Friheten att dansa
Ballerinan glider fram över scenen. Hon gör spiraler, snurrar och hoppar upp i luften så lätt som om tyngdkraften inte fanns. I alla rörelser är hon ett flödande uttryck för frihet.
När Maria Victoria Rojas Rivera från Chile — som kallas Mavi av vännerna — var fyra år gammal bestämde hon sig för att hon ville bli ballerina, som så många andra små flickor. Och liksom alla andra små flickor upptäckte hon snabbt att den lätthet och frihet hon såg på scenen krävde ett ganska högt pris. Ansträngningen och disciplinen som krävs för att bli en professionell ballerina är för mycket för många små drömmare.
Drömmarnas pris
”När man är liten förstår man inte vilka uppoffringar som krävs”, säger Mavi. ”När jag började dansa balett som tioåring sade våra lärare till oss att vi skulle tillbringa halva vårt liv med att dansa. Vi skulle behöva ge upp en hel del.”
Till exempel ledig tid och viss mat. Mavi fick lägga mycket tid och ansträngning på motion och träning. Hon var tvungen att vara mycket försiktig med vad hon åt. Och efter läxorna och dansen skulle det inte finnas mycket tid för vänner.
Mavi bestämde sig för att hennes dröm var tillräckligt viktig för att hon skulle försöka.
”Tonårstiden kan vara komplicerad”, säger hon. ”Mina vänner förstod inte alltid varför jag inte kunde äta viss mat eller vara ute sent med dem.”
Frihetens pris
Mavi lärde sig tidigt att det som verkade begränsa hennes frihet i själva verket var det enda sättet att befria henne från det som hindrade henne från att nå sitt mål.
”Jag valde att inte vara ute sent, och jag valde att tillbringa tiden med att träna i stället för att shoppa med mina vänner”, säger Mavi. ”Om jag var trött för att jag hade varit ute för sent eller om jag inte kunde stegen för att jag inte hade tränat så kunde jag inte dansa.”
Detta slags disciplin är inte lätt att utveckla, men Mavi säger att det är värt det.
”Alla har stunder när de vill ge upp”, erkänner Mavi, ”men vi har makten att välja. Disciplin kan verka begränsande, men självdisciplin är ett val. Och jag valde den här livsstilen för att kunna dansa.”
Ett mer långsiktigt mål
Vid en punkt i sin strävan att bli ballerina insåg Mavi att dansen inte var det enda målet hon hade eller det enda värdefulla som hon behövde göra uppoffringar för.
Med tiden fick hon en önskan att följa Jesus Kristus och hon insåg att det som balett hade lärt henne om disciplin också kunde tillämpas på lärjungeskap i evangeliet. Vännerna som hade undrat varför hon gjorde det som hon gjorde för dansen frågade också varför hon levde efter sådana begränsande evangelieprinciper.
”Jag förklarade att vi har frihet att välja, och jag valde den här livsstilen för att kunna vara fri från synd och ha den Helige Anden med mig”, säger hon.
Eller, som Frälsaren uttryckt det, måste en lärjunge ”ta på sig sitt kors”, vilket innebär att man förnekar sig all ogudaktighet och alla världsliga lustar och håller Guds bud. (Se JST, Matthew 16:26.) Sådan självdisciplin leder till ”frihet och evigt liv genom den stora medlingen”, medan ett liv utan buden leder till ”fångenskap och död förmedelst djävulens fångenskap och makt”. (2 Nephi 2:27)
”Lydnad ger större frihet och frid än något annat”, säger Mavi. ”Mina mål gäller inte bara det här jordelivet utan evigheten också.”
Värt uppoffringen
Mavi flyger över scenen som ett löv i vinden. Hon sträcker ut sig och böljar från ett steg till ett annat — développé och pirouette, glissade och grand jeté.
En ballerina kan få kroppen att göra rörelser som skulle skada de flesta andra. Denna rörelsefrihet är nödvändig för att hon ska kunna kommunicera med publiken. Men även om en skicklig ballerina får alla rörelser att verka lätta så har hon arbetat hårt bakom scenen.
Efter åtta års uppoffringar och timmar av träning nästan varje dag fick hon uppleva sin dröm på scenen — och i evangeliet.
”Andra tycker att det ser så vackert och graciöst ut”, säger Mavi. ”Men rörelserna är mycket kontrollerade. Det krävs stor styrka för att kontrollera kroppen på det sättet.”
Parallellen till evangeliet är viktig. Det krävs styrka för att följa Kristus. Och belöningarna är ljuvliga.
”Belöningen för alla uppoffringarna är att jag kan dansa”, säger Mavi. ”Jag känner mig stark, och jag känner den Helige Andens vägledning i varje steg jag tar — på och utanför scenen.”
Inte klar med dansandet
Nephi säger att när vi väl har känt en önskan att följa Kristus och har döpts och konfirmerats så måste vi fortfarande uthärda till änden. (Se 2 Nephi 31:19–20.) För Mavi kräver baletten en liknande hängivenhet.
Efter att ha dansat i Paraguay återvände hon till Viña del Mar i Chile för att undervisa i några år. Nu vill hon ta dansandet till nästa nivå. Hon har satt upp nya mål som har tagit henne till Argentina, Tyskland, Irland och Spanien för studier och provdansningar med olika balettsällskap.
Hon vet att hon måste fortsätta sträva — både på scenen och i evangeliet. Hon måste fortsätta med disciplin om hon vill ha friheten att kunna dansa. Och hon måste fortsätta i tro om hon vill ha friheten som kommer av lärjungeskap. ”Om ni förblir i mitt ord”, lärde Herren, ”är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” (Joh 8:31–32)
Dansa klokt
Mavi måste anstränga sig utanför scenen för att hålla sig frisk och i form. Förutom att vara noga med vad hon äter och att hon får tillräckligt med sömn så motionerar Mavi mycket och hon dansar minst fem timmar nästan varje dag. Men hon tar inte väl hand om sig själv bara för att hon är en dansare.
”Som medlem i kyrkan inser jag att min kropp är min andes tempel. För mig som artist är det nödvändigt att hela min kropp fungerar väl så jag skyddar den så gott jag kan. Men som medlem vet jag redan att jag ska göra det.”
Hennes vittnesbörd om inspirationen i visdomsordet har stärkts genom hennes upplevelse med baletten. ”När man behandlar sin kropp väl så märks det”, säger hon.
Man måste ta hand om sig själv om man vill bli ballerina, men Mavi säger: ”Vi ska alla ta hand om vår kropp även om vi inte är dansare. Vi får inte välja vår kropp, men vi bör alla vara tacksamma för och ta hand om den vi har fått. Den är en gåva från Gud och vi har alla fått vår kropp av en anledning.”