Återvänd med säkerhet
Försoningens gåva från Jesus Kristus ger oss alltid och överallt omvändelsens och förlåtelsens välsignelser.
Under min utbildning till flygkapten behövde jag lära mig att navigera mitt plan över stora avstånd. Flygturer över väldiga oceaner och vidsträckta öknar och att sammanlänka kontinenter kräver noggrann planering för att man ska komma säkert fram till sin planerade destination. Vissa av dessa nonstop-flygningar kan vara i 14 timmar och sträcka sig över nära 1500 mil.
Det finns en viktig punkt under dessa långflygningar som brukar kallas punkten utan återvändo. Fram till den punkten har flygplanet nog med bränsle för att vända och återvända säkert till utgångspunkten. När man passerat den punkten har kaptenen inte längre den möjligheten utan måste fortsätta. Det är därför denna punkt ofta kallas för punkten utan återvändo.
Finns det punkter utan återvändo i vårt liv?
Satan, ”alla lögners fader” (2 Nephi 2:18), ”fader till oenighet” (3 Nephi 11:29), ”all synds upphovsman” (Helaman 6:30) och ”Guds fiende” (se Moroni 7:12), använder ondskans krafter för att övertyga oss om detta varje gång vi syndat. Skrifterna säger att han ”anklagar” oss eftersom han vill få oss att känna att vi är bortom all förlåtelse. (Se Upp 12:10.) Satan vill att vi ska tro att vi när vi syndar passerar en ”punkt utan återvändo” — att det är för sent att ändra kurs. I vår vackra men också plågade värld är det en sorglig verklighet att denna inställning är källa till stor sorg, plåga och vånda för familjer, äktenskap och enskilda.
Satan försöker imitera Guds verk, och genom att göra detta kan han bedra många. För att få oss att förlora hoppet och bli olyckliga som han själv och tro att vi är bortom förlåtelse, kan Satan också missbruka ord i skrifterna som betonar Guds rättvisa för att antyda att det inte finns någon barmhärtighet.
Vilken är Herren plan för vår säkra hemkomst?
Jesu Kristi evangelium skyddar oss mot djävulens inflytande. Det är den glada nyheten att Jesus Kristus åstadkommit en fullständig försoning för människorna. Det är budskapet om kärlek, hopp och barmhärtighet, att det finns en förlikning mellan människan och Gud.
Synd är att avsiktligt överträda gudomlig lag. Jesu Kristi försoning är Guds gåva till sina barn för att rätta till och övervinna syndens följder. Gud älskar alla sina barn, och han slutar aldrig att älska oss och hoppas för vår del. Vår himmelske Faders plan är tydlig och hans löften är stora: ”Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom.” (Joh 3:17)
Kristus kom för att rädda oss. Om vi valt fel kurs kan Jesu Kristi försoning ge oss förvissningen att synden inte är utan återvändo. Det är möjligt att återvända i säkerhet om vi följer Guds plan för vår frälsning.
Vi har fått denna plan från universums högsta auktoritet, ja, Gud, vår himmelske Fader. Den här planen var beredd före jordens grundläggning. Det är en storslagen plan för vår lycka, en barmhärtighetsplan, en återlösningsplan, en frälsningsplan. Den planen gör det möjligt för oss att uppleva en fysisk tillvaro, inklusive dödligheten, en prövningstid och att återvända till Guds närhet och leva i evig lycka och härlighet. Den förklaras i Jesu Kristi återställda evangeliums lära.
Att följa den planen får härliga eviga följder för den enskilde, för våra familjer, för kommande släkten och till och med för generationer som gått före. Planen innefattar gudomlig förlikning och förlåtelse.
Hur är gudomlig förlåtelse möjlig?
Vi erkänner att ”alla har syndat och saknar härligheten från Gud” (Rom 3:23), men vi förkunnar också bestämt att omvändelsen och förlåtelsen kan vara lika verklig som synden.
Jesu Kristi försoning gör att var och en är ansvarig för sina egna synder. Vi kan övervinna följderna av våra personliga synder genom att göra anspråk på försoningens välsignelser och förmåner.
