Ett balanserat liv
Att balansera livets dagliga krav är en av jordelivets största utmaningar.
För några år sedan när vår familj var på semester fick vi problem med bilen. Vilken lättnad vi kände när mekanikern sade att det inte var några allvarliga problem. Allt som behövdes var en justering av förgasaren som skulle göra blandningen av bensin och syre mer balanserad.
Under åren som gått sedan dess har jag haft många möjligheter att se att det är viktigt att ha balans, inte bara när det gäller underhåll av maskiner utan också i vårt eget liv. En regelbunden finjustering av våra personliga prioriteringar och en återkommande inspektion av inriktningen och den önskade destinationen i vårt liv, hjälper oss att stå emot timliga, känslomässiga och andliga problem i livet.
Att balansera livets dagliga krav är en av jordelivets största utmaningar. Vi kan alla känna oss dragna åt olika håll då och då. Vi kanske till och med överdriver våra ansträngningar att trofast leva efter evangeliets principer, och därmed skapar obalans i vårt liv och inkräktar på vår personliga frid och på harmonin i familjen.
Min hustru Wendy befann sig i denna svåra situation. I åratal hade hon nästan tröttat ut sig själv eftersom hon trodde att hon måste vara den perfekta hustrun och modern, den perfekta medlemmen i kyrkan, den perfekta grannen och samhällsmedborgaren. I stället för att känna glädje kände hon sig ofta överväldigad och missmodig. Hennes frustration blev ännu större när välmenande ledare och vänner verkade antyda att om hon hade tillräckligt stor tro, så skulle hon kunna göra alla dessa saker. Det var först efter en personlig kris med depression och oro som hon till fullo kunde förstå vad som var källan till hennes lidande. Det var en svår tid, inte bara för henne utan för hela familjen. Vi har blivit starkare och lärt oss en hel del som resultat. Men vi hade kanske besparats en hel del smärta om vi tydligare hade insett behovet av att ha timlig och andlig balans.
När jag verkade som biskop upptäckte jag att det min hustru upplevde inte var något unikt. Likaså har äldste Dean L Larsen, emeritusmedlem i de sjuttios kvorum, observerat: ”Allt oftare verkar det som om jag, när jag rör mig bland medlemmarna i kyrkan, träffar personer som uppriktigt försöker undvika synd, som verkligen gör sitt bästa, efter sin kunskap, att leva enligt evangeliets principer, men som är mycket olyckliga, frustrerade och desillusionerade.”1
Kung Benjamin varnade sitt folk för att gå till överdrift, även när det gäller att göra gott: ”Sen till att allt detta göres med visdom och ordning, ty ingen fordrar, att en människa skall löpa fortare än hon förmår.” (Mosiah 4:27)
Timlig balans
Obalansen mellan det timliga och det andliga är ett urgammalt problem som verkar bli allt större i dagens alltmer materialistiska värld. Äldste M Russell Ballard i de tolv apostlarnas kvorum sade: ”Kanske ingen är i större behov av jämviktsprincipen i sitt liv än de som ständigt vill samla på sig ’saker’ i denna värld.”2 Dessutom finns det massor av goda och hedervärda uppgifter som vill ta vår tid och energi i anspråk. Vare sig det är själviskt eller osjälviskt kan vi få och spendera, skynda hit och dit, komma och gå och senare upptäcka att vi har slösat bort vår känslomässiga och andliga styrka och ägnat oss åt sådant som knappast har någon betydelse i slutändan. Jakob, en av Mormons boks profeter, gjorde en omskrivning av Jesajas ord när han varnade: ”Slösen därför icke penningar på det som är värdelöst, eller edert arbete på det som icke kan tillfredsställa eder.” (2 Nephi 9:51; se Jes 55:2.)
Det är lätt att tro att vi, för att uppfylla våra kallelser väl, alltid måste tjäna, leda eller ge råd. Men det kan vara så att vi tjänar på ett mer meningsfullt sätt och utvecklar större andlighet om vi har färre möten och aktiviteter. President Spencer W Kimball (1895–1985) uppmanade de heliga att återgå till vad han kallade ”ett lugnt, sunt liv”3. Äldste Richard G Scott i de tolv apostlarnas kvorum sade nyligen: ”Kom ihåg, förstora inte det arbete som ska göras – förenkla det.”4 Vårt liv är i obalans om vi låter yttre brådska ersätta inre godhet.
När vi försöker uppnå timlig balans tvingas vi ofta att göra svåra val mellan många goda och önskvärda saker. Olika utbildningsmässiga och kulturella upplevelser kan till exempel vara bra så att våra barn kan utveckla talanger och växa. Olika möjligheter till tjänande i kyrkan och samhället kan ge oss värdefulla och givande erfarenheter. Men också när vi tänker på sådana ädla aktiviteter måste vi, som äldste Ballard sade, ”[komma] ihåg att alltför mycket av vad som helst i livet kan få oss att förlora jämvikten. Men också för lite av viktiga saker kan resultera i samma sak.”5 Det kan vara så att det värsta vi kan ge våra barn är en möjlighet att delta i ännu en sport, musiklektion eller annan aktivitet som tar pengar och tid från familjen. Att lära våra barn att leva ett ”lugnt, sunt” och balanserat liv kan vara något av det viktigaste vi kan göra för dem i denna hektiska sista tid.
