UNGDOMAR I ARBETE I FIJI
Unga sista dagars heliga har stor del i att uppfylla medlemmarnas behov.
Sikeli Vuli skrattar medan han förgäves försöker komma ihåg hur många gånger han har ramlat i floden. För inte så länge sedan var en oavsiktlig simtur en ganska vanlig tilldragelse för människorna i den lilla byn Navatuyaba nära Suva i Fiji.
Anledningen till det är att om man behöver komma till staden, skolan eller affären i byn så måste man antingen ta sig över floden som sakta ringlar förbi byn, ta en lång promenad till närmaste bro (vilket tar omkring två timmar) eller använda surt förvärvade och knappa tillgångar till att betala en busstur.
”Jag måste ta mig över floden många gånger varje dag”, säger Sikeli, 13 år. ”Mina vänner bor på andra sidan floden.”
Att själv ta sig över floden är förstås det lättaste alternativet, även om det innebär att man måste använda en skranglig flotte, gjord av några långa, sammanbundna bamburör. Och om det är mer än ett par personer som väntar på sin tur är det lättare att hålla skolböckerna och skoluniformen ovanför huvudet och simma över i kläder som kan bli våta, för man ramlar förmodligen av flotten i alla fall.
Så var det i alla fall innan kyrkan vadade in och hjälpte medlemmarna att ro iland problemet. Kyrkan köpte en båt. Men man skulle kunna tro att den är ett flygplan, så som medlemmarna har blivit upplyfta.
”Vi är tacksamma för båten”, säger Litiana Delai, 12 år. ”Det är så mycket lättare att ta sig till andra sidan nu.”
Glada för hjälpen
Navatuyaba grens båt är bara ett av de många projekt som Nausori stav har åtagit sig för att hjälpa ungdomarna och andra medlemmar i kyrkan. Det är nästan omöjligt för tonåringar att få jobb i området. Det är svårt för föräldrarna också. Det är en svår situation och medlemmarna, liksom de flesta i området, kämpar för att kunna försörja sig.
Varför är då medlemmarna så glada?
Därför att de vet att Herren älskar dem.
”Vi vet att vår himmelske Fader bryr sig om oss, för kyrkan gör så mycket för att uppfylla våra behov”, säger Makereta Elder, 14 år.
Stavens ledare har känt sig inspirerade att starta ett antal program för att stödja medlemmarna, och ungdomarna har stor del i att få programmen att fungera. Förutom båten finns det ett växthus, några nya välfärdsfarmar och även en del boskap. Och ungdomarna i Navatuyaba älskar att hjälpa till.
Rensar ogräs tillsammans
Ett ljud man inte hör ofta i Navatuyaba är det dova mullret från jordbruksmaskiner. Det håller på att ändra sig nu när traktorn som ägs och körs av staven finns i byn.
De sjutton ungdomarna i grenen är tacksamma för traktorn. Utan den skulle medlemmarna i Navatuyaba vara tvungna att hitta ett sätt att bruka jorden (0,8 hektar) för hand. Men traktorn utför inte allt jordbruksarbete. Medlemmarna arbetar alla tillsammans med att plantera, rensa ogräs och skörda sådana grödor som taro och tapioka.
”Vi hjälper alla till på farmen”, säger Kuli Qaravanua, 15 år. ”Ungdomarna rensar ogräs eller planterar eller kommer med förfriskningar när de vuxna arbetar.”
”Jag tycker om att arbeta på farmen”, säger Maca Baikeirewa, 14 år. ”Det hjälper min familj på många sätt.”
Välsignelserna som farmen ger handlar inte bara om mat att äta. Ungdomarna får lära sig mycket om odling och hårt arbete.
”Jag tror att ungdomarna i vår gren har blivit mer sammansvetsade genom att arbeta på farmen”, säger Tulia Tinaimolikula, 18 år. ”Vi har lärt oss mer om varandra.”
Men, som Kuli säger, ”det är särskilt traktorn och farmen som har gjort att vi känner oss lugna. Jag behöver inte oroa mig för vad jag ska äta nästa dag.”
Leva med boskap
Hur roligt det än är för ungdomarna att arbeta tillsammans med grödorna så är det inte tillnärmelsevis så roligt som att hjälpa till med grisarna och kycklingarna.
Grenen började med 120 kycklingar, 64 hönor och fyra grisar, men kommer att utöka hönsgården. Djuren delas upp mellan grens- och stavsmedlemmarna. En del säljs, en del äts upp, men de är lika mycket underhållning som något annat.
Kycklingarna är söta och det kan vara roligt att mata grisarna, men ungdomarna har fått erfara hur svårt det kan vara att fånga in en gris som inte vill bli infångad.
Uppburna
När ämnet välfärdsprogram tas upp i vissa länder är det inte många ungdomar som lyssnar eftersom de tror att det inte har så mycket att göra med dem. I Navatuyaba förändrar kyrkans välfärdsprogram ungdomarnas liv med hjälp av grisar, traktorer, kycklingar och jordbruksarbete.
Också båten är mer än bara ett sätt att ta sig säkert över floden. Genom att ta ut en liten avgift per passagerare kan grenen betala Litianas familj för att ta hand om båten. Hon och hennes syskon turas om att svara på visslan från andra sidan floden när någon behöver åka en tur.
”Det har välsignat min familj”, säger Litiana och ler. ”Det hjälper oss att ha råd att betala skolmaterial och mat. Och vi betalar tionde på det vi tjänar.”
De heliga i Navatuyaba är inte de enda som har kämpat för att övervinna hinder utan att ta sig vatten över huvudet. Genom kyrkans välfärdsprogram gör Herren det möjligt för många att hålla sig flytande under svåra tider. Och det är något att vara glad för.
”En del människor är som stenar som kastas i ett hav av problem. De dränks av dem. Var som en kork. När ett problem håller på att dränka dig, kämpa då för att komma upp till ytan, så att du höjer dig över problemet för att på nytt tjäna med glädje.”
Äldste Richard G Scott i de tolv apostlarnas kvorum, ”Hur vi finner glädje i livet”, Nordstjärnan, jul 1996, s 25.