President David O McKay sade: ”Varje princip och förordning inom Jesu Kristi evangelium är viktig och betydelsefull … men inget är viktigare för den mänskliga familjens frälsning än den gudomliga och evigt verksamma principen om omvändelse.” (Gospel Ideals [1953], s 13)
”Ty ingen … kan erhålla frälsning utom genom omvändelse och tro på Herren Jesus Kristus.” (Mosiah 3:12)
Det är inte omvändelsen som sådan som frälser människan. Det är Jesu Kristi blod som frälser oss. Det är inte endast genom vår uppriktiga och ärliga förändring av vårt beteende som vi blir frälsta, utan ”trots allt vad vi förmå göra, så är det dock av nåd vi äro frälsta”. (2 Nephi 25:23) Sann omvändelse är emellertid villkoret för att Guds förlåtelse ska tillfalla oss. Sann omvändelse ”gör mörkaste natt till ljusan dag”. (Spencer W Kimball, Förlåtelsens under, s 305)
Varav består sann omvändelse?
Vi behöver stark tro på Kristus för att kunna omvända oss. Vår tro måste innefatta ”en riktig uppfattning av [Guds] karaktär, fullkomligheter och egenskaper”. (Föredrag över tron, Föredrag 3, v 7) Om vi tror att Gud vet allting samt är kärleksfull och barmhärtig, så kan vi lita till honom när det gäller vår frälsning, utan att vackla. Tro på Kristus förändrar våra tankar, vår tro och de handlingar som inte är i samklang med Guds vilja.
Sann omvändelse gör att vi börjar göra det rätta igen. För att verkligen omvända oss måste vi inse vår synd och känna ånger, eller sorg efter Guds vilja, och bekänna dessa synder för Gud. Om våra synder är allvarliga måste vi också bekänna dem för vår bemyndigade prästadömsledare. Vi måste be Gud om förlåtelse och göra allt vi kan för att rätta till den skada vårt handlande kan ha orsakat. Omvändelse innebär en sinnets och hjärtats förändring — vi slutar göra det som är fel och börjar göra det som är rätt. Det ger oss en ny inställning mot Gud, mot en själv och mot livet i allmänhet.
Vilka är förlåtelsens frukter?
Sann omvändelse välsignar vårt liv med försoningens följder: Vi känner Guds förlåtelse och hans frid, och vår skuld och sorg lyfts bort. Vi åtnjuter Andens påverkan i högre grad, och vi är bättre beredda att bo hos vår himmelske Fader.
President Spencer W Kimball lärde: ”Det väsentligaste med förlåtelsens under är att det ger frid till en själ som tidigare varit ängslig, rastlös, vanmäktig och kanske plågad … Gud torkar bort ångestens, samvetskvalens … rädslans och skuldmedvetandets tårar.” (Förlåtelsens under, s 306, 310)
Jesus lovade: ”Frid lämnar jag efter mig åt er, min frid ger jag er … Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa.” (Joh 14:27)
Profeten Alma, som återvanns från synd till glädje genom Guds förlåtelse, förkunnade att ”ogudaktighet aldrig är lycksalighet”. (Alma 41:10) Han hade upplevt syndens bittra smärta, men han talade också med glädje om den lycka som åtföljer sann omvändelse och förlåtelse: ”Jag säger dig … att det … icke kan finnas något som är så intensivt och ljuvligt som min glädje var.” (Alma 36:21) Alma avslutade med ett mäktigt och vist råd till alla som söker förlåtelse: ”Nu önskar jag … att du icke låter dessa frågor vidare oroa dig. Låt endast dina synder göra dig orolig med den ängslan som leder dig till omvändelse.” (Alma 42:29)
Hur kan vi veta att Gud har förlåtit oss?
President Harold B Lee sade: ”När du har gjort allt i din makt för att övervinna dina fel och i ditt hjärta beslutat att aldrig upprepa dem igen, så kan … sinnesfriden [komma till dig] varigenom du kan veta att dina synder är förlåtna.” (”Law of Chastity Vital, Girls Told”, Church News, 2 sep 1972, s 7)
När vi en gång verkligen har omvänt oss, tar Kristus bort vår syndaskulds börda. Vi kan för egen del få veta att vi fått förlåtelse och gjorts rena. Den Helige Anden bekräftar detta för oss. Han är Helgaren. Inget vittnesbörd om förlåtelse är större än detta.
