio och institutchef, för att prata om yrkes- och utbildningsmöjligheter. Medan Dilson berättade om sina intressen kände han sig manad av Anden att studera medicin. Tack vare Ständiga utbildningsfonden som kyrkan då nyligen startat kunde Dilson år 2003 förvandla maningen till ett yrke efter en 18 månader lång sjukvårdsutbildning.
”Utan fonden skulle det ha varit omöjligt för mig att gå de kurser jag behövde”, säger Dilson som nu arbetar vid ett sjukhus i Recife. Hans hustru Alexandra skulle inte heller ha kunnat få ett lån och betala för utbildningen hon behövde för att bli lärare.
”För sex år sedan hade vi inget arbete”, säger Dilson. ”Fonden har varit avgörande för allt som vi har kunnat åstadkomma. Den har förändrat vårt liv.”
Ett svar från Herren
När kyrkans medlemmar i Brasilien pratar om Ständiga utbildningsfonden använder de superlativen miraculoso [mirakulös], inspirado [inspirerad], maravilhoso [underbar]. Det är för att fonden åstadkommer det som president Gordon B Hinckley (1910–2008) förutsade att den skulle åstadkomma: ”Den kommer att välsigna alla vars liv den berör — de unga männen och kvinnorna, deras framtida familjer och kyrkan som välsignas genom deras starka lokala ledarskap”, och kommer att lyfta ”tusentals ur fattigdomens avgrund mot kunskapens och välståndets solljus.”1
När president Hinckley tillkännagav programmet kämpade ledare i kyrkan som Paulo R Grahl, områdeschef för kyrkans seminarier och institut i Brasilien, med bekymmer som rörde utbildning och yrkesmöjligheter för sista dagars heliga i Brasilien — särskilt unga hemvända missionärer.
”Men vi såg ingen lösning förrän Herren uppenbarade för president Hinckley att vi skulle starta denna underbara fond”, säger broder Grahl. ”Tidigare återvände många av våra ungdomar från sin mission utan att kunna få vare sig utbildning eller yrke. Nu vet de att fonden finns där om de behöver den, när de kommer hem. Den är till stor välsignelse och nytta för ungdomarna. Den ger hopp.”
Omkring 10 000 sista dagars heliga i Brasilien har för närvarande SUF-lån för att utöka sin utbildning och därigenom sina arbetsmöjligheter. Brasilien har en stark ekonomi och många möjligheter för utbildade — särskilt om utbildningen är kopplad till de egenskaper ungdomar utvecklar på missionsfältet.
Dörrar öppnas
Äldste Pedro Penha, områdessjuttio och chef för Recifes norra institut, säger att hemvända missionärer har de kvalifikationer som företagare vill ha. ”Dörrar öppnas snabbt till arbetsmöjligheter tack vare deras erfarenhet, studievanor, utseende och rena uppträdande”, säger han. ”De avancerar snabbt och deras sätt attraherar människor till kyrkan.”
När Ricardo Aurélio da Silva Fiusa hade avslutat sitt arbete i Brasilienmissionen São Paulo Nord 2002, fick han ett SUF-lån till en fyraårig examen i företagsekonomi.
”Fonden har hjälpt mig bli vuxen, förbereda mig för arbete och äktenskap och tjäna bättre i kyrkan”, säger Ricardo. Liksom många andra mottagare av SUF-lån fick han erbjudande om anställning redan innan han tog examen. ”Fonden har varit till stor välsignelse i mitt liv. Jag är tacksam att kunna betala av på lånet varje månad så att andra också kan dra nytta av fonden.”
På sin mission lärde sig Ricardo att prata med andra, studera flitigt och vara lydig — egenskaper som har gjort honom till en bra elev och anställd.
”Många av mina lärare sade att det var något som var annorlunda med mig som de inte kunde förklara”, säger Ricardo, som nu arbetar med logistik i ett företag i Port Suape, söder om Recife. ”Jag sade att det var mina religiösa principer.” Det svaret har lett till att Ricardo har fått möjlighet att berätta för sina lärare och andra om kyrkan.
Mauricio A Araújo, en av de första brasilianska missionärerna som fått ett SUF-lån, tillägger: ”Med utvecklingen av min karriär har jag haft flera tillfällen att påverka andra genom mitt exempel. Ibland säger andra till mig: ’Du är annorlunda. Du är trogen mot din hustru. Du lever som du lär.’ Genom att dra nytta av SUF och göra vår del får vi välsignelser och vi välsignar också andra.”
Mauricio som verkade i Brasilienmissionen Rio de Janeiro i slutet av 1990-talet har befordrats flera gånger sedan han gick ett utbildningsprogram med inriktning på kundrelationer — från säljare till gruppledare till chef till bolagsstyrelsen för ett internationellt företag i São Paulo.
”Ständiga utbildningsfonden är inspirerad av Gud”, säger han. ”Fonden var nyckeln jag behövde till att slutföra min utbildning och gå vidare i min karriär.”
En bra investering
Gabriel Salomão Neto är inte medlem i kyrkan men han känner ändå att han blivit välsignad av Ständiga utbildningsfonden. ”Det är underbart det här som er kyrka gör”, säger han, och talar för många anställda i Brasilien.
Herr Neto, chef och delägare i ett stort företag som tillverkar automater i São Paulo, har anledning till att vara tacksam. Han blev så imponerad av kvalifikationerna som Silvia O H Parra, en medlem i kyrkan, hade, som tog examen i företagsekonomi med hjälp av ett SUF-lån, att han anställde henne som chefssekreterare.
”Vi är mycket nöjda med det jobb hon gör. Hon arbetar hårt och är effektiv. Vi tror på henne och litar på henne”, säger herr Neto. ”Den investering er kyrka gjorde genom henne har betalat av sig, både för er, för henne och för oss.”
