Hjort i strålkastaren
För många år sedan var jag på väg hem efter att ha släppt av min make vid skolan. Bilturen tog mig genom en dal bland bergen i Utah.
Jag hade vår nya baby April med mig. Detta var långt före bilbarnstolarnas tid, så April låg invirad i en filt på en kudde på framsätet med huvudet mot mitt ben.
För att hålla mig vaken under denna sena biltur sjöng jag den sista psalmen vi hade sjungit i kyrkan: ”Bliv kvar hos mig, det afton är.” ( Psalmer , nr 101) Medan jag sjöng började det regna. När vi kom till dalen övergick regnet i snö som började lägga sig på vägen.
Efter att ha kört igenom en kurva på den smala, tvåfiliga vägen såg jag en flock hjortar rakt framför mig. Jag bromsade hårt och bilen började slira. På höger sida fanns berget och på vänster sida gick en sluttning ner mot floden. Jag kunde inte göra något annat än att köra rakt fram. Jag höll i ratten med ena handen och tog upp min baby med den andra och gjorde mig redo för smällen. Men till min stora förundran klev hjortarna bara åt sidan och lät oss köra förbi.
När jag hade kommit förbi flocken tittade jag i backspegeln. Flocken hade varken stått som fastfrusen framför strålkastarna eller skingrats – som hjortar vanligtvis gör när de är rädda. De hade bara backat tillräckligt mycket så att den lilla folkvagnsbubblan kunde ta sig förbi. Det kändes för mig som vår delning av Röda havet. Jag gladde mig under de 16 kilometrarna som var kvar tills vi var hemma och tackade Gud för att han hade ”bliv[it] kvar hos mig”.
När jag kom hem och gick ut ur bilen insåg jag vilken tragedi det kunde ha blivit men inte blev. Tårarna började rinna. Om jag så bara hade kört på en hjort så kunde det ha orsakat stor skada på bilen och skadat min baby och mig. Olyckstillbudet hade inträffat 8 kilometer från närmaste gård, och vi hade inte passerat några bilar i dalen på resten av vägen hem. Jag grät av glädje med min baby i mina armar och tackade Gud för att han hade skyddat oss från skada.
Arlene Housman är medlem i White Rivers församling i Auburns stav i Washington.