Ibland kan vi inte säga nej till många av de krav som ställs på vår tid eftersom vi är rädda att det kan vara själviskt. Ändå brukade Frälsaren själv ibland dra sig tillbaka tillfälligt från folkmassans trängande behov. (Se t ex Luk 5:16.) Säkert hjälpte det honom att tjäna andra med förnyad styrka.
För att kunna uppehålla den timliga balansen i vårt liv kanske vi måste säga nej till sådana aktiviteter som vi inte har tid, resurser eller energi till. Vi behöver inte känna oss skyldiga eller själviska för att vi periodvis drar oss tillbaka för att omgruppera oss, för det ger styrka att ibland bara vara hemma och umgås med nära och kära.
Andlig balans
Liksom timlig obalans kan påverka vår känslomässiga och andliga frid, kan också andlig obalans ha en skadlig inverkan på varje aspekt av vårt liv. För att kunna uppehålla en god andlig balans måste vi komma ihåg att Herren inte förväntar sig att vi ska bli fullkomliga under det här jordelivet. Den orealistiska förväntningen att vi måste vara fullkomliga i allt vi gör just nu hämmar faktiskt vår strävan att leva efter evangeliet på rätt sätt, och undertrycker vår andlighet. När vi inte kan leva upp till våra förutfattade meningar om fullkomlighet har vi en tendens att bombardera oss själva med oförtjänt självkritik och skuldkänslor, eller trötta ut oss med orealistiska ansträngningar för att uppnå fullkomlighet.
Kung Benjamins råd att inte löpa fortare än vi förmår är lika viktigt för vårt andliga liv som för vårt timliga, ja kanske viktigare. Två nyckelord i kung Benjamins råd är att ”vara flitig”. (Se Mosiah 4:27.) Vi måste komma ihåg att mycket av vår andliga tillväxt inte sker plötsligt utan kräver tid och erfarenhet. Evangeliets uppmuntrande budskap är att Gud sällan kräver att vi ska utföra sensationella eller extraordinära gärningar utan att vi i stället ska försöka göra bättre ifrån oss i dag än vad vi gjorde i går. Han känner till våra önskningar, vår beslutsamhet och vår inriktning likaväl som våra gärningar.
För att uppehålla andlig balans måste vi regelbundet göra en inventering av vår andliga tillväxt. En ärlig bedömning av vårt hjärtas önskningar och inriktningen vi har i vårt liv kan hjälpa oss att övervinna känslor av otillräcklighet. Äldste Neal A Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum har gett följande inspirerande råd:
”Vi kan lära oss att se skillnaden mellan gudomligt missnöje och djävulens bristande harmoni, mellan att vara missbelåten med sig själv och självförakt. Vi behöver det första och måste fly från det andra, för när vårt samvete ropar på oss bakom nästa krök är det både för att skälla och kalla på oss …
Vi kan begrunda hur långt vi redan har kommit uppför fullkomlighetens väg. Det är vanligtvis mycket längre än vi är böjda att erkänna …
Vi kan göra stillsamma men mer uppriktiga inventeringar av våra starka sidor … De flesta av oss är oärliga bokförare och behöver bekräftande utlåtanden från ’utomstående revisorer’. Han som kastades ner i sitt första tillstånd gläder sig när vi trycker ner oss själva. Självförakt är av Satan. Det förekommer inte i himlen. Vi bör naturligtvis lära oss av våra misstag, men utan att i all framtid se dem i repris som om de utgjorde hela vårt liv.”6
Ett av hindren till att uppnå andlig balans är en falsk känsla av oberoende. Robert L Millet varnade för faran att lita alltför mycket till våra egna begränsade förmågor. Han sade att en del medlemmar i kyrkan som fastnat i sitt framåtskridande och är tyngda av skuldkänslor ”försöker fördubbla sina ansträngningar och arbeta hårdare. Om det nuvarande tempot inte underlättar problemet så bestämmer de sig för att springa fortare. Alltför ofta får det till följd att andligheten krymper och att man blir ytterligare uttröttad och frustrerad. Mer och hårdare arbete är inte alltid lösningen på alla problem, särskilt inte när det gäller andliga ting. Lösningen är ofta att lära sig sina begränsningar och göra det man kan, och sedan vända sig till Herren och be om hjälp.”7
Tillämpa försoningen
Medan min hustru kämpade med att ta sig ur den onda cirkeln med trofast arbete, följt av frustration och missmod, viskade Herrens Ande till henne att det hon krävde av sig själv inte var behagligt för Herren, för hon tillät inte försoningen att verka till fullo i hennes liv. Det är inte ett tecken på svaghet att nyttja försoningen i vårt liv. I stället visar det vårt mod, vår tro och tacksamhet. Försoningen gör det inte bara möjligt för oss att omvända oss från våra synder, utan också att ta emot Andens utgjutande, vilket stärker oss när vi helt enkelt inte har styrkan att övervinna våra mänskliga svagheter. Den gör det möjligt för Frälsaren att dela våra bördor och kompensera för alla våra brister. (Se Matt 11:28–30; Ether 12:27.)
Det finns ingen frid för dem vars liv är i obalans timligt och andligt. De kan kastas hit och dit av missmodets vindar och frustrationens stormar. Men liksom Frälsaren stillade stormen på Galileiska sjön (se Matt 8:26), kan han välsigna vårt liv med sitt lugnande, tröstande och vägledande inflytande om vi saktar ner, bara löper så fort vi förmår men ändå ”sträva[r] framåt med ståndaktighet i Kristus”. (2 Nephi 31:20)
Brent L Top verkar som president för Illinoismissionen Peoria.