Förberedelser inför Herrens återkomst
Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är unikt bemyndigad och befullmäktigad att åstadkomma de nödvändiga förberedelserna för Herrens andra ankomst.
Om två veckor firar vi påsk. Uppståndelsen bekräftar Jesu Kristi gudomlighet och att Gud Fadern verkligen finns. Våra tankar vänds till Frälsaren, och vi begrundar ”hans oförlikneliga levnad och … den oändliga kraften i hans stora försoningsoffer.”1 Jag hoppas att vi också tänker på hans kommande återkomst, då ”han ska regera som konungarnas Konung och herrarnas Herre.”2
För ett tag sedan i Buenos Aires i Argentina deltog jag i en konferens med ledare från många olika religiösa trossamfund. Deras kärlek till nästan gick inte att ta miste på. De var fast beslutna att minska lidandet och hjälpa människor att övervinna förtryck och fattigdom. Jag tänkte på denna kyrkas många humanitära åtaganden, bland annat projekt i samarbete med flera av de trosriktningar som var representerade på konferensen. Jag kände djup tacksamhet för den generositet hos medlemmarna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga som gör sådant kristuslikt tjänande möjligt.
I samma ögonblick bekräftade den Helige Anden två saker för mig. För det första att arbetet med att ta hand om timliga behov är livsviktigt och måste fortsätta. Det andra var oväntat, men ändå kraftfullt och tydligt. Det var detta: Förutom osjälviskt tjänande är det också livsviktigt att förbereda världen för Herren Jesu Kristi andra ankomst.
När han kommer inte bara minskar förtryck och orättvisa, de upphör:
”Vargen skall bo tillsammans med lammet, och leoparden skall ligga tillsammans med killingen, och kalven och det unga lejonet och gödboskapen skall vara tillsammans, och ett litet barn skall valla dem. …
De skall inte göra vad ont och fördärvligt är på hela mitt heliga berg, ty jorden skall vara full av kunskapen om Herren, liksom vattnen täcker havet.”3
Fattigdom och lidande ska inte bara minska, de ska försvinna:
”De ska aldrig mer hungra och aldrig mer törsta, och varken solen eller någon annan hetta ska drabba dem,
för Lammet mitt på tronen ska vara deras herde. Han ska leda dem till livets vattenkällor, och Gud ska torka alla tårar från deras ögon.”4
Till och med smärta och sorg ska avskaffas:
”På den dagen skall ett spädbarn inte dö förrän det är gammalt, och dess liv skall vara som ett träds ålder.
Och när det dör skall det inte sova, det vill säga i jorden, utan det skall förvandlas i ett ögonblick och skall ryckas upp, och dess vila skall bli härlig.”5
Så ja, låt oss göra allt vi kan för att avhjälpa lidande och sorg nu, och låt oss ägna oss mer flitigt åt de förberedelser som behövs inför dagen då smärta och ondska helt ska ta slut, då ”Kristus personligen kommer att regera på jorden … [och] jorden kommer att förnyas och få sin paradisiska härlighet.”6 Det blir en återlösningens och domens dag. Före detta anglikanske biskopen av Durham, dr N. T. Wright, har träffande beskrivit vikten av Kristi försoning, uppståndelse och dom för att övervinna orättvisor och ställa allt till rätta.
Han sa: ”Gud har bestämt en dag då han ska döma världen med rättfärdighet genom en man som han har utsett – och detta har han försäkrat alla om genom att uppväcka den mannen från de döda. Alla fakta om Jesus av Nasaret, och särskilt om hans uppståndelse från de döda, är grunden till vissheten om att världen inte är till av en slump. Den är inte i slutänden ett kaos. När vi gör det rätta i nuet låtsas vi inte som om det regnar och försöker stötta upp en byggnad som slutligen kommer att falla ihop, eller laga en bil som egentligen är på väg till skroten. När Gud uppväckte Jesus från de döda var det den mikrokosmiska händelse som i ett nötskal innehöll den slutgiltiga makrokosmiska domen, fröet … till det slutliga hoppet. Gud förkunnade på det mäktigaste tänkbara sätt, att Jesus av Nasaret verkligen var Messias. … I historiens största ironi genomgick [Jesus] själv en grym och orättvis dom, och hamnade därmed på den plats som symboliserade och drog samman alla historiens myriader av grymheter, där han fick bära detta kaos, detta mörker, denna grymhet, denna orättvisa i sig själv, och göra slut på dess makt.”7
När jag var på konferensen i Buenos Aires som jag nämnde tidigare klargjorde Anden för mig att endast Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga har fått kraften och fullmakten att åstadkomma de nödvändiga förberedelserna för Herrens andra ankomst. Den återupprättades faktiskt för det syftet. Kan man någon annanstans finna ett folk som ser vår tid som den förutsagda tidernas fullbordans utdelning då Gud ska ”sammanfatta allt … i Kristus”?8 Om man inte här finner en grupp som är fast besluten att åstadkomma det som behöver åstadkommas både för de levande och för de döda som förberedelse inför den dagen, om man inte här finner en organisation som är villig att lägga ner oerhört mycket tid och pengar på att samla in och förbereda ett förbundsfolk som är redo att ta emot Herren, så finner man dem ingenstans.
