Vi tror allt vad Gud har uppenbarat
Gud fortsätter att uppenbara sin vilja för människan, liksom han alltid har gjort när han haft bemyndigade tjänare på jorden.
”Vi tror allt vad Gud har uppenbarat, allt vad han nu uppenbarar och vi tror att han ännu kommer att uppenbara många stora och viktiga ting angående sitt rike.”1
Vi förkunnar för världen att himlarna inte är stängda. Gud fortsätter att uppenbara sin vilja för människan, liksom han alltid har gjort när han haft bemyndigade tjänare på jorden. Det är något som vår himmelske Faders alla barn borde veta eftersom skrifterna ger oss många bevis på det.
Ibland säger vi att Gud förmedlar sin vilja genom uppenbarelse. Ibland kallar vi sådan kommunikation för inspiration. Men uppenbarelse har en mycket större innebörd än så. Fastän inspiration mycket riktigt är uppenbarelse, kan uppenbarelse även innebära syner, drömmar, talade ord eller andra andliga manifestationer. Äldste Talmage förklarade:
”Ordet uppenbarelse betyder i teologiskt avseende att gudomlig sanning meddelas från himlarna …
Ordet inspiration gives stundom en betydelse som nästan är identisk med uppenbarelse, trots att det ursprungligen och som det fordom brukades hade en egen innebörd. Att inspirera är bokstavligen att påverka eller uppliva med anden; en människa är inspirerad, när hon står under inflytande av en annan makt än sin egen. Den gudomliga inspirationen kan betraktas som ett svagare eller mindre intensivt andligt inflytande över människan än uppenbarelsen. Inspiration och uppenbarelse skiljer sig därför snarare i grad än i slag.”2
Det finns ett mönster för hur Herren uppenbarar sin vilja för människan. Vi har alla rätt att be till Herren och få inspiration genom hans Ande för det som ligger inom ramen för vårt förvaltarskap. Föräldrar kan få uppenbarelse för sin familj, en biskop för sin församling och första presidentskapet för hela kyrkan. Men vi kan inte få uppenbarelse som gäller någon annans förvaltarskap. Profeten Joseph Smith förkunnade:
”Det är stridande mot Guds plan att någon medlem av Kyrkan eller någon annan erhåller instruktioner för dem, som hava högre myndighet än de själva.”3
”Uppenbarelse från Gud till Kyrkan måste komma genom [första] presidentskapet. Detta är himmelens ordning och detta prästadömes makt och privilegium. Det är också varje ämbetsmans i denna kyrka privilegium att erhålla uppenbarelser beträffande det, som angår hans egen speciella kallelse och plikt i Kyrkan.”4
Ju mer vi lever i harmoni med den vägledning som Herren har gett oss för vårt liv, ju lättare känner vi hans Ande. Den som ber Herren om vägledning måste vara värdig att få den. Hans liv måste vara i harmoni med de normer som Herren har fastställt för sina barn. Hans liv måste vara i god ställning inför Gud och hans folk. Det måste harmoniera med skriftens lära, profeterna och kyrkans ordning.
En person kanske säger att han eller hon har fått uppenbarelse om att vara oärlig för att förbättra sin ekonomiska situation. En annan kanske säger att han har blivit tillsagd att leda kyrkan i en annan riktning än den som profeten fastställt. Vi förstår genast att sådana påståenden inte kommer från Gud.
Det finns en stor makt och styrka i det faktum att miljoner människor världen över ger samma vittnesbörd om Gud, Frälsaren och profeten Joseph Smiths kallelse. Vi har aldrig uppmuntrats att lyda blint, utan det är intelligent lydnad som utmärker medlemmar i kyrkan.
Brigham Young sade att det han var mest rädd för var att kyrkans medlemmar skulle godkänna hans ord som Guds sinne och vilja utan att först be och få ett eget vittnesbörd om det.5
När Herren grundade sitt rike på jorden etablerade han grundläggande principer och lagar som skulle styra hans barn. Lydnad till dessa lagar och principer för med sig de välsignelserna som han förbundit sig att ge oss. Av överträdelser följer hans straffdomar.
