Är du mormon?

ANA LEE GRANIELA LÓPEZ

En medarbetare hade fått dålig information om kyrkan. Hur skulle jag kunna hjälpa honom förstå att vi verkligen är kristna?

Under mitt andra år på college arbetade jag i universitetsbiblioteket som elevassistent. En dag i december fick jag i uppgift att arbeta med en annan elevassistent. Jag hade aldrig träffat honom tidigare så medan vi arbetade försökte jag starta ett samtal. Vi pratade om skolan, arbetet och våra familjer.

Senare på eftermiddagen började han sjunga sånger där Gud nämndes. Jag frågade honom om hans religion. Jag hoppades han skulle fråga mig samma sak så att jag kunde berätta för honom om kyrkan, och det gjorde han. Jag var så glad för det här var ett jättebra missionärstillfälle. Med ett stort leende berättade jag att jag var medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Han såg förvånad ut och sade sedan med ett mindre trevligt tonläge: ”Mormonerna? Är du mormon? De tror inte på Jesus Kristus.”

Hans ord var svåra för mig att höra. Vad jag än hade förväntat mig så var det sannerligen inte att få höra att jag inte trodde på Jesus Kristus. Jag hade hört liknande berättelser, men nu hände det mig. Vad skulle jag säga? Hur skulle jag besvara en sådan anmärkning? Det enda jag kunde komma på var: ”Men det är Jesu Kristi kyrka!”

Jag visste att jag behövde upprepa Unga kvinnors tema inom mig – ”Stå för sanning och rättfärdighet” – och tillämpa det. Men hur?

Jag fortsatte säga till den andra assistenten att vår kyrka är Jesu Kristi kyrka, att vi trodde på honom som vår Frälsare och att jag insåg vilken kärlek han har till Guds barn. Jag uttryckte från djupet av min själ att jag trodde på Jesus Kristus, att jag tillhörde hans kyrka och att jag hade fått lära mig att älska honom och följa hans exempel.

Min medarbetare ville inte lyssna längre. Han svarade förebrående på det jag sade, till och med när jag höll på att försöka förklara. Han pratade också om Mormons bok på samma sätt som han hade pratat om kyrkan. Jag insåg att han inte ville lyssna. Jag ville inte lyssna på vad han sade heller för han försökte bråka med mig. Jag förstod att jag inte skulle fortsätta förklara, så jag bar mitt vittnesbörd. Jag sade till honom att jag visste att allt det jag hade sagt var sant. Jag kunde känna det i mitt hjärta.

När jag lämnade biblioteket undrade jag hur det var möjligt att någon kunde prata om kyrkan på det sättet. Jag tänkte på vad jag kände medan jag vittnade för honom och undrade om jag skulle ha låtit honom uttrycka sig på det sätt han gjorde. Jag kände mig arg och rädd och tänkte på sådant som jag kunde ha sagt. Jag kände mig frustrerad och tvivlade på min egen nivå av andlighet eftersom han inte hade ändrat sig. Hade jag misslyckats?

Jag bad på vägen hem. Jag ville bli av med mina negativa tankar. Jag ville vara säker på det som jag hade fått lära mig i hela mitt liv, och jag ville känna att min himmelske Fader var nöjd med mig för det jag hade gjort. Bönen var det bästa verktyget jag hade. Bönen och den Helige Anden hade hjälpt mig veta vad jag skulle säga och hur jag skulle vittna för min medarbetare, och de hjälpte mig också förstå att min himmelske Fader var nöjd med mig.

Denna händelse hjälpte mig veta med större säkerhet att detta är Jesu Kristi sanna kyrka och att, liksom han själv blev förföljd, blir också hans kyrka förföljd. Jag lärde mig hur viktigt det är att ha ett fast vittnesbörd om Jesu Kristi evangelium och hans kyrka.

Jag tycker att varje ung medlem i kyrkan ska sträva efter att få ett fast vittnesbörd så att han eller hon kan vittna för andra, oavsett om vi kan få någon att ändra sig eller inte. När vi bär vårt vittnesbörd så blir vårt vittnesbörd stärkt i sin tur, och vi kan åtminstone så ett frö i andra människors hjärtan. Även om de inte visar något intresse för tillfället så kan de lära sig mer om vad vi tror.