Herren förkunnade för kyrkan år 1831:
”Guds rikes nycklar anförtros människan på jorden, och därifrån skall evangeliet rulla fram till jordens ändar. …
Åkalla Herren så att hans rike kan gå ut över jorden, så att dess invånare kan ta emot det och bereda sig för kommande dagar då Människosonen skall komma ned i himlen, klädd i sin härlighets glans, för att möta Guds rike som är upprättat på jorden.”9
Vad kan vi göra nu som förberedelse inför den dagen? Vi kan som ett folk förbereda oss. Vi kan samla in Herrens förbundsfolk, och vi kan hjälpa till att göra anspråk på löftet om frälsning ”som gavs till fäderna”, våra förfäder.10 Allt detta måste ske i stor omfattning innan Herren kommer tillbaka.
För det första, och detta är helt avgörande för Herrens återkomst, måste det finnas ett folk på jorden som är berett att ta emot honom när han kommer. Han har sagt att de som finns kvar på jorden den dagen, ”från den minste till den störste … fylls av kunskapen om Herren och ser med egna ögon, och upphäver sin röst och med en röst sjunger denna nya sång och säger: Herren har återupprättat Sion. … Herren har samlat allt till ett. Herren har hämtat ned Sion ovanifrån. Herren har hämtat upp Sion nedanifrån.”11
I forna tider tog Gud upp den rättfärdiga staden Sion till sig.12 Men i de sista dagarna kommer ett nytt Sion att ta emot Herren när han återvänder.13 Sion är de renhjärtade, ett folk med ett hjärta och ett sinne som lever i rättfärdighet och inte har några fattiga bland sig.14 Profeten Joseph Smith sa: ”Vårt största ändamål bör vara att bygga Sion.”15 Vi bygger Sion i våra hem, församlingar, grenar och stavar genom enighet, gudaktighet och kristuslik kärlek.16
Vi måste inse att Sions uppbyggnad sker i omskakande tider – ”en vredens dag, en förbränningens dag, en ödeläggelsens dag, en gråtens, sorgens och klagans dag. Och som en virvelvind skall den komma över hela jordens yta, säger Herren.”17 Därför blir insamlingen till stavar ”till försvar och till en tillflykt undan stormen och undan vreden när den oblandad skall utgjutas över hela jorden.”18
Precis som i forna dagar kommer vi ”ofta tillsammans för att fasta och be och för att tala med varandra om [våra] själars välfärd. Och … för att ta del av bröd och [vatten] till minne av Herren Jesus.”19 Som president Russell M. Nelson förklarade under generalkonferensen i oktober förra året: ”Det mål kyrkan har haft sedan länge är att hjälpa alla medlemmar att öka sin tro på Herren Jesus Kristus och hans försoning, att hjälpa dem ingå och hålla sina förbund med Gud, samt att stärka och besegla deras familjer.”20 Därför betonar han vikten av templets förbund, av att helga sabbaten och att dagligen mätta sig med evangeliet med centrum i hemmet och med stöd av en integrerad studiekurs i kyrkan. Vi vill känna till Herren, och vi vill känna Herren.21
En grundläggande del av Sions uppbyggnad är insamlingen av Herrens sedan länge skingrade förbundsfolk.22 ”Vi tror på Israels bokstavliga insamling och på de tio stammarnas återställelse.”23 Alla som omvänder sig, tror på Kristus och låter döpa sig är hans förbundsfolk.24 Herren själv profeterade att före hans återkomst skulle evangeliet predikas i hela världen25 ”för att återvinna [hans] folk som är av Israels hus”26, ”och sedan skall änden komma”.27 Jeremias profetia går i uppfyllelse:
”Se, dagar ska komma, säger Herren, då man inte mer ska säga: ’Så sant Herren lever, han som förde Israels barn upp ur Egyptens land’,