När vi granskar människans historia hittar vi exempel på hur lydnad har lett till välsignelser och olydnad till sorg och förödelse. Vägen vi bör gå är uppenbarad genom hans heliga profeter och de säger till oss att lyda Herrens föreskrifter.
Ett exempel på detta är Herrens undervisning till Israels barn medan de vandrade i ödemarken. För att de skulle ha ett centrum för sin gudsdyrkan och sina handlingar befallde Herren Mose att bygga ett tabernakel. Tabernaklet var en föregångare till templet och var flyttbart, så att de på ett enkelt sätt skulle kunna bära det med sig.
”Ty Herren … [sade] till Mose:
Du skall förordna leviterna att förestå vittnesbördets tabernakel med alla dess redskap och tillbehör. De skall bära tabernaklet och alla dess redskap och göra tjänst vid det. Runt omkring tabernaklet skall de ha sitt läger.
När tabernaklet skall bryta upp skall leviterna ta ner det, och när tabernaklet skall sättas upp skall leviterna sätta upp det …
Israels barn skall resa sina tält var och en i sitt läger och var och en under sitt baner, efter sina häravdelningar.
Men leviterna skall slå läger runt omkring vittnesbördets tabernakel, för att inte vrede skall drabba Israels barns menighet. Och leviterna skall ha ansvaret för vittnesbördets tabernakel och dess skötsel.”6
Detta tabernakel placerades mitt i deras läger under deras vandring mot det förlovade landet. Där utfördes heliga förrättningar. När tabernaklet var färdigt täcktes det av en molnsky. Molnskyn höjde sig när de skulle fortsätta sin vandring. När molnskyn täckte tabernaklet skulle de stanna kvar där de var.
Under deras vandring ledde Herren dem att slå läger vid berget Sinai. Mose befalldes att bestiga berget och tala med Herren. Där fick han veta hur han skulle styra Israels barn under vandringen i ödemarken. Mose fick också ”vittnesbördets två tavlor, tavlor av sten, skrivna med Guds finger”7.
Mose var borta från folket under en lång tid. ”När folket såg att det dröjde innan Mose kom ner från berget, samlades de kring Aron och sade till honom: ’Kom och gör oss en gud, som skall gå framför oss. För vad som har hänt den där Mose, som förde oss upp ur Egyptens land, det vet vi inte.’”8
Aron gav efter för folkets vilja och bad dem samla allt sitt guld och silver och alla sina värdefulla saker. Han smälte ner dem och formade dem till en guldkalv – en avgud som de kunde tillbe och föra med sig under sin vandring. Under tiden fick Mose vittnesbördets två tavlor som innehöll Guds befallningar till sitt folk. Med tavlorna i handen kom Mose ner från berget.
”När sedan Mose kom närmare lägret och fick se kalven och dansen, blev han så upprörd att han kastade ifrån sig tavlorna och slog sönder dem nedanför berget.”9
På grund av Israels barns olydnad tog Mose ”tältet [bort från deras mitt] och slog upp det utanför lägret”10.
Nu fanns deras visuella symbol, tabernaklet, inte längre bland dem. De kunde inte längre vägledas och skyddas av dess närvaro. Nu fick bara de trofasta komma till tabernaklet. En sak som Herren inte kunde fördra var att de dyrkade andra gudar. På grund av deras många år i fångenskap i Egypten var detta en prövning för Israels barn.
När de under en tid hade bett Herren om förlåtelse befalldes Mose att hugga ”ut två stentavlor … likadana som de förra”11 och gå upp på berget. Mose tillbringade 40 dagar och 40 nätter på toppen av berget Sinai, utan bröd och vatten. Herren sade till honom:
”Skriv upp åt dig dessa ord, ty i enlighet med dessa ord har jag slutit ett förbund med dig och med Israel.