Ana Lee Graniela López är medlem i Cabo Rojo andra församling, Mayaguez stav, Puerto Rico.

EXTRA! EXTRA!

För mer information om detta ämne, se följande artiklar på engelska i Gospel Library på www.lds.org: Richard C Edgley, ”A Disciple, a Friend” ( Ensign, maj 1998); Stephen E Robinson, ”Are Mormons Christians?” ( New Era, maj 1998) och Robert E Wells, ”We Are Christians Because …” ( Ensign, jan 1984).

HUR MAN SKA SVARA

Kom ihåg att Herren har sagt: ”Sök icke efter att förkunna mitt ord utan sök först att erhålla mitt ord och sedan skall din tunga lossas. Då skall du få min Ande och mitt ord, ja, Guds kraft att övertyga människorna, om du önskar det.” (L&F 11:21)

När du har studerat och känner till kyrkans grundläggande lärdomar angående Frälsaren, så finns här några förslag på hur du kan förklara för andra att du tillhör en kristen kyrka.

Säg att kyrkans fullständiga namn är Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Andra namn är bara påhittade.
Säg att kyrkans medlemmar tror på Bibeln och visa dem avsnitt i Mormons bok som vittnar om Jesus Kristus.
Berätta om evangeliets återställelse – att Joseph Smith var en stor profet och att han återställde Kristi kyrka till jorden.
Ta med dem till ett informationscenter i närheten om möjligt. Låt dem titta på målningarna och statyerna av Frälsaren och prata med missionärerna.
Inbjud dem att följa med dig till kyrkan så att de själva kan se att kyrkans medlemmar tror på Frälsaren.
Hänvisa dem till länken ”Vanliga frågor” på webbsidan www.mormon. org för förklaringar av kyrkans grundläggande lärdomar.
Om de inte är mottagliga för det du säger så börja inte diskutera. Bär ditt vittnesbörd om Frälsaren och berätta vad du vet är sant.
Känn dig inte nedslagen om andra inte vill tro på ditt vittnesbörd. Kom ihåg att det du vet är sant ändå

och att detta är Guds sanna kyrka. Låt ditt sätt att leva vittna om att du är kristen.

VAD ÄR EN KRISTEN?

”En del människor tror felaktigt att Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och dess medlemmar inte är kristna. Vi har svårt att förstå hur någon skulle kunna acceptera och stödja en uppfattning som ligger så långt från sanningen …

En uppslagsbok definierar en kristen som ’någon som har tro på Jesus som Kristus eller följer den religion som grundar sig på [Jesu liv och lärdomar]’, och ’en som lever enligt Jesu lärdomar’. Alltså är det två egenskaper som utmärker kristna: (1) de tror på Frälsaren och (2) de handlar i enlighet med Frälsarens lärdomar. Trofasta medlemmar i kyrkan, som kallas heliga eller sista dagars heliga, besitter tveklöst båda egenskaperna. I vår tro och våra handlingar visar vi att Kristus Jesus själv är hörnstenen [se Ef 2:20] i vår tro.”

Äldste Joseph B Wirthlin i de tolv apostlarnas kvorum, ”Kristna i tro och handling”, Nordstjärnan, jan 1997, s 67.

VARFÖR ANVÄNDER VI INTE KORS?

President Gordon B Hinckley fick en gång frågan av en präst varför sista dagars heliga inte använder kors eller sätter upp kors i sina byggnader.

President Hinckley sade till honom: ”’Jag vill inte stöta mig med någon av mina kristna kollegor, som använder korset till att pryda katedralernas torn och altarna i sina kyrkobyggnader, som bär det på sina kläder och trycker det på sina böcker och annan litteratur. Men för oss är korset symbolen för den döende Kristus, medan vårt budskap handlar om den levande Kristus.’

[Prästen] frågade då: ’Om ni inte använder korset, vad har ni då som symbol för er religion?’

Jag svarade att det är det liv vårt folk lever som på det mest meningsfulla sättet kan uttrycka vår tro.”

President Gordon B Hinckley, ”Symbolen för vår tro”, Liahona, apr 2005, s 3.