utan: ’Så sant Herren lever, han som förde Israels barn ut ur landet i norr och ur alla andra länder dit han hade fördrivit dem.’ För jag ska föra dem tillbaka till deras land som jag gav deras fäder.”28
President Nelson har gång på gång betonat att ”[Israels insamling] är det viktigaste som sker på jorden i dag. Inget annat kan jämföras i fråga om omfattning, inget annat kan jämföras i fråga om betydelse, inget annat kan jämföras i fråga om majestät. Och om ni väljer det … kan ni vara en stor del av det.”29 De sista dagars heliga har alltid varit ett missionerande folk. Hundratusentals har tagit emot missionskallelser sedan återställelsens början, tiotusentals verkar just nu. Och som äldste Quentin L. Cook nyss lärde kan vi alla delta på enkla och naturliga sätt, med kärlek, och bjuda in andra att vara med oss i kyrkan, besöka oss i våra hem, bli en del av vår umgängeskrets. Publiceringen av Mormons bok signalerade att insamlingen hade inletts.30 Mormons bok är i sig själv verktyget för insamling och omvändelse.
Det stora återlösningsarbetet för våra förfäder är också oumbärligt som förberedelse för Kristi andra ankomst. Herren lovade att sända profeten Elia före Kristi andra ankomst, ”Herrens dag … den stora och fruktansvärda”31 för att ”uppenbara prästadömet” och ”inplanta i barnens hjärtan de löften som gavs till fäderna”.32 Elia kom, som utlovat. Datumet var den 3 april 1836, platsen var Kirtlands tempel. På den platsen och i den stunden förlänade han verkligen det utlovade prästadömet, nycklarna till de dödas återlösning och till att sammanbinda män, hustrur och familjer genom alla tidens släkten och i all evighet.33 Utan detta skulle skapelsens ändamål gå om intet, och ur den synvinkeln skulle jorden vigas ”åt förintelse”.34
På ungdomsandakten före invigningen av Roms tempel i Italien visade de hundratals unga män och kvinnor som deltog president Nelson de kort de hade förberett med namn på sina förfäder. De stod redo att inträda i templet för att utföra ställföreträdande dop för dessa förfäder så snart det öppnades. Det var ett otroligt givande ögonblick, och ändå bara ett exempel på det accelererande arbetet med att etablera Sion för de generationer som gått före.
När vi försöker vara flitiga i att bygga upp Sion och göra vår del i att samla in Herrens utvalda och återlösa de döda, bör vi stanna upp och minnas att det är Herrens verk och att det är han som utför det. Han är vingårdens Herre, och vi är hans tjänare. Han befaller oss att arbeta i vingården av all vår styrka denna den ”sista gången”, och han arbetar med oss.35 Det är nog riktigare att säga att han låter oss arbeta med honom. Som Paulus sa: ”Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten.”36 Det är han som påskyndar sitt verk i dess tid.37 Genom att använda våra erkänt ofullständiga ansträngningar – våra ”små medel” – åstadkommer Herren stora ting.38
Denna stora och sista evangelieutdelning växer stadigt mot sin höjdpunkt – Sion på jorden, som förenas med Sion från ovan vid Herrens härliga återkomst. Jesu Kristi kyrka har fått i uppdrag att förbereda – och förbereder – världen för den dagen. Så låt oss den här påsken verkligen fira Jesu Kristi uppståndelse och allt som den förebådar: hans återkomst för att regera i tusen år av frid, en rättvis dom och fullkomlig rättvisa för alla, odödlighet för alla som någonsin har levt på den här jorden samt löftet om evigt liv. Kristi uppståndelse är den yttersta försäkran om att allt ska ställas till rätta. Låt oss aktivt bygga upp Sion för att påskynda den dagen. I Jesu Kristi namn, amen.