Silvia, som undervisar i engelska i sin församling i São Paulo för både medlemmar och ickemedlemmar, är tacksam för Ständiga utbildningsfonden och för sitt medlemskap i kyrkan. ”Eftersom jag har tagit emot”, säger hon, ”vill jag också ge.”
Som Silvia har bevisat genom sin framgång är det inte bara unga män som har haft nytta av Ständiga utbildningsfonden i Brasilien. Av ekonomiska orsaker måste många sista dagars heliga kvinnor i Brasilien också söka arbete.
”De flesta kvinnorna i Brasilien som arbetar gör det inte för att de vill ha en ny bil eller dyra kläder utan för att det är nödvändigt”, säger Lorival Viana de Aguirra, chef för kyrkans arbetsförmedling i Curitiba i södra Brasilien. ”De vill att deras familj ska kunna äta bättre och att deras barn ska få tillräckligt med kläder och en bra utbildning.”
Större glädje, starkare vittnesbörd
Keite de Lima A Ahmed och Viviana Torres Noguera kämpade för att få pengarna att räcka fastän deras män arbetade hårt för sina familjer. SUF har varit till stor välsignelse för dem båda.
De mindre aktiva medlemmarna i Keites familj hade sina tvivel när hon anmälde sig till ett 18 månader långt program med inriktning på säkerhetsteknik. Men hon gjorde bra ifrån sig i sina studier och erbjöds år 2007 ett heltidsjobb inom området.
”Fonden gjorde mer än att hjälpa mig få utbildning och arbete. Den hjälpte mig också att få bättre självkänsla och att få större tilltro till min förmåga”, säger Keite, en av de första kvinnorna som anställdes av ett företag i São José dos Pinhais, nära Curitiba för att bland annat göra säkerhetsinspektioner och utbilda. ”Det här inspirerade programmet har gett vår familj större glädje och ett starkare vittnesbörd”, säger hon.
Keites föräldrar och syskon, som tagit intryck av hennes prestationer och beslutsamhet och av hur SUF har välsignat hennes familj, har blivit aktiva i kyrkan igen. ”De påmindes om att kyrkan upplyfter människor och hjälper dem växa på många sätt — inte bara andligt utan också på alla andra sätt som leder till ett fullgott liv”, säger hon.
Viviana och hennes make Rafael flyttade 2002 från Colombia till Manaus, ett viktigt industricentrum i norra Brasilien, för att undersöka olika ekonomiska möjligheter. ”Bön, familjeråd, vägledning från prästadömsledare och yrkesvalskurser hjälpte oss veta vad vår himmelske Fader ville att vi skulle göra och hjälpte oss fatta rätt beslut vid rätt tidpunkt”, säger Viviana som kände sig manad att ta ett SUF-lån för att studera internationell företagsadministration.
År 2007 började Viviana arbeta med att övervaka importer till en stormarknad i Manaus. Hennes familj behövde den extra inkomsten, men med ett barn på väg var hon tvungen att sluta. Några månader efter det att barnet — parets fjärde — fötts, blev Viviana erbjuden ett jobb som chef för utrikeshandeln i ett annat företag. Vid det här laget hade hon lärt sig portugisiska, och hennes modersmål – spanska – gjorde henne ovärderlig när det gäller handeln med Brasiliens spansktalande grannar.
”När jag blev erbjuden jobbet sade jag: ’Jag har fyra barn. Jag kan inte arbeta mellan klockan 8 och 6’”, säger Viviana. ”Min chef sade att han hade stor tilltro till mitt kunnande och sade: ’Jag behöver någon jag kan lita på. Jobba hemma.’ Det förvånade mig.”
Med hjälp av Internet och en dator arbetar Viviana hemma medan hennes äldre barn är i skolan och det minsta sover. Det är bara ibland som hon behöver åka till kontoret.
Rafael anser att familjens välsignelser är mer än bara tillfälliga. ”Välsignelserna vi har fått har kommit efter en rad bönefyllda beslut och av situationer som gjorts möjliga tack vare de redskap som kyrkan tillhandahållit”, säger han.
Hoppets ljus
Gilmar Dias da Silva, chef för SUF i Brasilien, säger att en del medlemmar i Brasilien har svårt att få arbete när de kommit hem från sin mission, ”men de flesta av våra SUF-lånetagare avancerar i sitt jobb och förbättrar sitt liv. Fonden har haft framgång här.”
Denna framgång, som president Thomas S Monson säger, ”har tänt hoppets ljus hos dem som känt sig dömda till medelmåttighet men som nu har fått möjlighet till en ljusare framtid.”2
Foto Michael R Morris
SUF-logo av Beth M Whittaker
Med hjälp av Ständiga utbildningsfonden förvandlade Dilson Maciel de Castro Jr en andlig maning till ett yrke när han blev sjuksköterska i Recife i Brasilien. Nedan: En vy över Recife från kolonialstaden Olinda.
Uppifrån: Skyltfönster i Largo da Orden, historiskt centrum i Curitiba. Ständiga utbildningsfonden var avgörande när det gäller yrkeskarriären för Ricardo Aurélio da Silva Fiusa; Mauricio A Araújo, som här håller ett affärsmöte med sista dagars heliga Renato A Romero (till vänster) och João B Moreira (i mitten); och för Silvia O H Parra, här med Adan Tallmann, områdessekreterare för kyrkans seminarier och institut.
Ovan: Keite de Lima A Ahmed diskuterar säkerhetsfrågor med Lorival Viana de Aguirra, chef för kyrkans arbetsförmedling i Curitiba. Nedan: Viviana Torres Noguera arbetar från sitt hem i Manaus. Infällt: Viviana med sin make Rafael och deras barn.