… Och han skrev på tavlorna förbundets ord, de tio orden.”12
Sålunda gavs de tio budorden till människorna för att de skulle följa dem och använda dem i sitt liv. Lydnad gjorde att Herrens lag slutligen gavs till Israels barn. Olydnad hindrade helt enkelt Israels barn från att komma till sitt förlovade land. De var tvungna att vara värdiga att ta emot Herrens lag.
Lägg märke till att Herren talade genom Mose, genom sin profet. Herren vet vad som är bäst för hans barn och därför ger han sina profeter lagar som människorna ska följa. Om vi lyder dessa lagar leder de oss tillbaka till Gud. Vi kan inte själva bestämma vilka dessa lagar är. De ges från Gud till människan.
Frälsaren fullbordade Moses lag13, och liknande gudomliga föreskrifter har uppenbarats i vår tid genom profeten Joseph Smith i kapitel 59 i Läran och förbunden. Herren befallde:
”Därför giver jag dem nu ett bud, sägande: Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och all din makt, själ och förmåga, och du skall tjäna honom i Jesu Kristi namn.
Du skall älska din nästa såsom dig själv. Du skall icke stjäla, ej heller begå äktenskapsbrott, ej heller dräpa, ej heller göra något som är detta likt.
Du skall tacka Herren, din Gud, för allting.
Du skall offra ett offer i rättfärdighet åt Herren, din Gud, ja, ett förkrossat hjärta och en bedrövad ande.
På det att du må hålla dig mera fullkomligt obefläckad av världen skall du gå till bönehuset och offra dina sakrament på min heliga dag.
Ty detta är visserligen en dag, åtskild åt dig till att vila från ditt arbete och ägna den Allrahögste din andakt.
Dock skall du alltid avgiva dina löften i rättfärdighet, varje dag och alltid.
Men kom ihåg att på denna Herrens dag skall du offra dina gåvor och sakrament åt den Allrahögste, bekännande dina synder för bröderna och för Herren.
På denna dag skall du inte göra något annat än tillreda din föda i hjärtats enfald, så att din fasta må vara fullkomlig, eller med andra ord, att din glädje må vara fullkomlig.”14
Lägg märke till att informationskanalen leder från Herren till oss. Så många gånger i vår historia har vi, i vår självrättfärdighet, försökt vända på informationskanalen och ändra Guds lagar. Vi finner ingen uppteckning om att det någonsin har fungerat.
Men vi kan se att närhelst Guds barn har handlat tvärt emot hans lag, har gudomlig stabilitet och ordning ersatts med olydnad och förödelse. Herrens sätt fungerar. Lydnad mot hans lagar och bud resulterar alltid i hans utlovade välsignelser.
Herren befallde Nephi att hämta mässingsplåtarna så att de kunde föra med sig dem under sin vandring i ödemarken. Laban motsatte sig allt de gjorde för att få uppteckningarna. Då överlämnade Herren Laban i Nephis händer. Om Labans död sade Herren till Nephi: ”Det är bättre, att en människa förgöres än att en nation nedsjunker och förgås i otro.”15
Denna uppenbarelse påminde Nephi om något som Herren tidigare lovat honom i ödemarken: ”Om dina ättlingar hålla mina bud, skola de hava framgång i det förlovade landet.”16
Då tänkte Nephi:
”Ja, jag tänkte även, att de icke kunde hålla Herrens bud i överensstämmelse med Moses’ lag med mindre de hade lagen.
Jag visste ock, att lagen var inristad på mässingsplåtarna.”17
Skrifterna lär oss om och om igen att Herren ger sina bud till människornas barn genom levande profeter. Ingen kommitté, församling eller annan myndighet har rätt att kräva att Gud ska acceptera en lära som strider mot hans lag. Guds eviga välsignelser beror på vår lydnad och hörsamhet mot Herrens ord, ord som uppenbaras till oss genom hans heliga profeter.
Må Gud skänka oss viljan och modet att alltid lyda honom, han som är vår evige Fader, och hans utvalde Son, vår Herre och Frälsare, så att vi kan njuta av deras välsignelser här och i de kommande evigheterna. I vår Herre och Frälsares, ja, i Jesu Kristi namn, amen.