Herren sade: ”Dock skall den, som omvänder sig och håller Herrens bud, få förlåtelse.” (L&F 1:32, kursivering tillagd) Och han sade: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila.” (Matt 11:28) ”Var trofast och nitisk … så skall jag omsluta dig i min kärleks armar.” (L&F 6:20)
Och han förkunnade: ”Se, den som omvänder sig från sina synder får förlåtelse, och jag, Herren, kommer icke ihåg dem mera.” (L&F 58:42)
Satan försöker få oss att tro att våra synder inte är förlåtna eftersom vi minns dem. Satan är en lögnare. Han försöker få oss att se suddigt och leda oss bort från omvändelsens och förlåtelsens stig. Gud har inte lovat oss att vi inte skulle minnas våra synder. Att minnas dem hjälper oss undvika att göra samma misstag igen. Men om vi håller oss trogna och trofasta, uppmjukas minnet av våra synder med tiden. Detta är en del av den nödvändiga läknings- och helgelseprocessen. Alma vittnade om att han, efter det att han ropat till Jesus om barmhärtighet, fortfarande mindes sina synder, men minnet av hans synder varken störde eller plågade honom, eftersom han visste att han fått förlåtelse. (Se Alma 36:17–19.)
Det är vårt ansvar att undvika allt som kan framkalla gamla syndiga minnen. När vi fortsätter att ha ”ett förkrossat hjärta och en bedrövad ande” (3 Nephi 12:19), kan vi lita på att Gud ”icke [kommer] ihåg [våra synder] mera”.
Att förlåta andra, hur hjälper det oss att få Guds förlåtelse?
Jesus lärde oss en evig sanning när han lärde oss att be: ”Förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro … Ty om I förlåten människorna deras försyndelser, så skall ock eder himmelske Fader förlåta eder; men om I icke förlåten … så skall icke heller eder Fader förlåta edra försyndelser.” (3 Nephi 13:11, 14–15)
Att ge förlåtelse är alltså en förutsättning för att få förlåtelse.
För vårt eget bästa behöver vi det moraliska modet att förlåta och be om förlåtelse. Aldrig är själen ädlare eller modigare än när vi förlåter. Detta innefattar att förlåta oss själva.
Vi står alla under gudomligt uttalad plikt att handla med förlåtelse och barmhärtighet och att förlåta varandra. Det finns stort behov av denna kristuslika egenskap i vår familj, i vårt äktenskap, i våra församlingar och stavar, i våra samhällen och i våra nationer.
Vi får förlåtelsens glädje i vårt liv när vi är villiga att generöst ge av samma glädje till andra. Tomma ord räcker inte. Vi behöver rena vårt hjärta och sinne från känslor och tankar av bitterhet och släppa in Kristi ljus och kärlek. Som följd härav fyller Herrens Ande vår själ med den glädje som åtföljer gudomlig samvetsfrid. (Se Mosiah 4:2–3.)
Mina kära bröder och systrar, mina kära unga vänner, när kaptenen för ett jetplan har passerat punkten utan återvändo, och motvinden är för hård eller han ligger för lågt med planet, kan han bli tvungen att landa på en annan flygplats än vad som var planerat. Så är det inte på vår färd genom livet tillbaka till vårt himmelska hem. Var ni än befinner er på denna resa genom livet, vilka prövningar ni än ställs inför, så finns det aldrig en punkt utan återvändo. Det finns alltid hopp. Det är ni som är kaptenen för ert liv, och Gud har förberett en plan som för er tryggt tillbaka till honom, till er gudomliga destination.
Försoningens gåva som Jesus Kristus skänkt oss ger oss alltid och överallt tillgång till omvändelsens och förlåtelsens välsignelser. Tack vare denna gåva står möjligheten att återvända i säkerhet från syndens katastrofala väg öppen för oss alla.
För detta tackar jag vår himmelske Fader och om detta bär jag mitt vittnesbörd av hela mitt hjärta och av all min själ, i Jesu Kristi namn, amen.